Kungsbacka, Danderyd, Vellinge är några av de kommuner som framhålls för sin särskilt blygsamma roll när det gäller att ta sin del av ansvaret för mottagandet av flyktingar och ensamkommande barn. I omgångar har det gjorts försök till bättring, men det är svårt att tvätta bort stämpeln som hängt i sedan decennier. Kungsbacka förblir etniskt och kulturellt homogent. Rikt på ekonomiska tillgångar, men fattigt på mångfald.
Jag följer kommunpolitiken mest via media och är därför inte fullt ut insatt i detaljer. I ortstidningarna framgår det att kommunen planerar för ett hem åt ensamkommande barn och för det ändamålet har det köpts en större villa till ett marknadsvärde som är högt, men i nivå med priserna som gäller i denna attraktiva och tätbefolkade del av kommunen. Knappt har debatten i en annan välbeställd del av kommunen, Särö, tystnat, sedan CUF:aren Felix Martinsson ensam uppmärksammande det grumliga motståndet där, innan Onsala hamnade i strålkastarljuset. Felix mod är värt att ta efter och man kunde önska att fler partier än C, Fp och Kd visade exempel på ledarskap när det hettar till. All heder åt Larry (kd), och Ulrika (fp), som jag är säker på fått ta emot en hel del otäcka hot och elakheter på grund av sin rakryggade hållning.
Det trista i sådana här sammanhang är försöken från de som inte vill se ett mångkulturellt Kungsbacka att blanda bort korten och försöka dölja sina avsikter bakom argument som formalia, ekonomi och prioriteringar. Att vara främlingsfientlig idag är det samma som att vara populist. De som skär de högljuddaste piporna i vassen är det lokala partiet Kungsbackaborna. Här kämpar de sida vid sida med mörkare krafter. Sverigedemokraterna är en sak. Det händer mer otäcka saker på den yttersta högerkanten som det krävs mer än enstaka uttalanden och protestmarscher för att mota bort.
När man i debatten påstår att det vore "bättre att satsa på bostäder till unga", eller klagar över att kommunen "inte får fram boenden till funktionshindrade som har rätt enligt LSS", samtidigt som man säger sig vara tveksam till behovet av bra boende och verksamhet för de barn som flytt och redan finns i landet och väntar ensamma på någonstans att ta vägen, då finns det de som menar att det är uttryck för någon form av rasism.
Samhället vi ser är inte fritt från problem. Unga behöver jobb. Skolan måste ge kunskap och färdigheter åt alla barn. Personer med funktionshinder behöver få sina behov tillgodosedda så de kan fungera, vara delaktiga och bidra. Äldre behöver få vård och omsorg med kvalité och omtanke. Det behöver byggas fler bostäder som passar unga. Barn och vuxna på flykt från krig och förtryck behöver en fristad och en möjliget att starta ett nytt liv med mening och mål. Problem som är olika och behöver få sin egen lösning. Vissa saker kan politikerna ställas till ansvars för, andra måste lösas tillsammans. Ingen tjänar på att någon ska behöva stå tillbaka för att någon annan ska få sina behov och rättigheter tillgodosedda.
Jag går inte in i en debatt som innebär att jag måste ställa människor mot varann. Handlar det om flyktingar (det fåtal som vi har att betjäna i Kungsbacka) så är det bara rasister som gör uppdelningen i "vi och dem". De som resonerar på detta sätt har jag svårt att känna någon som helst åsiktsgemenskap med. Att avstå från att ta debatten i en värdegrundsfråga som denna är inte aktuellt för min del, oavsett skälet. Den ska tas direkt med dem det gäller och föras med sakliga argument. Att med hänsyn till röster och framtida inflytande avstå från det vore mig fulltsändigt främmande. Om min och Centerpartiets framtid kommunalt och i rikspolitiken är beroende av att inte vara tydliga i frågor som handlar om människovärde blir partipolitiken meningslös. Då finns det andra vägar för mig att argumentera och kämpa för det som är rätt och riktigt.
Inspiration till rubriken fick jag tidigare idag när jag läst Svensk Damtidnings intervju med "politikens prinsessa" Rosanna Dinamarca, V. Kompassen är vikitig, men precis som i orientering behövs riktning och mål, men vägvalet bestäms med hänsyn till terrängen och den egna förmågan, därav kompromissen.
Ola Johansson
Centerpartiet
PS. För övrigt anser jag att Kungsbacka är moget för ett toleransprojekt, liknande det som genomförts med framgång i Kungälv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar