Benskydd och hålfotsinlägg

Inhandlade på nytt ett par benskydd i dag. Fotbollskor lånades in av den ännu aktive sonen som hade ett par grusskor att avvara. De får duga den här gången. Benskydd krävs och det fick jag köpa i den stora sportbutiken på Kungsmässan för 79 kronor.

Ska Ola spela fotboll? Ja, faktiskt. För drygt ett år sedan var det kändismatch på Tingbergsvallen och det var inte utan stolthet man drog på sig landslagströjan, tillsammans med storheter som Niclas Alexandersson och Patrik Andersson (Långås) och fysiska praktexemplar som brottaren Eddy Bengtsson. I samma lag spelade simmerskan Emma Igelström, synnerligen trevlig tjej, men senare har jag förstått att då hade hon just gått igenom en tung period i livet. Det märktes inte. Skoj var det och min förhoppning är att idrottsprofilen Stefan Friberg i Kungsbacka håller sitt löfte från förra året och tar ut mig i kändislaget igen, trots att jag inte lyckats övertala Annie Lööf att ställa upp som målvakt. Det lär ske den 6 juni, samma dag som nationaldagen och invigningen av Kungsbackas nya fina torg.

Men det kommer en match innan dess. Den 22 maj spelar regeringspartiernas ledamöter emot oppositionen på gräsplan vid Kaknäs kl 19.00. Detta kan läsas på samma papper där det står att läsa att jag uttagits som vänsterytter i laget. En position i Alliansen som känns bekväm politiskt, efter åren i det "röda" CUF på 70-talets slut. Det gäller att skydda sig mot att bli sparkad på smalbenen ute på vänsterkanten och just benskydd anbefalles - bestämt!

Nu är ju mina insatser som fotbollspelare inte så framstående. Att det blev politik kan ju bero på att jag var sämre på fotboll och att det var tufft att ta en plats som 17-åring i Långås IF:s B-lag, efter de inledande åren i Stafsinge IF:s framgångsrika knattelag. Nåväl det är aldrig försent för en ordentlig revansch. Hoppas matchen uppmärksammas även här hemma och det kan blir en matchintervju även för spritsidorna i Kungsbackatidningarna.

Mer närliggande är Göteborgsvarvet i morgon. Jag har sällan känt mig så väl förberedd så tidigt för att därefter alltefter som tiden närmar sig känna mig sämre och sämre. Som om det inte vore nog med alla förkylningar så kom en ovälkommen bristning runt ett senfäste vid hälen så sent som i måndags när jag skulle göra det sista långpasset, 13 km runt Djurgården. Ett bortglömt hålfotsinlägg till träningsskorna på Friskispasset, söndags eftermiddag tror jag är orsaken till att det blev snedbelastning och värk som sitter i ännu.

Nu är min plan att springa ändå (trots att det ömmar). Jag hade ju glädjen att fullfölja Kungsbackaloppets halvmara och borde därför klara Göteborgsvarvet som går att springa på ren inspiration. Noterar när jag tittar på resultaten att jag åren -88, -90, -91 och -92 sprang som snabbast, under 1.40. I morgon springer jag för 14:e gången och det blir den fjärde i följd efter det längre uppehållet mellan -99 och -09. Mitt startnummer blir 40277 och startgruppen 12. Ni som är ute och hejar kan ju kika efter det och den gröna C-tröjan. Hoppas bara det går att komma till start och genomföra loppet nu bara.

När vi nu är inne på fotboll och glädje, så vill jag åter berätta om dagens (åter-)träff med den levande legenden Jan Eliasson. Inte nog med att jag fick möjlighet att inför en månghövdad Energipublik i Varberg tala om Förlanda och Kungsbacka igår. Idag kom jag tillbaka till Campus där han skulle tala med studenter. Med i bagaget hade jag den gedigna "Förlandaboken" som togs fram av en grupp Förlandabor, med Arne Ahlquist i spetsen. samme Arne lämnade en sådan bok till mig i morse, som jag kunde ta med mig och överräcka till Jan som vid den tiden kallades Kenneth och bodde på somrarna hos Nisse på Kullagården. Jan är själv omnämnd i boken och finns med på en bild, troligen tagen vid tiden för Suezkrisen, eller Koreakriget, tidigt 50-tal). Långt innan omvärlden och han själv skulle veta vilken roll han kom att spela på olika håll i världen.

Ola Johansson
Centerpartiet