Dubbelbluff av Veronica Palm (s) om fakturor

Riksdagsarbete tycks inte vara något för den snälle och försynte. Kanske något att tänka på när men ser hur det nu ageras från kretsen kring Håkan Juholt. Jag läste igår den erfarne Socialdemokraten Thomas Östros kommentar till att ”hans” partiledare, medan Statsminister Reinfeldt fortfarande var kvar i Bryssel efter möte med Regeringscheferna om Eurokrisen, sade blankt nej till att Sverige skulle vara en del av Europakten. Det som var mötets enda konkreta resultat och som sedan Storbritannien klivit av på plats blivit ett samarbete som länderna kan välja att delta i eller stå vid sidan av. Ingen lätt fråga att ta ställning till, även om ryggmärgen är redo att avge ett svar. ”Det här är en alldeles för viktig fråga för att spelas på volley” sade Östros och det måste man ge honom rätt i. Väldigt ofta blir det fort och fel.

Ångervecka på förhastade politiska utspel vore kanske något att utreda och lagstifta om?

Eller vad säger man om Civilutskottets Socialdemokratiska ordförande Veronica Palm. Till media och tidningen driva-eget, har hon sagt att Riksdagen den 14 december skulle ha möjlighet att sätta stopp för bluffakturaskojerierna genom att rösta ja till hennes och ett antal andra motioner i frågan.

Samma sak sade hon sedan i debatten:

”Enligt Svensk Handel drabbas tusentals svenska småföretagare varje år av dessa bedrägeriförsök. Därför föreslår vi socialdemokrater en översyn av lagstiftningen i syfte att stärka skyddet och underlätta för landets småföretagare. Med hänvisning till detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 21 som föreslår andra mål för bostadspolitiken och för konsumentpolitiken.”

Sanningen är den att Riksdagen först den 21 mars kommer att behandla de motioner som handlar om konsumenträtt, där frågor som rör företagares köp ingår. Att Riksdagen skulle debattera och rösta om detta var inget annat än en bluff. Politisk försäljning av det slaget är definitivt ingen seriös verksamhet. Problemet är när dessa lögner inte går att belägga, utan ett gediget researcharbete. Den ouppmärksamme tror på budskapet och märker inte att han/hon blir lurad gång på gång.

Samma sak gör hon när hon tar åt sig äran för den hearing om Bluffakturor som Civilutskottet tagit initiativ till, inför behandlingen i utskottet i februari och mars. Iden väcktes av Alliansens ledamöter, eftersom vi menar att man innan man tar ställning till ett sådant viktigt skydd för företagare och konsumenter måste ha rättsläget klart för sig. Genast, sedan hon fått information om att vi skulle lägga ett sådant förslag i utskottet och det blev klubbat gick hon ut och lät antyda att det var på hennes eget intitiativ.

Förslaget som framförts att införa en ångerrätt för företagare kan verka bra. Men hur ska man kunna ångra ett avtal som man aldrig har ingått? Bluffen består ju i att man luras tro att man ingått ett avtal som inte existerar. Därför känns ångerveckorna ologiska och omöjliga rent juridiskt att införa. Hellre då se till så blufföretaget inte har möjlighet att hota, genom att förbjuda all publicering intill dess det verkligen är fråga om en betalningsanmärkning. Det är ju helt tokigt om man ska drabbas av sänkt kreditvärdighet för att man vägrat att betala en falsk faktura. Tyvärr är enda sättet att bestrida kraven och själv kontrollera vilka företag det är somförsöker lura en.

Själv blev jag i egenskap av ordförande i Bygdegårdarnas Riksförbund kontaktad av ett så sent som igår.

Ola Johansson

Centerpartiet