Vindkraftsplan med icke-mål

Det har nu gått ännu något halvår sedan jag skrev något om Kungsbackas avvaktande hållning när det gäller vinkraft. Senast var det bristen på ledande företrädare för de stora partierna på vindkraftssamrådet i Förlanda, gällande Ulvåsprojektet, på gränsen mellan Idala och Horred. Nu har det gått ännu en tid och medan fundamentet gjuts för de första vindkraftverken vid Skärsjön, som passerade nålsögat mellan två lagstiftningar, ligger Kungsbackas vindkraftsplan ännu i träda. Det är Vindkraftsföretaget Triventus AB som, på Gåsevadholmsfidiekomiss marker, under namnet Fjärås Vindpark AB uppför 4 snurror med effekten 2MW vardera. Någon gång i vår blir det invigning.

Trots att jag själv som Kommunalråd varit delaktig i de tidiga diskussionerna kring avgränsningsområden, måste jag säga att frågan tycks ligga utanför all politisk dikussion nu. De överenskommelser som gjordes i Alliansen vid den tiden har för länge sedan passerat bäst-före-datumet. Det faktum att vi, oavsett ÖP, inom kort har 4 höga verk någonstans vid kommunens geografiska mittpunkt, förändrar också en del. Jag menar att arbetet med Översiktsplan i Kungsbacka nu måste göras om och därmed omförhandlas, sedan Regeringsrätten faställt att Råö inte har något att erinra emot vindetableringar utanför en radie om 1,5 mil. Det betyder att Kungsbacka istället för den nu malpåseplacerade icke-planen, skulle kunna komplettera med det självklara, nämligen ett planeringsmål för producerad effekt inom kommunens gräns. Domen till Råös nackdel torde undanröja alla hinder för ett sådant mål, eftersom det betyder att de områden som inte berörs av endera Råös 1,5 mils skyddsområde, eller närhet till bebyggelse, eller kulturskyddat område som exempelvis Äskhult, är potentiella utvecklingsområden. Kungsbacka borde, i likhet med Varberg, peka ut de områden där man ser en möjlighet att bygga ut vindkraften och analysera potentialen hos dessa, i termer av producerad effekt i megawattimmar.

Nationellt finns kommunala planer som anger att det totalt finns planberedskap för 75 terrawattimmar. Det innebär att regeringens planeringsmål inför 2020 uppfylls med råge, oavsett vad som byggs i Kungsbacka. Samtidigt kan vi läsa i tidningarna att många sydsvenska kommuner, som exempelvis Kävlinge med utmärkta lägen, bland annat intill den nedstängda Barsebäcksanläggningen säger nej till vindkraftsutbyggnad. Kungsbacka riskerar att nu tillhöra den gruppen, såvida inte en offensivare plan läggs på fullmäktiges bord. det tycker jag vore synd på så goda vindlägen.

Debatten om elområden ger vid handen att Södra Sverige kommer att få högre elpriser om inte produktionskapaciteten av förnybart ökar. Utbyggnad av vindkraften är enda möjligheten att få lägre elpriser här, såvida inte överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige förbättras dramatiskt. Någon insändarskribent skrev att de kommuner som motsätter sig förnybar elproduktion skulle betala ett högre pris. Inget genomförbart förslag, men det ligger något i tankegången, åtminstone att vara solidarisk.

Lika ohållbart är det ju att åren går av byggande och expansion, trots att det inom kommunens gräns ännu inte finns en bergtäkt att räkna med. Detta trots att flera bra förslag har framförts och förkastats, alternativt avförts på grund av att man inte orkar ta diskussionen med opinionen.

Boverket delar ut medel till de kommuner som tagit fram översiktsplaner för vindkraft. Kungsbacka har fått bidrag, trots att planen ännu inte presenterats för Kommunfullmäktige. Vore jag handläggare på Boverket skulle jag undersöka om det inte är så att man kan kräva tillbaka pengarna vid uteblivet beslut, senast ett fastställt datum. Syftet med en sådan ÖP är ju också, menar jag att presentera en siffra som anger hur mycket vindenergi man avser att planera för. I avsaknad av en sådan angivelse är det tveksamt om kommunen, ens om planen fastställs, har gjort sin läxa. i avvaktan på det och en energi- och klimatplan, samt en genomförandeplan för kommunens samdistribution, passerar andra kommuner Kungsbacka i hög takt på miljöområdet.

Ola Johansson
Centerpartiet