Transatlantic går mot strömmen och jag svarar Chalmers sjöbefälselever

I mitt sökande efter en artikel som återfanns i dagens papperstidning med rubriken "MMT:s fartyg lämnar Sverige" fann jag istället den här:

http://www.gp.se/ekonomi/1.642146-tjornrederi-far-kop-godkant

Tjörnrederiet Transatlantic får konkurrensverkets godkännande att förvärva Österströms i Västervik och därmed utöka sin flotta. Är jag inte fel ute så är Transatlantic ett av få Svenskägda rederier som fortfarande seglar under Svensk flagg.

Historien om Marin MätTeknik är olustig och visar vilket klent intresse det tycks finnas för rederinäringen just nu. Jag hoppas verkligen det händer saker nu efter förra veckans Riksdagsbesök på Donsö där vi träffade Redareföreningen och andra representanter för Sjöfarten. mer om detta finns att läsa på:

http://www.handelskammaren.net/sv/Nyhetsrum/Arkiv/Artiklar/2011/Juni/Svenska-fartyg-men-utlandska-flaggor/?sms_ss=facebook&at_xt=4de61d4c849c185f%2C0

Chalmers studentkår - Sjöfartssektionen har skickat brev till samtliga Riksdagsledamöter och ställt frågor om Svensk Sjöfart. Jag har formulerat det svar som flera C-ledamöter ställer sig bakom. Här är mitt svar och brevet.

Svar till Sjösektionen vid Chalmers studentkår


"Ja, jag vill att Sverige skall ha en livskraftig sjöfartsnäring. Jag tror det kommer att dröja, men Er tro på framtiden gör mig övertygad om att det kan bli så.

Jag är väl medveten om att utflaggningen är ett faktum. Jag kan bara beklaga att åren gått utan att vi politiker lyckats vara tydliga och kombinera ord med åtgärder som ökar svenska rederiers konkurrenskraft. Vi i Centerpartiet medverkade till att frågan om sjöfartsregister till slut utreddes.

Varför råder inte konkurrensneutralitet? Det är vårt att säga! Totalt lika villkor tror jag inte går att uppnå. Olika länder har olika geografiska förutsättningar och det finns historiska skäl att betrakta näringar på olika sätt. Det var decennier sedan Svensk sjöfart hade en så stark ställning att den fick en rejäl påverkan på politiken och likt varvsindustrin är det svårt, för att inte säga omöjligt, att få tillbaka det som en gång var. Vi måste anpassa oss till rådande omständigheter, på en konkurrensutsatt marknad, att det snart endast är ett hundratal fartyg som fortfarande är svenskregistrerade och göra det bästa av situationen.

Skälet till att rederierna väljer utflaggning till Sverige, Norge och Färöarna är att kostnadsläget där är förmånligare. De tackar artigt nej till det sjöfartsstöd som utgår och avstår från att följa de förmånligare TAP-avtalen och väljer att flagga i länder där man istället har infört tonnageskatt och internationellt register.

Jag tror det är många av de Västsvenska Riksdagsledamöterna som inser vad som är på väg att förloras. Vi behöver hjälpas åt för att nå fram till övriga. Svensk export kommer alltjämt att fungera och vår marknad nås fortfarande av import, via sjöfart, oavsett vilken nations flagga som vajar i aktern på fartygen. Det handlar inte om själva fartygen och deras besättningar utan värdet på kunskapen som går förlorad och skatteintäkterna från landverksamheten.

Vi vill kunna påverka förstås, men rösten försvagas. Eftersom vi redan är på väg att förlora vårt inflytande i IMO genom att tonnaget minskat så är det ingen längre som lyssnar på oss när vi framför krav på miljö och säkerhet.

Jag menar att det behöver slås fast en nationell vision för sjöfarten som tar sikte på de närmaste 50 åren. Allra bäst vore om den hade en bred politisk förankring och kunde tas fram i samråd mellan näring och fackföreningar. De fartyg som redan är utflaggade blir svåra att få tillbaks, men med en strategi på plats och med konkurrensneutraliteten garanterad, kan vi bygga för framtiden med det som återstår av Svensk sjöfart och Er sjöbefälselever i Göteborg respektive Kalmar. Det handlar inte bara om SIS och tonnageskatt. Det handlar också om hur vi utvecklar hamnarna och infrastrukturen för transport och intermodalitet inom landet.

Jag hoppas ni är nöjda med mitt långa svar. Frågorna är inte helt enkla att besvara, men de engagerar."


Kungsbacka den 24 maj 2011

Ola Johansson

Centerpartiet

Brevet: