Tjockskatt, hyenedräkt och lila kuvert

Som etablerad kommun och numera rikspolitiker är det inte lätt att få rubriker. Det är först när du säger något oväntat kontroversiellt eller har något att säga som ingen sagt förut du kan räkna med att bli citerad. Detta känner vi väl till. Ändå håller vi oss för det mesta på ett alltför behörigt avstånd från den gräns där vi tappar kontrollen över medias rapportering. Kommunalrådet C i Uppsala, Stefan Hanna, skriver blogg, precis som jag, om än något mer frekvent och ordrikt. För ett parti som inte med självklarhet står i fronten för politiken, men ändå tillhör den styrande majoriteten är det (oavsett vad partiet heter) en svår balansgång att vara intressant, utmanande, men ändå en pålitlig samarbetspartner. Det gör att man alltför sällan vågar sticka ut, hamnar i det mediala bakvattent och glöms bort. Det problemet har just nu INTE Centerpartikollegorna i Uppsala. De har fått mer uppmärksamhet än de - och som det verkar - många andra klarar av.

Om jag skall ge mig i kast med att recensera själva upphovet till publiciteten, nämligen "förslaget" att överviktiga personer skall betala extra skatt så är det självklart dumt och ogenomtänkt. Å andra sidan är förslagsställaren knappast i en sådan position (och lär väl inte bli det heller) där han har möjlighet att få ett sådant förslag prövat. Detsamma gäller förslaget om att de som är dömda för skattebrott skall gå i "hyenedräkt" (hur nu det ser ut). Det senare förslaget, förresten, är väl ungefär lika genomtänkt som vår egen justitieministers förslag om att misstänkta sexköpare ska få hem lila kuvert i brevlådan. Hanna är kommunalråd, Ask är vår högst ansvarige minister inom detta område. Var det någon som sa nåt om att kasta första stenen..?

Just nu läser jag en bok med den intressanta titeln "Jag vill ju bara se bra ut naken - din guide till hälsa och fitness". Boken gör inga anspråk på att vara vetenskaplig, men mycket av det som står där är sådant jag tror på. Den som inte sköter sin hälsa, tränar för lite, äter dåligt, röker eller dricker för mycket, riskerar att orsaka samhället stora kostnader. För att inte tala om det lidande han eller hon åsamkar sig själv och sin omgivning genom sjukdom och för tidig död.

Det är en krass sanning som jag tror även de som känner sig träffade av ovanstående beskrivning kan skriva under på, åtminstone i smyg. Jag tar avstånd från hälsofascism och onödig beskattning, men konstaterar samtidigt att vi tar ut särskild skatt både av de som röker och brukar alkohol, köpt inom vin & spritmonopolets genomreglerade kanaler. Det har hörts förslag om både socker- och kaloriskatt och nu börjar vi så smått närma oss Hannas klumpigt formulerade tankegångar. Okej, om vi således i konsekvensens tar avstånd från all beskattning och reglering som syftar till att påverka människors livsstil, så får vi se hur det går. Det vore ju åtminstone väldigt liberalt.

30 % Av befolkningen röker och 50 % anses var överviktiga enligt någon definition. Människan är skapad för att vara i ständig rörelse. Vår genuppsättning (och kropp) är densamma som för 50 000 år sedan, men på bara några årtionden har vi slutat använda den till vad den var skapt för, nämligen att arbeta. Idag är det många, men långtifrån tillräckligt, som lever ett hälsosamt liv med goda matvanor och motion. Det är inte värst i Sverige, men vi är sakta men säkert på väg. Alla inser vi att om vi samtidigt som vi lever längre har en sämre hälsa medans vi lever, får vi en ökande kostnad för detta som gör att vi endera måste arbeta mera, betala mera skatt, eller dra ner på annat.

DET är något vi borde diskutera mera och fråga oss: Vad av detta är det samhällets ansvar att rätta till och vad kan och borde var och en göra själv? I bästa fall lyckas Stefan Hanna med sin uppmärksammade blogg på allvar få igång en debatt om livsstil och hälsa. Att det är en Centerpartist som lyckades med det är något vi kan och borde dra nytta av istället för att fördöma.


Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net