Påsktiden är en tid för avkoppling. Skärtorsdagen bjöd på en ”Rosa marsch”, mot langning över ett vinterkallt torg där några ”daglediga Kungsbackabor” campade bland torghandlare och fåtaliga frusna marknadsbesökare som verkade måttligt intresserade av att ta del av vad den månghövdade skaran från det lokala partiet hade att erbjuda.
På krönikörspalt kan vi läsa i en av de lokala tidningarna att Roger Larsson och hans vänner varit flitiga, medan de namngivna kommunalråden varit osynliga. Ja det beror väl på vad man värderar och i vilka kretsar man gillar att röra sig tänker jag och tänker samtidigt för egen del tillbaka på några av de mest intensiva veckor man kan tänka sig som politiker i Kungsbacka.
Medan partiet, med samma namn som jag själv (och 74 000 andra boende i denna kommun) benämner mig med, sitter och knåpar ihop olika konspirationsteorier om det politiska livet i Kungsbacka och sedan torgför dessa till nyhetstörstande journalister i det på tidningssidan milt sagt överetablerade Kungsbacka, har vi under nästan tre veckor suttit inlåsta för att sätta samman och försöka komma överens om en budget för de kommande fyra åren.
Något provocerad över dessa enkla slutsatser, hade jag här på påskafton tänkt bryta den välbehöviga och välförtjänta ledigheten för att redogöra över mina förehavanden. De tre övriga namngivna har jag umgåtts med cirka tre av veckornas dagar mellan 8.00 och 16.00. Man ska inte överdriva arbetsinsatsen. Många hårt arbetande ekonomer är behjälpliga i budgetarbetet, men det gäller först och främst att förstå vad de olika siffrorna står för och hur de hänger samman. Framförallt gäller det att se till att det görs rätt saker i rätt ordning, så att Kungsbackabornas (de 74 000) pengar (21.53 per hundralapp) används så effektivt som möjligt.
Skatteintäkterna är alltjämt lägre än normalt till följd av lågkonjunktur och hög arbetslöshet. Några extra statsbidrag har vi ännu inte hört talas om. Därför finns det begränsade möjligheter att tillmötesgå alla önskemål om särskilda satsningar, investeringar i lokaler, asfalt, fotbollsplaner och annat som behövs i en kommun som under 2009 vuxit med hela 1250 personer. Lite optimistiska är vi och räknar med att det säkert kommer ljusare tider, med förbättrade prognoser om skatteintäkter och det skulle inte överraska ifall regeringen även i år presenterar ett särskilt (tillfälligt!) konjunkturstöd. Det är ju valår. Detaljerna i budgeten kommer att presenteras snart så det finns ingen anledning säga så mycket mer än att det finns medel till en ny skola i Särö, oavsett antalet våningar och att Förskola & Grundskola, precis som tidigare är den nämnd som får den största ökningen och som vanligt begär att få ännu mera.
De som minns Rogers tid som Moderat KS-ordförande brukade vittna om att just detta moment (att i budgetarbetet vrida och vända på slantarna för skattebetalarnas bästa) inte var särdeles intressant. Vid den tiden samanföll det dessutom med älgjakten.
Förutom alla aktiviteter och möten som tillhör en normal arbetsdag, har samtliga veckornas kvällar varit upptagna med möten. Glädjande nog har flera av dessa varit utåtriktade. Förra veckan ett möte i Presseskolan om Onsalas framtid och den här veckan i Åsa Gårdsskola med Åsabor om vad vi borde tänka på när vi under våren börjar arbeta med den fördjupade översiktsplanen.
På annan sida i samma tidning kan man läsa att de lokala politikerna försöker sola sig i glansen av Alliansens satsningar på infrastrukturen. Det är tydligen ett problem att man väljer att resa utanför kommungräns till grannstaden för att träffa ministern/partikamraten för att höra vad hon har att säga som kan gynna den egna kommunen och de södra kommundelarna. Att 2,9 Mdr i Varberg kan innebära tågstationer här är inget man får berätta för någon. I sydöstra Kungsbacka bor vi fortfarande innan flytten i december till Äranäs stadsdel som mig veterligen inte ligger i Tölö, även om den församlingen är stor.
Troligen kommer jag inte framöver hellre att särskilt ofta befinna mig i närheten av den ovan nämnde krönikören och ännu mindre umgås i dennes kretsar. Jag träffar hellre ”vanligt folk” och om jag någon gång befinner mig på väg mellan dessa möten är det nu mera möjligt att lägga märke, även till det. Jag har nämligen skrivit mitt namn på bilen, precis som den berömde Larry Söder. Skillnaden är att bilen och dekalerna är något jag betalat själv.
I samma tidning för övrigt syntes Larry och hans leasingbil och blygsamt måste jag påpeka att mitt namn förekom i ytterligare två artiklar, utöver de som beskrivits tidigare. Så värst osynlig var åtminstone inte jag. Och här finns jag nu - i cyberrymden - denna vackra påskaftonseftermiddag.
Glad Påsk!
På krönikörspalt kan vi läsa i en av de lokala tidningarna att Roger Larsson och hans vänner varit flitiga, medan de namngivna kommunalråden varit osynliga. Ja det beror väl på vad man värderar och i vilka kretsar man gillar att röra sig tänker jag och tänker samtidigt för egen del tillbaka på några av de mest intensiva veckor man kan tänka sig som politiker i Kungsbacka.
Medan partiet, med samma namn som jag själv (och 74 000 andra boende i denna kommun) benämner mig med, sitter och knåpar ihop olika konspirationsteorier om det politiska livet i Kungsbacka och sedan torgför dessa till nyhetstörstande journalister i det på tidningssidan milt sagt överetablerade Kungsbacka, har vi under nästan tre veckor suttit inlåsta för att sätta samman och försöka komma överens om en budget för de kommande fyra åren.
Något provocerad över dessa enkla slutsatser, hade jag här på påskafton tänkt bryta den välbehöviga och välförtjänta ledigheten för att redogöra över mina förehavanden. De tre övriga namngivna har jag umgåtts med cirka tre av veckornas dagar mellan 8.00 och 16.00. Man ska inte överdriva arbetsinsatsen. Många hårt arbetande ekonomer är behjälpliga i budgetarbetet, men det gäller först och främst att förstå vad de olika siffrorna står för och hur de hänger samman. Framförallt gäller det att se till att det görs rätt saker i rätt ordning, så att Kungsbackabornas (de 74 000) pengar (21.53 per hundralapp) används så effektivt som möjligt.
Skatteintäkterna är alltjämt lägre än normalt till följd av lågkonjunktur och hög arbetslöshet. Några extra statsbidrag har vi ännu inte hört talas om. Därför finns det begränsade möjligheter att tillmötesgå alla önskemål om särskilda satsningar, investeringar i lokaler, asfalt, fotbollsplaner och annat som behövs i en kommun som under 2009 vuxit med hela 1250 personer. Lite optimistiska är vi och räknar med att det säkert kommer ljusare tider, med förbättrade prognoser om skatteintäkter och det skulle inte överraska ifall regeringen även i år presenterar ett särskilt (tillfälligt!) konjunkturstöd. Det är ju valår. Detaljerna i budgeten kommer att presenteras snart så det finns ingen anledning säga så mycket mer än att det finns medel till en ny skola i Särö, oavsett antalet våningar och att Förskola & Grundskola, precis som tidigare är den nämnd som får den största ökningen och som vanligt begär att få ännu mera.
De som minns Rogers tid som Moderat KS-ordförande brukade vittna om att just detta moment (att i budgetarbetet vrida och vända på slantarna för skattebetalarnas bästa) inte var särdeles intressant. Vid den tiden samanföll det dessutom med älgjakten.
Förutom alla aktiviteter och möten som tillhör en normal arbetsdag, har samtliga veckornas kvällar varit upptagna med möten. Glädjande nog har flera av dessa varit utåtriktade. Förra veckan ett möte i Presseskolan om Onsalas framtid och den här veckan i Åsa Gårdsskola med Åsabor om vad vi borde tänka på när vi under våren börjar arbeta med den fördjupade översiktsplanen.
På annan sida i samma tidning kan man läsa att de lokala politikerna försöker sola sig i glansen av Alliansens satsningar på infrastrukturen. Det är tydligen ett problem att man väljer att resa utanför kommungräns till grannstaden för att träffa ministern/partikamraten för att höra vad hon har att säga som kan gynna den egna kommunen och de södra kommundelarna. Att 2,9 Mdr i Varberg kan innebära tågstationer här är inget man får berätta för någon. I sydöstra Kungsbacka bor vi fortfarande innan flytten i december till Äranäs stadsdel som mig veterligen inte ligger i Tölö, även om den församlingen är stor.
Troligen kommer jag inte framöver hellre att särskilt ofta befinna mig i närheten av den ovan nämnde krönikören och ännu mindre umgås i dennes kretsar. Jag träffar hellre ”vanligt folk” och om jag någon gång befinner mig på väg mellan dessa möten är det nu mera möjligt att lägga märke, även till det. Jag har nämligen skrivit mitt namn på bilen, precis som den berömde Larry Söder. Skillnaden är att bilen och dekalerna är något jag betalat själv.
I samma tidning för övrigt syntes Larry och hans leasingbil och blygsamt måste jag påpeka att mitt namn förekom i ytterligare två artiklar, utöver de som beskrivits tidigare. Så värst osynlig var åtminstone inte jag. Och här finns jag nu - i cyberrymden - denna vackra påskaftonseftermiddag.
Glad Påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar