En storm i en syltburk

Det måste ha kommit som en överraskning för många att Centerpartiets partiledare Annie Lööf, tillika Näringsminister och ansvarig för ett antal verk och myndigheter, är kapabel att städa upp och ställa till räfst och rättarting, när de likt Tillväxtverket under Christina Lugnet, inte lever upp till ställda mål och inte håller sig till de egna reglerna och riktlinjerna för intern representation.

På annat sätt kan man inte tolka det försök till "mediedrev" som Aftonbladet försöker blåsa upp till, med bland annat den här artikeln (och idag den 14 augusti, den här) Någon fest på "skattebetalarnas bekostnad har aldrig ägt rum och tvärt om kan man i andra medier ana en uppskattning över hur snabbt departementet och även Centerpartiet agerat för att rätta till det misstag som annars kunde blivit synnerligen ödesdigert.

Så här skriver Göteborgs Posten i torsdags den 9 augusti (efter det har inget synts av rapportering i denna "affär") i ett ledarstick:
"Efter avslöjandena om Tillväxtverket gjorde Näringsdepartementet en egen genomgång av den egna representationen. Det var tur det", sedan redogör GP för vad som skett, konstaterar att "ministern själv (är) räddad från en pinsamhet" och avslutar: "Detta att partiaktiviteter finansieras via departementen är emellertid inte ett helt ovanligt oskick. Borgerliga partier kritiserade ofta tidigare S-regeringar för detta. Desto viktigare att då hålla rent framför egen dörr".

Tvärtom bör Centerpartister gå i bräschen för att få bort orimligt förmånliga villkor och gruppledaren Anders W Jonsson har träffat rätt när han jämför villkoren för avskedade generaldirektörer med arbetslösa undersköterskor. Jonsson har ju även ifrågasatt ersättningarna till Riksdagsledamöter som lämnat sina uppdrag. http://www.expressen.se/nyheter/c-utspel-efter-lyxfifflet-andra-fralsereglerna/

Ingemar Johansson från Gällinge i stilla samspråk med Annie.

Igår den 11 augusti publicerade Expressen en Demoskop-undersökning som visar att 72% har förtroende för Annie Lööf som Näringsminister och det får väl betraktas som godkänt, men det finns en förbättringspotential, såklart, liksom för vårt partis opinionssiffror. Jag har roat mig (och eventuellt andra) med att säga att vi bör ligga minst i nivå med starköl (5,6%), men att vi inta ska vara nöjda med mindre än vin om vi ska ha någon påverkan. Starkölsnivån duger gott i Alliansen där vårt inflytande åtminstone stundtals är bättre än vad röstetalet indikerar, men självklart måste det bli bättre och långsiktigt för Regerandets skull är inte heller snaps-siffror tillräckliga, utan det måste till en Absolut-majoritet för Alliansens del.

Vad som varit ledsamt på senare tid är att mycket av nålsticken mot Annie Lööf i min egen "vänkrets" i Sociala Medier kommit från ledande Folkpartister. Varför lusten att åsamka skada är så stark från just dessa kan man enbart spekulera i, men det är väl troligtvis samma orsak till det som den olust jag personligen känner varje gång någon företrädare för C, eller Fp föreslår att de båda partierna skall gå samman under en gemensam partibeteckning.

Den 26 juli erhöll jag ett brev från Skatteverket där de meddelade mig att det avdrag jag begärt om 10 452 kronor för kampanjkostnader inte beviljats. Detta har vi också kunnat läsa om i åtminstone tre av hallandstidningarna. Som tidigare sagts bjuder jag gärna på det, man är väl i dessa tider inte ensam om att få den typen av besked från verket. Jag skulle kunnat fortsätta hävda att de borde beviljats, eftersom den kampanj som bedrevs inte bara var en nyvalskampanj till Riksdagen, utan även en återvalskampanj till Kommunalrådsposten i Kungsbacka (ett annat heltidsjobb), men det lägger jag ner. Tror att avdragsrätten endast gäller för sådana ledamöter som redan sitter i just Riksdagen och det kan man ju också fundera över om det är rimligt. Det enda som skulle få mig att allvarligt fundera över att inte ställa upp till återval 2014 är eventuella diskussioner om gemensam partibeteckning med andra partier i Alliansen, av skälen som anges ovan.



Bild: Kungsbackaposten

Det politiska arbetet har inte legat nere under sommaren, även om frekvensen i bloggandet varit lägre. Flera tidningar har publicerat vad som skrivits om skog, åkermark, havskräftor, yrkeshögskola och barnfattigdom. Inslaget i lokalradion där min syn på vad som politiskt borde göras för de gröna näringarna kontrasterade ordentligt mot vad riksdagskollegan Michael Svensson (m) sade.

Nu innan riksdagsstarten närmar sig kommer jag att skriva en debattartikel om vad som borde göras för att få fram fler studentbostäder. Det är roligt att skriva men tidskrävande. Nu måste jag sluta för en (sön-) dag vid stranden väntar (äntligen).

Ola Johansson
Centerpartiet

P.S
För att i någon mån kompensera för mina angrepp mot politikerkollegorna i Folkpartiet så vill jag med denna (egenhändigt producerade) teckning, som publicerats i Hallands Nyheter visa att jag inte är så mycket bättre själv.

Med aledning av Vattenfalls ansökan för några veckor sedan om att eventuellt återkomma
med en ansökan om att få bygga ny kärnkraft.

Datalagring I, II och III

Få omröstningar i Riksdagen har föranlett så många mail i inkorgen som det som kammaren fattar på onsdag, i det ärende som rubriceras "Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål", även kallat "datalagringsdirektivet". Ett direktiv som utarbetas och beslutats av EU och som har sitt upphov i ett förslag från den tidigare S-regeringen och den dåvarande Justitieministern Thomas Bodström och som stötts av S, Kd och Fp.

Centerpartiet är motståndare till datalagring. Skälen är väl kända och det finns ett stämmobeslut på det så sent som i höstas. Många är duktigare än jag på att argumentera i frågan så jag överlåter det till dem. Vad det nu handlar om är ett nyväckt intresse för hur Centerpartiet skall förhålla sig inför onsdagens omröstning. Inför behandlingen i Justitieutskottet fick Johan Linander gruppens uppdrag att rösta ja, något som självklart ger en indikation på vad som kommer att bli partilinjen på onsdag. En del ledamöter har fått "direktiv" från sina respektive distrikt hur de skall rösta. En ordning som mig veterligen inte tidigare har förekommit i vårt parti.

Någon sådan anvisning har inte kommit från Halland och det kanske visar att detta för Hallänningarna inte har samma sprängkraft som det har i storstadsdistrikten.
Vi har tack vare vårt motstånd haft möjlighet att förhandla oss till ett förslag som innebär att lagring tillåts maximalt 6 månader, jämfört med det ursprungliga förslaget att lagra trafikdata i två år. Efter att först ha fördröjt införandet sedan 2007 och lagt ärendet vilande i ett år, förväntas Sverige som medlemmar av den Europeiska Unionen implementera direktivet i vår egen lagstiftning genom beslutet den 21 mars 2012. Annars kommer vi, helt i enlighet med de medlemsvillkor vi godtagit inom EU, att betala ett skadestånd som kostar Sveriges skattebetalare 40 000 Euro per dag (eller 150 miljoner kronor per år) och då är utgångsläget att vi ändå måste genomföra direktivet.

I politiken är det inget ovanligt att ett parti utifrån en bestämd åsikt förhandlar om den gemensamma politiken och sedan ställer sig bakom det resultat förhandlingen har givit, även om det inte till 100 % är i enlighet med vad medlemmarna beslutat. Speciellt viktigt är det om utgångsläget är att man ingår i en Regering där förhandling och kompromisser är ett villkor för att landet ska kunna styras av ett regeringsalternativ som har Riksdagens förtroende.

Den minimerade lagringstiden är ett resultat av Centerpartiets hårdnackade motstånd. Det är inte förtroendingivande att först förhandla och sedan rösta nej till förhandlingsresultatet. Det är en gyllene regel som gäller allt ifrån kommunpolitiken till internationell politik. Mång klyschor förekommer som beskriver det, såsom "vi nådde inte ända fram" och "politik är det möjligas konst". Det händer inte sällan att Centerpartiet trots sin relativa litenhet får igenom mycket. Ett sådant exempel är Energiöverenskommelsen, där vi realt sett fått igenom mer än vad som märks vid en snabb titt i förhandlingtexterna. För att inte tala om vad vi åstadkommer varje dag som Departementschefer inom Miljö-, Närings- och Landsbygdsdepartementen.

Som medlemmar av EU och som regeringsparti med ansvar för att driva Svensk linje i EU, både i integritetsfrågor och i kampen för ett öppet demokratiskt samhälle finns ingen annan väg för Centerpartiet än att säga ja till propositionen som innebär ett begränsat införande av datalagringsdirektivet. Skulle det sedan visa sig att ledamöter inte följer den gemensamma hållningen tycker jag det är djupt olyckligt. Det är ett förtroende att sitta i Riksdagen och med detta följer ett ansvar inte bara gentemot väljarna utan också gentemot de kollegor som som vi placerat på ministerposter, de vi utsett att verka i medlemmarnas intresse som partiledning och styrelseledamöter och sist men inte minst gentemot varandra som enskilda ledamöter.

Regeringen vilar på det förtroende Riksdagen har givit den. Det får aldrig vara främmande för oss som riksdagsgrupp att fälla en regering genom att rösta emot den i viktiga förtroendefrågor. De väljare som röstat på oss, oavsett om vi heter Fredrick Federley, Heléna Lindahl, Karin Nilsson eller Ola Johansson, har tagit ställning för Centerpartiet och vår politik. Den dagen en klar majoritet av de 23 ledamöterna för Centerpartiet i Riksdagen finner att regeringen inte lever upp till det mandat Centerpartiets väljare har givit dem, kommer jag i kammaren att följa ett gemensamt beslut att fälla Regeringen, även om det bär mig emot. Detsamma bör man förvänta sig av alla, även när det gäller att stödja Regeringen.

Ola Johansson
Centerpartiet