Skippa DÖ-snacket

De som hade till uppgift att förhandla Decemberöverenskommelsen innan julhelgen måste ha varit för trötta och helgsugna för att namnge resultatet av sina ansträngningar. Akronymen är given. DÖ är ju ett ord som är svårt att vända till något positivt. Var då detta den enda missbedömningen, givet förutsättningarna? Ja, DÅ var det nog det, hur det är NU och hur det BLIR framöver kunde de knappast förutse dan före dopparedan.

Den regering som bildades efter valet är den svagaste sedan Ola Ullstens Folkpartiregering under 70-talet. Stefan Löfven var tvungen att lägga fram en budget med förhoppningen att den med stöd från Vänsterpartiet skulle vinna över Alliansens redan i förväg kommunicerade budget. Sedan kom Sverigdemokraternas TV-direktsända farsartade litania om invandringspolitiken, där de i det längsta höll inne med det dramatiska beskedet, att de tänkte rösta på Alliansens budgetmotion sedan deras egen fallit i den förberedande voteringen. Med det kom också beskedet att de med stöd av endast 13 procent i valet skulle fälla varje budget som inte förhandlats fram med deras invandringskritiska poltik som grundkomponent. Snacka om att föra väljarna bakom ljuset och vifta bort demokratin!

"Give them hell" skrev Jimmie Åkesson från konvalescensen till den tillförordnade partiledningen. Det kan inte tolkas som något annat än ett budskap till Svenska folket. - Vi struntar i hur ni har röstat och att 87 procent av Er väljare motsätter sig vår poltik. Vi kommer att ge er ett helvete!

Det var då Löfven aviserade extravalet, i tron att ett varsel om stridsåtgärder skulle tvinga motparten till förhandlingsbordet. Det fungerar kanske inom Metall då stopp i produktionen från första dagen blir kostsamt för motparten, näringslivet. Så fungerar inte politiken. Tvärtom, menar många fungerar aktiebolaget Sverige bättre utan alltför närvarande och engagerade politiker. Framförallt om politiken är fel. Då Alliansen valde att hålla fast vid sitt löfte till väljarna och vidhålla den politik som vore bäst för Sverige, var Löfvens regeringsalternativ ett sammelsurium utan vare sig löften eller leveranser. Stridsåtgärden drabbade bara honom själv och någon motpart dök aldrig upp. Så blev det till att krypa till korset och erkänna Alliansens styrka och gemensamma ambition att fortsatt vara ett samlat regeringsalternativ. 

Ingen önskade ett extraval, framförallt inte de partier som utan resurser att genomföra ytterligare ett val, med nya partiledare och ett dåligt resultat i ryggen. Vi i Centerpartiet upplevde jag var entusiatiska och förväntansfulla inför ett val den 22 mars. Med vetskapen att det skulle sända Sverige in i ett tillstånd av passivitet och kaos inför ett val, som knappast skulle förändra majoritetsförhållanden, utan tvärtom ytterligare försämra Alliansens möjligheter ville även vi undvika extravalet. Tre månaders valrörelse var ett sämre alternativ än att låta Alliansens budget verka fram till sommaren. Därefter blir det rödgrön politik med högre kostnader för näringslivet, fortsatt arbetslöshet och stopp för valfriheten. Kanske är det vad som behövs för att en gång för alla sänka förtroendet för en vilsen Socialdemokrati, utan visioner för framtiden.

Minnet är kort och nu är det en del Moderater som kritiserar decemberöverenskommelsen och hotar att fälla den vid kommande omröstning om vårändringsbudgeten. Klart man kan göra det, men innan man överväger att skjuta den i sank borde de erinra sig varför den slöts och vad följden blir av att den bryts.

SD har inte förändrats. Deras reformer är finansierade med intäkter som inte är möjliga eller ens önskvärda att realisera. Är det den poltiken man vill ha? Sluta hacka på decemberöverenskommelsen om ni inte vill ta in ett främlingsfientligt parti i regeringsunderlaget! I så fall är vi några som motsätter oss det.

Ta sikte på kommande val istället för att göra väljarna osäkra på vad vi vill när Alliansen återkommer till regeringsmakten 2018. Decemberöverenskommelsen innebär ju att Alliansen, så länge vårt stöd är starkare än de rödgrönas, kan regera i minoritet. På område efter område förlorar regeringen i omröstningar. Vi är redan uppe i långt över 100 nederlag och tillkännagivanden. Löfvens koalition har märkbart svårt att leverera och det största hotet kommer inifrån. Hur länge kan Miljöpartiets medlemmar acceptera att deras båda språkrör genomför en energi och miljöpolitik som är kontraproduktiv, där de blir överkörda på område efter område. Hur många tokigheter från Vänstern och Miljöpartiet är LO-facken och S-pragmatiker i landets kommuner beredda att stödja innan de samfällt uppmanar Löfven att kasta ut Miljöpartiet och söka stöd någon annanstans, eller avgå.

Centerpartiet kommer inte att ställa sig på det sluttande plan som leder in i inskränkt främlingsfientlighet och ogenomtänkta förslag om tiggeirförbud och tveksamma migrationsbegränsande åtgärder. Skönt att slippa sådan debatt inom Centerpartiet. Låt teknikaliteterna vid budgetvoteringarna verka ut och fortsätt mata på med den bästa politiken så tystnar nog DÖ-snacket snart.

Ola Johansson

Centerpartiet