Dhaka dag ett (och en halv)

En dag och lite till. Så länge är det väl ungefär man varit vaken känns det som. Den första dagen i Bangladesh har gått i förberedelsernas tecken. Det digra material som FN-förbundet i Sverige skickat till oss är genomläst, både hemma och på vägen hit. Nu ligger det framför oss medan vi lyssnar på de människor som lever och verkar i landet. Ambassadören Johan Frisell med personal, inledningsvis som berättar om den politiska situationen med hårda motsättningar en del våld och ett rättssystem som har svårt att hålla poltiken utanför. Korruptionen som genomsyrar landet på alla nivåer och som gör att de förändringar alla vill ha uteblir. De svåra utmaningar som ligger framför landet i att kombinera en hållbar tillväxt med ökade krav från människor att få inflytande och inte minst svåra konsekvenser av de klimatförändringar vi vet kommer.

För att på riktigt få ta del av den verklighet många lever i har vi fått träffa representanter för NGO-er (Non Governmental Organisations) som representerar arbetare vid textilfabriker, MSM - "Men who has sex with men", de som arbetar för kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa, kvinnliga entreprenörer, Rädda Barnen, journalister m.m. Alla uttrycker en frustration över läget i landet, där de som äger makten också äger produktionsmedlen och kontrollera utvecklingen. Den alltmer radikala islamiseringen blir mer och mer bekymmersam, eftersom det inte längre accepteras att någon säger något som kan tolkas negativt kring Islam. Att tadition, religion, hemgiftssystemet och kvinnors beroende av försörjande män gör att flickor ännu idag gifts bort i arrangerade äktenskap när de är 16 år är ett problem som regeringen tror de kan lagstifta bort. Jag tror det betyder mera att påverka männen till en bättre attityd gentemot kvinnor, oavsett de jobbar i klädfabriker, är småföretagare eller unga flickor.

Allt detta kunde vi också prata med den enda representanten för de styrande, ordförande i Bangldesh motsvarighet till vårt utrikesutskott över lunch på ambassadörens residens. Hon var i det här sällskapet väldigt medveten om det mesta som framförts, även om en del saker tycks vara svårare att tala om.

Det verkade som alla som på något sätt representerar en FN-insats i landet var med under eftermiddagen då vi fick veta mer om sådant vi inte kan se med egna ögon i morgon och på torsdag. Det är mycket i landet som är positivt och man har lyckats väl med de flesta millenniemålen, trots problemen med korruption. Det framhölls också.

Slutligen har vi ministerbesök från Sverige, Isabella Lövin (mp) vår nya biståndsminister har rest hit för att lansera en resultatstrategi för vårt bistånd fram till 2020. Mycket handlar om att öka effektiviteten genom fortsatt tillväxt. Tron på tillväxten är något som skiljer henne från många andra. Speciellt tydligt blir det när man kommer hit hur fel de är ute som inte ser möjligheter och behoven av att utveckla teknik och brukningsmetoder för att förbättra livsmedelsförsörjningen, samtidigt som mängden odlingsbar mark minskar.

Nu är det bara kvällspasset kvar och vi får samtala med några av de stora svenska företagen som verkar här, just om deras sociala ansvar för de som arbetar i textilfabriker, deras rätt att organisera sig i fackföreningar, löner, utbildning m.m. Det gör vi på en middag hos ambassadören. Sen hoppas jag få sova lite grann utan att vakna när den biologiska klockan tycker det.

Ola Johansson

Centerpartiet