Tredje dagen i Sydafrika och idag skriver vi den 7 oktober. Syftet med resandet är att lära oss något om Sverige och hur vårt land fungerar genom att iaktta andra länder med andra förutsättningar och utmaningar, betydligt svårare.
Att ägna någon dag åt att betrakta landet som turist är nödvändigt och vem vill träffa oss en söndag för att prata jobb. Ingen! Förutom John Veitch vår ledsagare och vän, han som arbetar med Mbekweni Sweden Empowerment programme och som bor i förstaden Muizenberg med sin nya familj som är syfafrikansk. Det han inte kan berätta om (på Bob Houghton-Svenska) är inte värt att veta.
Så när vi tar det här fotot på Signal Hill med utsikt över Kapstaden så ligger inte bara staden, utan också tiden här för våra fötter. Det är Göran, Pia, Hans, Ola, Kicki och Solveig.
Det är ett land av kontraster
Det sydafrikanska vinet som vi köper där hemma! Har vi funderat på hur de människor har det som arbetar på farmerna och som bor där med sina familjer har det? Ja säkert! Vi ville ta reda på det så vi bjöd in oss för att träffa Provinsministern för jordbruk, Gerrit Van Rehensburg på hans departement mitt i staden och efter det reste vi en liten bit utanför stan för att besöka en av farmerna. Med oss där fanns både representanter för branschorganisationen, för ackrediteringsorgansiationen som ska verifiera att förhållanden är goda och ministeriet. Framförallt värdarna, familjen som i fyra generationer drivit gården de Grendell och som har en historia i landets politiska ledning ända sedan slutet av 1800-talet. Här kunde vi ställa frågor och få svar, men utan att egentligen komma i direktkontakt med de berörda, människor som är säsongsanställda och som flyttar mellan vinplockningsjobb och fruktodling, eller inget jobb alls och som kommer ända från Zimbabwe och andra länder i södra Afrika. Det råder en lite feodal anda på de Grendell. Den äldre generationen berättar om hur det varit sedan 1970-talet, när det gällde att ta hand om de mest värdefulla arbetarna och deras familjer. Nu har ackrediteringsorgansiationen WITA tagit det ansvaret med branschorganisationen WOSA och provinsregeringen, nu ledd av DA - Democratic Alliance, vårt systerparti. Oroligheter kan ha en politisk dimension där ANC försöker göra Western Cape omöjligt att styra. Om det stämmer lär vi inte få veta.
Den äldre generationen, Sir David (på bild med Göran nedanför) har sett en fantastisk utveckling och berättar engagerat om hur den nya forskningen kan innebära en revolution för det afrikanska jordbruket där modern teknik och satellitsnalys av grödor, "drönar-traktorer" (förarlösa) och stora landområden, kan bli världens kornbod inom något decennium. Det får en att tänka på vår egen idé att med Sverige skapa ett matland, utveckla näringarna och få människor att köpa svensk mat.
Nestorn, Davids farfar var med när Versaillesfreden skrevs under och det ger ett perspektiv på världen att träffa hans son-son och höra honom om de våndor som fanns på den tiden över vad som skulle komma att hända bara 20 år senare.
20 år är inte lång tid. Det var nästan så länge sedan alla sydafrikaner för första gången fick lov och rösta och så länge har ANC styrt landet. Utbildning, hälsa, jobb, bostäder och fördelning av jordägandet. Det är några av problemen som finns kvar efter apartheidsystemet som började avskaffas för drygt 30 år sedan. Det är svårt att ta in omfattningen av orättvisorna när man på förmiddagen besöker en släkt som under kanske 300 år har byggt upp en förmögenhet på att bruka jord och använda ursprungsbefolkningen som arbetskraft, mer eller mindre gratis. För att senare under dagen åka minibuss genom Khayelietcha, den absolut största kåkstaden i närheten, besöka den svenska läkaren Ingrid La Roux och höra henne berätta om situationen och den lilla men viktiga hjälp hennes organisation kan ge här.
Om vi jämför hur det är att helt sakna bostad, eller bo i något av skjulen som syns här, mot att bo i ett "Mandelahus" som du har fått av regeringen. Det är enkelt men du har indraget vatten och avlopp. Eller med ett hus som du kan köpa för drygt 2000 kronor i månaden tills du äger det helt efter 8 års "sparande" enligt modellen nedan. Det är visserligen bara ett fåtal som har turen att komma i fråga och ska du äga, måste du ha ett stadigt jobb, helst i en offentlig verksamhet. Men ändå, vilken skillnad! Och vilken skillnad det är att ha chansen att äga huset emot att bo i ett hus som du får låna gratis.
När människor flyttar in i ett sådant nybyggt hus är det genast någon annan som flyttar in i det gamla, oavsett hur dåligt det är. På så vis växer städerna, medan landsbygden avfolkas. Så genom att satsa på landsbygdsutveckling, jobb och företag utanför städerna kan man hindra den okontrollerade urbaniseringen. Kan det vara så enkelt?!
En bostadskarriär, en utbildningnskarriär, en jobbkarriär och en hälsokarriär börjar någonstans. Kanske är det i ett Mandela-hus, eller någon av de andra sociala bostäder som byggs här. Kanske är det i någon "crech", en enkel förskola men med speciellt ambitiösa pedagoger, eller hos en vinfarmare som de Grendells som trots sin historia och sitt feodala synsätt ändå tagit ett ovanligt stort socialt ansvar och som nu inte bara bryr sig om de barn som kommer att jobba i vinfamen, utan också på de som söker sig därifrån. Eller börjar den när du som spädbarn får ett besök av Ingrid la Roux sköterskor som väger dig och ger dina föräldrar råd hur de ska föda dig och få dig att växa till en stark och självständig person som klarar skolan.
På väggen till den här skolan kunde man se en skylt för pub-kedjan Harrys, som finns i nästan varje svensk småstad. Hur kom det dig att de sponsrar en skola här i Khayelitcha? Jag vet inte, kanske Ingrid La Roux vet. Utbildning, jobb och ägande av land, eller ett eget hus är vägen bort från fattigdom. Idag är Sydafrika ett land där människor fortfarande delas in efter ras och beskrivs som vita, färgade, asiater eller svarta. Vad du är ger en identitet, men skillnaden är att man idag kan vara vit och fattig, men du kan också vara svart, rik och välutbildad.
Vi tre riksdagsledamöter från Centerpartiet är inne på vår andra dag här och har just avslutat den första arbetsdagen. Vi lär, vi tänker och vi samlar detta till en erfarenhet. Mer är att lära och skriva. Tills dess. Tack och godnatt!
Ola Johansson
Centerpartiet
PS
Protea är namnet på hotellkedjan där vi bor i SeaPoint, samt på den blommande buskväxt vi ser lite överallt, men framförallt ute vid Godahoppsudden där vi var i går, söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar