Energipolitisk diskussion i Hässleholm och här hemma

Vi tycks ha svårt att lämna den eviga energifrågan. Den engagerar och problematiserar ständigt. I måndags (igår) arrangerade Energikontoret i Syd och Svensk Energi en seminariedag om elområde 4 och konkurrenskraften för företag i Södra Sverige, vika anses vara drabbade av den högre elpriserna som periodvis uppträder till följd av Svenska Kraftnäts beslut att införa fyra elprisområden på den Svenska Elmarknaden. Det bästa med detta seminarie var att det var mer möjlighetsinriktat än tidigare sammankomster jag har varit på. Alla är överens om problemet: Vi har för lite produktion i förhållande till konsumtionen av el, samtidigt är överföringskapaciteten för liten. Sydvästlänken som just beslutats kommer att stå färdig om några år och dess kapacitet är 1400 MW, vilket är mer än Barsebäck producerade. Det är först när Västlänken till en kostnad om 3,5 miljarder är färdig som man kan avfärda all kritik mot att Barsebäcks avvecklades, genom att säga att de båda reaktorerna ersatts. Att verket sedan hade en högst olämplig placering mitt i Nordens mest tätbefolkade storstadsområde är ju en annan sak. Det var inte mycket klagan på kärnkraftsavvecklingen, istället mycket positivt om utbyggnad av förnybar energi, som vindkraft, sol och vågenergi, samt kraftvärme.

Jag satt själv med i panelen som diskuterade energipolitiken och dess villkor och jag måste säga att vi förutom Sverigedemokraterna kunde se en förvånansvärt stor samstämmighet. Jag fick tillfälle att häckla SD:s Josef Fransson för hans partikamraters agerande i Kungsbacka, när de påstår att jag är köpt av vindkraftsindustrin för att jag äger en (1) aktie i Bräckan Vind. Dagsnoteringen för S hållning till kärnkraften, att de inte kan tänka sig en utbyggnad, levererades av Carina Adolfsson-Elgestam och hon nickade energiskt när jag motiverade varför jag är emot kärnkraft och gillar vindkraft bättre. Även Moderaten Jonas Jacobsson-Gjörtler sade sig gilla vindkraft. Åtminstone framgår det så i dagens Norra Skåne som refererar från evenemanget. Lite svårt att hamna längst ut på flanken, längst från debattledaren. Men efterhand tycker jag att jag lyckades väl med att ta mig in i diskussionen. Inspirerad från besöket på  Linköpings Tekniska Verk, talade jag mig varm(!!?) för kraftvärme från avfall.

Många problem återstår för vindkraften. En del menar att förändringar i elcertifikaten kan bromsa utvecklingen. Andra tycker att tillståndsprocessen fortfarande är besvärlig. Vissa kommuners ovilja och okunskap, försvarets obegripliga hållning och krångel med länsstyrelser, hindrar bland annat Blekinge Offshore i Hanöbukten och Lunnekullen vid Karlsborg. Nu läser jag i Norra Halland att Länsstyrelsen gett Kungsbacka bakläxa på sitt sätt att hantera Ulvås. Kommunen ska inte ha synpunkter på antal och placering utan bara säga ja, eller nej. Därför blir det nu fler verk som prövas än vad M och Fp kunde tänka sig. Det var väl det vi sa i Centerpartiet! Nåja, slutet gott allting gott och hade vi inte tillåtit detta kunde svaret blivit ett annat än vad vi ville.

Nu är man lite nyfiken på vad som döljs bakom talet om havsbaserad vind och vågkraft. Intressant och spännande, men mest kanske för att det var ett absolut villkor från M:s sida vid diskussionen tidigt om översiktsplan att de absolut inte kunde tänka sig havsbaserad vind. Ingen är ju sämre än de kan ändra sig och det ger oss hopp för framtiden.

Ola Johansson
Centerpartiet