söndag 18 mars 2012

Datalagring I, II och III

Få omröstningar i Riksdagen har föranlett så många mail i inkorgen som det som kammaren fattar på onsdag, i det ärende som rubriceras "Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål", även kallat "datalagringsdirektivet". Ett direktiv som utarbetas och beslutats av EU och som har sitt upphov i ett förslag från den tidigare S-regeringen och den dåvarande Justitieministern Thomas Bodström och som stötts av S, Kd och Fp.

Centerpartiet är motståndare till datalagring. Skälen är väl kända och det finns ett stämmobeslut på det så sent som i höstas. Många är duktigare än jag på att argumentera i frågan så jag överlåter det till dem. Vad det nu handlar om är ett nyväckt intresse för hur Centerpartiet skall förhålla sig inför onsdagens omröstning. Inför behandlingen i Justitieutskottet fick Johan Linander gruppens uppdrag att rösta ja, något som självklart ger en indikation på vad som kommer att bli partilinjen på onsdag. En del ledamöter har fått "direktiv" från sina respektive distrikt hur de skall rösta. En ordning som mig veterligen inte tidigare har förekommit i vårt parti.

Någon sådan anvisning har inte kommit från Halland och det kanske visar att detta för Hallänningarna inte har samma sprängkraft som det har i storstadsdistrikten.
Vi har tack vare vårt motstånd haft möjlighet att förhandla oss till ett förslag som innebär att lagring tillåts maximalt 6 månader, jämfört med det ursprungliga förslaget att lagra trafikdata i två år. Efter att först ha fördröjt införandet sedan 2007 och lagt ärendet vilande i ett år, förväntas Sverige som medlemmar av den Europeiska Unionen implementera direktivet i vår egen lagstiftning genom beslutet den 21 mars 2012. Annars kommer vi, helt i enlighet med de medlemsvillkor vi godtagit inom EU, att betala ett skadestånd som kostar Sveriges skattebetalare 40 000 Euro per dag (eller 150 miljoner kronor per år) och då är utgångsläget att vi ändå måste genomföra direktivet.

I politiken är det inget ovanligt att ett parti utifrån en bestämd åsikt förhandlar om den gemensamma politiken och sedan ställer sig bakom det resultat förhandlingen har givit, även om det inte till 100 % är i enlighet med vad medlemmarna beslutat. Speciellt viktigt är det om utgångsläget är att man ingår i en Regering där förhandling och kompromisser är ett villkor för att landet ska kunna styras av ett regeringsalternativ som har Riksdagens förtroende.

Den minimerade lagringstiden är ett resultat av Centerpartiets hårdnackade motstånd. Det är inte förtroendingivande att först förhandla och sedan rösta nej till förhandlingsresultatet. Det är en gyllene regel som gäller allt ifrån kommunpolitiken till internationell politik. Mång klyschor förekommer som beskriver det, såsom "vi nådde inte ända fram" och "politik är det möjligas konst". Det händer inte sällan att Centerpartiet trots sin relativa litenhet får igenom mycket. Ett sådant exempel är Energiöverenskommelsen, där vi realt sett fått igenom mer än vad som märks vid en snabb titt i förhandlingtexterna. För att inte tala om vad vi åstadkommer varje dag som Departementschefer inom Miljö-, Närings- och Landsbygdsdepartementen.

Som medlemmar av EU och som regeringsparti med ansvar för att driva Svensk linje i EU, både i integritetsfrågor och i kampen för ett öppet demokratiskt samhälle finns ingen annan väg för Centerpartiet än att säga ja till propositionen som innebär ett begränsat införande av datalagringsdirektivet. Skulle det sedan visa sig att ledamöter inte följer den gemensamma hållningen tycker jag det är djupt olyckligt. Det är ett förtroende att sitta i Riksdagen och med detta följer ett ansvar inte bara gentemot väljarna utan också gentemot de kollegor som som vi placerat på ministerposter, de vi utsett att verka i medlemmarnas intresse som partiledning och styrelseledamöter och sist men inte minst gentemot varandra som enskilda ledamöter.

Regeringen vilar på det förtroende Riksdagen har givit den. Det får aldrig vara främmande för oss som riksdagsgrupp att fälla en regering genom att rösta emot den i viktiga förtroendefrågor. De väljare som röstat på oss, oavsett om vi heter Fredrick Federley, Heléna Lindahl, Karin Nilsson eller Ola Johansson, har tagit ställning för Centerpartiet och vår politik. Den dagen en klar majoritet av de 23 ledamöterna för Centerpartiet i Riksdagen finner att regeringen inte lever upp till det mandat Centerpartiets väljare har givit dem, kommer jag i kammaren att följa ett gemensamt beslut att fälla Regeringen, även om det bär mig emot. Detsamma bör man förvänta sig av alla, även när det gäller att stödja Regeringen.

Ola Johansson
Centerpartiet

4 kommentarer:

wertigon sa...

Problemet ligger i att DLD inte är en vanlig fördelningsfråga; det är en principfråga. Vi ska nu upprätta register på samtliga medborgare som är värre än de register Stasi hade tillgång till. DDR - Deutsche Demokratische Republik - var inte direkt demokratisk, trots sina principer.

En Demokrati har vissa grundläggande principer man inte får tumma på. Om man gör det förvandlar man demokrati från ett fungerande statsskick till ett fint namn som man kan klistra på. Och en av dessa principer är att staten måste lita på sina medborgare. Både FRA och DLD bryter rejält på denna princip.

Därför bör man rösta nej. En sak Centerpartiet dock kanske kan göra när de nu redan sitter så djupt i skiten är att även kräva att den svenska regeringen anmäler DLD till EU-domstolen för brott mot mänskliga rättigheter. Då skulle de få tillbaka lite förtroende från mig i integritetsfrågor.

ConnyT sa...

"Det är ett förtroende att sitta i Riksdagen och med detta följer ett ansvar inte bara gentemot väljarna utan också gentemot de kollegor som som vi placerat på ministerposter"

Ja det uppenbart att det är viktigare för Centern att vara lojala mot sina kollegor i regeringen än mot sina väljare och mot svenska folket. Detta är en mycket viktig principfråga där det inte duger att gömma sig bakom fina ord. Statligt krav på lagring av vår privata kommunikation utan brottsmisstanke. Känns det inte i magen att detta är helt FEL!?

olle ljungbeck sa...

Ett helt oacceptabelt svar. Du tror att du kan komma undan med att det blir så dyrt. Varför har ni gått med på sådana orimliga bötesvillkor?
Skall ni nu också acceptera att ta in djur som är bärare av resistenta bakterier och andra svårt sjuka?
Ni har ju satt er i en rävsax. Svenska folket måste snart idka självförsvar om vi inte både skall förlora demokratin, friheten, yttrandefriheten och vår hälsa. Ni följer ju EU som en hund.
Olle Ljungbeck, Gävle

Mattias Karlsson sa...

Det är verkligen konstigt att det just i denna fråga är omöjligt att säga 'NEJ' till ett EU-direktiv när det så många gånger tidigare inte bara har varit möjligt utan även ett krav att sätta sig emot krav och direktiv från EU som skulle göra Sverige till mycket osäkrare land att leva i.
T.o.m. när snus skulle förbjudas så var Sverige snabba och ståndfasta i sin sak.