Kvällen bjöd på kammardebatt om Avgifter och ansvar för radiologiska olyckor med ledamöter ur Civilutskottet. Det handlade om storleken på den säkerhet som ska ställas i förväg för att få tillstånd att starta nya reaktorer, i enlighet med energiöverenskommelsen. Rätt komplicerad fråga. Reaktorägarna har ett obegränsat ansvar heter det och Miljöpartiet anklagar oss för att inte leva upp till principen att förorenaren ska betala. Det ligger något i kritiken eftersom det endast är tillgångarna i rekatorägaren som det går att komma åt. Söker ni på riksdagens webbplats hittar ni hela debatten under ärendebeteckningen CU3. Jag känner mig nöjd med insatsen och att jag fick ta repliker både från S och Mp ledamöter.
"Hur långt är ett snöre", syfter på hur svårt det är att bestämma vad som är rätt garantisumma. Hur mycket ska man ta i för att det ska vara kännbart för kraftbolagen, utan att vara orealistiskt. Ingen kan begära ett ansvar som motsvarar kostnaderna för en Tjerobylolycka, eller kan man..?? 12 Miljarder kronor borde väl vara tillräckligt tycker vi för kraftbolagen att sätta av i förväg som garantisumma för att täcka statens kostnader i händelse av en olycka.
På fredag ska jag stanna kvar här i Stockholm för att kl 11 delta i en interpellationsdebatt med Beatrice Ask som handlar om häktesfrågan i Halland. Det ska bli kul. Tror och hoppas att Bea ger ett svar till interpellanten Hans Hoff som vi kommer att vara nöjda med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar