"Resan i Förintelsens spår" lämnar inget åt slumpen. Att besöka ett förintelseläger utan förberedelser är måhända viktigt för att förstå och acceptera vad som verkligen hände. Ska man verka för att förhindra att något iden vägen återupprepas behövs en insikt om vad som orsakade den och vilka effekterna blev för oss efterlevande. Det tycks vara ambitionen för Forum för Levande Historia i allt de företar sig, från att ordna resor för riksdagsledamöter, till att ordna besök för skolklasser och lärare.
Idag har vi rört oss i och omkring de tidigare Judiska kvarteren i Warszawa, som sedermera kom att utgöra Getthot, där över 300.000 judar stängdes ute från omvärlden för att sedan under knappt två år deporteras bland annat till förintelselägret Treblinka. "Den slutgiltiga lösningen" förefaller vara en nödlösning på ett problem som Nazisterna själva skapat, genom att successivt isolera kulturer från varandra.
Genom att se de övergivna byggnader där människor faktiskt bodde och de 150.000 gravstenar som lämnats åt eftervärlden får vi en insikt om vad som kunde varit om dessa människor ännu hade levat, avlat barn och fortsatt med att utveckla sitt samhälle. Det handlar inte bara om döda människor utan generationer av ofödda barn och ett "brain drain" av kommande generationer som inte går att föreställa sig. Det har tagit Polen 70 år att återställa befolkningstalet till vad det var.
Polen var en gång en nation som präglades av mångkulturen. Nazisterna drevs av ambitionen att etniskt rensa och att utrota denna till förmån för "Lebensraum". Detta har lett till att Polens befolkning inte ännu idag har återhämtat sig sedan 1939 och att den kulturella mångfald som rådde före krigsutbrottet nu måste fyllas av polackerna själva.
Nazisterna förlorade kriget, men efteråt fanns i stort sett inget kvar av den judiska kulturen och befolkningen kvar i stora delar av Europa. Warszawa var en gång ett internationellt centrum för Jiddish-kulturen. Efter Gettot tömts 1943 var allting borta. På ett sätt kan man säga att trots att de förlorade kriget, lyckades de med ett av sina mål, att genomföra sitt folkmord. Men ett folkmord lyckas endast om man även lyckas utplåna minnet av de människor som levde här, deras kultur och de avtryck de lämnat i historien, liksom i en tänkt framtid. Genom att hålla minnet levande förhindrar vi ännu idag folkmordet från sin fullbordan. Detta är en viktig uppgift för Forum för Levande Historia och oss som haft förmånen att vara med idag.
I morgon, måndag, går färden vidare mot staden Lublin, nära gränsen till Ukraina.
Ola Johansson
Centerpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar