lördag 12 mars 2011

Vårda energiöverenskommelsen

Idag har vi på nyheterna följt utvecklingen i Japan. Aldrig har väl ett av Anja Pärssons slalomåk känts så malplacerat som när det bryter rapporteringen från världshändelser som denna. Från Facebook följde jag en länk till BBC:s rapportering och såg Japans Premiärminister hålla sitt tal till folket. Efter att ha sänt sina hälsningar till de som drabbats började han tala om landets kärnkraftsanläggningar och att det såvitt han kände till inte varit några radioaktiva utsläpp från dessa.

(Nu hör och läser vi om såväl explosioner radioaktiva utsläpp och härdsmälta)

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.571171-explosion-i-karnkraftverk-i-japan
Det är tankeväckande. Naturens kraft och samhället sårbarhet. Tur det hände i Japan, där det civila samhället fungerar och det finns en beredskap. Japan har sett andra sidor av atomklyvningens risker, men det är inte bara därför rapportering om kärnanläggningars status hamnar högst på listan över vad som måste sägas av en regeringschef för att mildra oron hos en katastrofdrabbad befolkning.

Kärnkraften är farlig, därför ska radioaktiva utsläpp förhindras att komma i kontakt med människor under tider som inte kan överblickas. De nio åldriga reaktorena i Sverige är kanske inte så mycket att tala om i jämförelse med all kärnkraft som byggts i diktaturer, kommunsitstater, krigförande länder och u-länder runt om i världen. De bidrar ju endast marginellt till de avfallsmängder som producerats under 60 år.

Såvitt vi känner till har de ju heller inte bidragit till kärnvapenspridningen på samma sätt som de flesta andra kärnanläggningar i världen. Huruvida kopparbehållarna för slutförvaret håller eller inte har man ju inte riktigt klart för sig ännu. Det beror ju på när och om de kommer i kontakt med syre, vatten eller något annat av elementen. En slutförvaringsmetod finns ju, liksom ett berg som är relativt sprickfritt och det är bestämt att Forsmark i Östhammar som ska hedras med experimentet.

I torsdags eftermiddag fick jag möjlighet att delta i en intressant riksdagsdebatt om "vissa energipolitiska frågor". Det var ett antal motioner som skulle besvaras. Alla handlade om olika aspekter på förnybar energi. Mitt anförande handlade om biogas, annars var det mest vindkraft och solenergi. Egentligen råder en stor enighet, alla talar väl om behovet av att utveckla dessa alternativ. Ingen talare som berörde alternativen ifrågasatte målet att 50 % av energiproduktionen ska vara förnybar 2020. Kärnkraften hör inte till denna kategori, även om den anses vara koldioxidneutral.

Ett undantag finns tråkigt nog mot denna "hegemoni". Det var Folkparitets Eva Flyborg som under huvuddelen av sitt anförande om 10 minuter endast talade om kärnkraft, trots att ingen av motionerna handlade om detta. Folkpartiet verkar ha tagit på sig rollen att driva kärnkraftens sak, hårdare än vad industrin själva gör. De har en mer pragmatisk och affärsmässig syn och väljer att investera i det som ger bäst avkastning, väl medvetna om de begränsningar som finns i antal och lokalisering, samt att det är slut på varje form av subvention.

Energiöverenskommelsen var en svår sak för Centerpartiet. Vi har anklagats för svek. Folkpartiets svek är större! De tillhörde det alternativ (Linje 2), tillsammans med S som vann fokomröstningen och som ledde fram till den avvecklingslag de nu är så glada att vi gemensamt rivit upp.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/tyskland-backar-om-karnreaktorer

Flera talare från allianssidan bjöd i riksdagsdebatten in Socialdemokraterna till att delta i en bred överenskommelse kring energipolitiken. Jag välkomnar det. Framförallt om det skulle säkerställa så målet om 50 % förnybar energi 2020 och så satsningen på exempelvis vindkraft fullföljs. Folkpartisterna har att ta ställning till om de vill fortsätta vårda den energiöverenskommelse de själva bidragit till genom att backa från gamla ståndpunkter (dock inte så gamla som för 30 år sen), eller kliva av och låta sig ersättas av det parti de delade segerchampagnen med efter folkomröstningen 1980.

Det är kanske dags för Fredrik Reinfeldt att ta Flyborg och hennes partikamrater i örat. Deras tal om kärnkraft öppnar för attacker från en opposition som istället borde lockas att ansluta sig till överenskommelsen. I energipolitiken finns det en spännvidd mellan åsikterna inom de flesta partier. Någon som är skickad att stå för ingångna avtal borde kunna vara möjligt att skaka fram inom alla partier, även Folkpartiet.

http://www.centerpartiet.se/Nyheter/Arkiv-2011/Maud-Olofsson-och-Andreas-Carlgren-kommenterar-naturkatastrofen-och-karnkraftsolyckorna-i-Japan-/

Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

2 kommentarer:

flyborg sa...

Vanligtvis brukar jag inte reagera ens för motståndarnas grova förvanskningar eller påhopp, men detta är så raljant och felaktigt att jag gör ett undantag.
Jag talade knappt alls om kärnkraften i mitt anförande, enbart som reflexioner på de tidigare talarnas anföranden. Jag talade om många saker bl.a de höga elpriserna, vindkraft och energieffektivisering. I övrigt höll jag mig till vår energiöverenskommelse. Jag hoppas att du korrigerra din blogg snarast. Tråkigt med din attityd där du med vilje förvränger en allianskollegas ord. Är det så Centerpartister agerar? Illa.

Ola Johansson sa...

Det var inte mitt intryck Eva.