Tankar från klippkanten

Det är spännande med poltik! Per Ödman skriver i sin blogg om ett förlorat mandat i Kungsbacka och beklagar att "löparen" Ola riskerar att falla på mållinjen. Tack för omtanken, men jag har sådan kondis att jag väl skulle orka ett varv till i samma tempo om det så skulle ta ytterligare fyra år.

Här är inte den parlamantariska situationen speciellt oklar. Man måste lyfta av hatten för Moderaterna, eller konstatera att det räcker att ställa ut skorna i en kommun där problemen är få och ekonomin är god. Om de inte står med byxorna nere, eller utan förklädet med Nya Moderater i Stockholm är det tryggt att vara Moderat i Kungsbacka, även om man fortfarande går i gamla och väl ingångna skor.

Jag tror Kungsbacka skulle må väl av att vi vågade ta ut svängarna lite mera genom fler politiska initiativ. Det hettar till när vi ska ta emot flyktingar och bygga ut vindkraften. I huvudsak är vi ense såväl inom den så kallade Alliansen som med den så kallade Oppositionen. Klart att man lider med Larry Söder, vars politiska bas rämnat. Centerpartiet förlorade det mandat som satt löst redan efter det förra valet, medan Folkpartiet behöll sitt. Socialdemokraterna tappade och skulle må väl av en förnyelse och en ungdomligare framtoning. "Di gamle" vägrade lämna valsedeln och bidrog till att de hade den särklassigt högsta medelåldern.

Själv har jag delgivit mina tankar kring den kommande "regeringsbildningen" i Kungsbacka. Tankarna går ut på att bilda en "riktig" Allians som formas efter en gemensam politisk plattform där målet är att genom konkret politik forma samhället och återföra initiativet till de politiska församlingarna. Det kräver mod och ledarskap, något man tycker att det stärkta väljarstödet för Moderaterna borde föra med sig. Saknas det är vi i Centerpartiet gärna med och stärker upp och det är jag tämligen säker på att även Folkpartiet vill vara med på.

Spi försvann. Färgklicken Karin Westin stod för deras föryngring, men det räckte inte. På sätt och vis tråkigt för Göran Oskarsson och hans partikamrater som ofta fått ge uttryck för fullmäktigeförsamlingens dåliga samvete. Kungsbackaborna kampanjade för intensivt och hade svårt att styra sina kandidater som frejdigt delade ut förkryssade valsedlar i brevlådorna. Det blev för spretigt och utan någon egentlig idé att bygga politiken på tappade väljarna intresset. Frågan är hur länge det dröjer nu innan partiarbetarna gör det samma. Roger drivs av framgång och orkar Stephan fortsätta producera Powerpointpresentationer med samma frenesi och engagemang som tidigare. Istället blev vi med Sverigedemokrater. Två stycken och båda blev ordinarie. Vem som ska bli ersättare står inte skrivet i stjärnorna, utan är antagligen nedtecknat i spretiga bokstäver på någon av deras blanka valsedlar. Vågar man hoppas att någon på skoj har skrivit "Mohammed"?

Agneta Börjesson blev invald i Riksdagen och har idag fullt upp med att producera nya invändningar mot ett nödvändigt samarbete med Alliansen. Frågan är vilken som är hennes personliga inställning? Partikamraten Martina Krona (som varmt välkomnas till fullmäktige) är Alliansvän, precis som hennes partikamrat i Varberg Pierre Ringborg och övriga Miljöpartister i Halland. Låt oss hoppas de kan påverka Agneta. Jag ska göra vad jag kan och erinrar mig Radio Hallands valduell som vi började med att konstatera att mycket förenar våra partier. Om vi ska slå ett slag för miljön är det väl bättre att använda båda händerna. Alltid retar det väl någon (Folkpartist). Tänker då på Marit Paulsson som syntes intill texten "Kärringkraft" (förlåt kärnkraft) på Folkpartiets valaffisher.

Skriver detta för att i någon mån skingra tankarna kring min egen riksdagskandidatur. I skrivandets stund ligger Länsstyrelsens rösträknare och sover sött, lyckligt omedvetna om vilket tillstånd de lämnat mig i. När de stämplade ur och gick hem efter att ha räknat alla Hallands kommuner, utom 1/3 av Varberg och hela Kungsbacka hade Helén Andersson passerat spärren med 0,09 %. Det troliga scenariot i morgon är att hon ökar marginalen med ett par 1/10 procent för att sedan falla efterhand som Kungsbackarösterna räknas. Frågan är  då i vilken utsträckning Kungsbackas Centerväljare förstått att de bör kryssa ettan, eller om de anser att jag bör sitta i Riksdagen. Vilken "cliffhanger"!

Vi gjorde ju ett OK riksdagsval och tappade mindre än på andra håll. Troligen inte en Ola-effekt, utan snarare ett tecken på att Centerpartiets målgruppsinriktade arbete fungerat väl, då det understötts med våra egna aktiviteter. I Väster hölls siffrorna uppe, medan landsbygden gick samma väg som i många andra starka centerfästen.

Ja det finns mycket att fundera kring en käll som denna. I morgon eftermiddag vet jag om jag ska boka biljetten till Stockholm tisdag förmiddag, eller sitta på Kommunstyrelsen.



Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net