söndag 6 september 2009

Aldrig mer!?

Vet inte vad jag tänkte på när jag trodde att den fjärde Bockstensturen skulle bli den bästa. Den första 2006 (veckan innan valet), var min första och jag var oerfaren, men det var torra fina förhållanden och antagligen hade jag väl god kondition. Då fick jag min bästa tid hittills. 6.28 ungefär. Senast 2008 körde jag på punktering en stor del av sluttampen och tvingades ta fram cykelpumpen i tid och otid. Det var ganska blött vill jag minnas och det regnade en hel del längs vägen. I går regnade det inte under själva loppet och det var ju bra det. Däremot har det regnat ganska mycket de senaste dagarna, och innan dess får man tillägga. Kommer man som 1000-e man i spåret märks det. Redan efter 4 mil av 10 förstod man att det skulle bli mycket besvärligt. Stigarna i Åkulla och genom Bokskogarna ner mot Öströö var blöta och geggiga. Backarna tunga och branta, utan fäste, annat än i botten av de decimeterdjupa pölarna och bäckarna som bildats i branterna. Till råga på allt trillade ena kontaktlinsen ut där någonstans och plötsligt såg jag dubbelt. Efter att ha pillat ut den andra också såg man ingenting av de rötter och stenar som ligger i botten av det smala körbara spåret i utförslöporna.
Besvärligt som sagt, men jag ska inte klaga. På det stora hela gick det ganska bra. Jag börjar bli ganska van vid att sitta kvar på cykeln när det är trixigt och brant, både utför och uppför. Orkar sitta kvar på sadeln och trampa när många andra går. Korta pauser vid depåerna i Åkulla (2 st) vid Nachestugan och Grimtunet. Förhållandevis lätt att återhämta sig. Åtminstone de första fem milen. Tyvärr gick det alldeles för långsamt med för många promenader i lervällingen uppför. Klarade repet vid Nachestugan men vid Grimtunet 2,5 mil före mål var det draget. Jag tillsammans med några andra bestämde oss för att köra vidare mot mål ändå, trots att flaggvakterna gått hem till lördagsgroggen och sista depån plockats in sedan länge. Efter cirka 8 timmar passerades mållinjen i Societetsparken. En timma sämre tid än 2008 men säkert en lika god prestation. Bara att ta sig i mål får betecknas som en bedrift. Nu är det bara att vänta och se om namn och tid ändå finns i resultatlistan, eller om det skamliga DNF står uppsatt vid ens namn. Kom i alla fall hem lagom till att se Ungern-Sverige, få en god middag på lammkött och rostade grönsaker, med en rosbukett på bordet från kära frun. Somnade sedan gott med värkande ben vid 23.30. Tids nog får man väl börja fundera över nästa års Bockstenstur, någon vecka före valet.

Inga kommentarer: