tisdag 25 augusti 2009

Den eviga debatten om "politikerlöner"

Man ska ifrågasätta makten och bekämpa orättvisor. Lika lön för lika arbete, eller lika lön för "likvärdigt" arbete ska det vara. Det är väl det som är essensen i den insändare som skrivits av "Tänkande pensionär". Skattebetalarnas pengar, som ju nu i lågkonjunkturens och arbetslöshetens spår slutat öka i samma takt som kostnaderna, ska ju användas på bästa sätt. Till det nödvändigaste!
Tänker man kortsiktigt så kunde man (om det nu vore möjligt och lagligt) hålla inne utbetalningarna av arvoden till alla fritids- och heltidspolitiker. Det finns ju anställningsavtal (som fackliga organisationer bevakar) och arvodesbestämmelser att ta hänsyn till. Det görs nog inte över en dag.
Ta mig själv som exempel. Den lön jag har idag är ju troligen något lägre än den jag haft om jag varit kvar på det heltidsarbete jag nu är tjänstledig från (om jag haft jobbet kvar, det är ju säljare till Volvo jag är). Tidigare var jag fritidspolitiker och behövde lägga minst en kväll per vecka på mitt uppdrag och minst två halvdagar, plus inläsningstid och en del andra möten med personal, elever och föräldrar, samt partiarbete (något som snarare kostar pengar). Detta kompenserades med ett arvode som var 7 % av det heltidsarvode jag har idag. Jobbet hade jag ju kvar när jag kom tillbaks framåt eftermiddagen. Det blev en del kvälls- och helgjobb. Visst hade jag kunnat fortsätta vara politiker med halverad ersättning för inkomstbortfallet, men frågan är hur länge man orkat med det?
En annan fråga man bör ställa sig är hur lätt det kommer bli att rekrytera politiker i framtiden om inte uppdraget ersätts likvärdigt med en normal anställning. Finns den sortens idealister idag, eller hör det till förgången tid?
Man kan ju förstås kontra med att politikeruppdragen är onödiga och att det skulle fungera utmärkt utan oss. Javisst! Men vem tar då ansvaret? Systemet att inte ha folkvalda politiker, yttrandefrihet och partier är vanligt i många länder. Iran, Cuba och Nordkorea är några exempel.
Lönerna till anställda i Kungsbacka kommun räknas upp endast med 2 % för 2010, eftersom arbetsmarknadens parter visat återhållsamhet för att rädda jobben i kristider. Lika mycket (2 %) räknas arvodena och chefslönerna upp för 2010. Är det rimligt att de som leder verksamheten och fattar de svåra besluten står tillbaka i lön med 10-20 % som den tänkande pensionären föreslår. Vad blir resultatet i form av omfördelade pengar? Hur många lärare, hemtjänstpersonal, bibliotekarier och VA-ingenjörer kan avlönas med denna budgetpost? Troligen en handfull (kanske 10 heltidsarbetare, motsvarar 5 miljoner) och frågan man måste ställa sig är var någonstans i den kommunala verksamheten denna massiva satsning ska göras. Ett beslut som det krävs fler än en ensam tänkande pensionär att komma fram till.
Sedan har vi frågan om att jämföra med anhörigvård. Håller med om att det är en insats som måste uppskattas och avlönas, men inom äldreomsorgen finns alternativ. Vi har slagits för att behålla det så kallade omsorgsbidraget inom Handikappomsorgen. Detta är en annan debatt där Centerpartiets nämndsledamöter inte har något att skämmas över.

Inga kommentarer: