Annandagstanke

Julefriden lägger sig över ett vintrigt Sverige för den som håller sig hemmavid och konsumerar det utbud av underhållning och filmer som hör julen till är det lätt att stänga ute världen. Och varför inte, kan man undra. För den som har kravet på sig att vara i debattens strömfåra blir det ibland lite bleke, som nu, över en långhelg med mat, dryck, släkt och vänner.

Övergreppen emot folken i Elfenbenskusten och inte minst Vitryssland, ett land i vår omedelbara närhet, engagerar. Makten förblindar och korrumperar. Det är ett genomgående tema i åtminstone en av de filmer som visats under helgerna, Sagan om Ringen.

I kväll har jag varit en annan jultradition trogen, nämligen den att gå till Fjärås kyrka för att höra kör, solister och musiker framföra en konsert med julens sånger. Detta att gå till någon av våra kyrkor för att lyssna till musik är underskattat och ger långt mer än att slötitta på TV, eller låta timmarna gå vid Facebook. Det kan man få göra det också. Jag om någon borde veta att det ena inte på något sätt utesluter det andra. Ikväll blev det lite av återseendets glädje. Fjäråskören har jag tillhört i 15 år, men de senaste åren har det inte varit möjligt för mig att vara med. Synd!

I debatten står religionen i centrum för poltiken. Jag syftar på den fientliga stämning som piskas upp emot systerreligionen Islam. En av böckerna på nattduksbordet heter "Vems Islam". Det är när religionen förvanskas till politik och maktspel som fientligheten gror och blommar ut. Fötryckta och desperata människor utnyttjas. Det är så diktatorer som Lukatjenko, Kim-Jong Il, Elfenbenskustens Gbagbo och Ahmedinejad i Iran lyckas behålla makten.

Idag har jag även provat hur det är att cykla på dubbdäck. Det gick bra, men som någon sade, varför cykla när man för en gångs skull kan åka skidor? Det är sannerligen en ovanlig vinter det här. Konstaterade när jag åkte vägen upp till min svärfar i Förlanda att vägarna där är lika dåligt plogade som i centrala Kungsbacka. Det var innan jag åkte hem igen, för då hade en väghyvel lyckats fräsa bort det mesta av isbarken på Förlandavägen. I Söderstaden däremot finns det ännu gott om snö på mittsträngen.

Ja det var lite gnäll, ska sluta med det. Många gnäller på Trafikverket och på SJ för tågtrafiken och det har man ju rätt att göra, men fundera gärna över när vi senast hade en så sträng vinter. Ja, förra året var det ju mer snö, visst, men inte förrän i februari. Och definitivt inte så kallt. Visst vill man att tågen skall gå i tid, men ska du ut och köra bil idag får du lägga på sisådär 50 % på restiden. Ännu mer om bilen är genomfrusen och du får spetta loss isen från vindrutan, både på ut- och insidan.

Något jag ångrar under 2010? Ja, det är det nog. Just nu tänker jag på att jag borde tagit tillfället att debattera bostadspolitik med Sverigedemokraternas Carina Herrstedt i kammaren i måndags för en vecka sedan (så längesen det känns). Partiet har ingen bostadspolitik erkänner hon. Ändå säger de sig vilja göra människor bostadslösa genom att riva vad hon kallar för "ghetto". Det borde jag pressat henne på. Ingen annan gjorde heller något och det är dessvärre ganska typiskt för hur dessa bemöts. Det är först när de tvingas debattera med andra som deras brister visar sig.

Så, hur många ord går att skriva om ingenting? Ja säkert fler, men nu önskar jag er alla en God fortsättning och på återhörande. Per Ödman beklagar sig över att han skriver för den "tomma cyberrymden". Nu gläder han sig över fem läsare. Jag tror och hoppas du har fel, Per. Dina om någons tankar borde vara av intresse. Fortsätt skriva för rymden! Den lyssnar och läser.


Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net