Det har blossat upp en debatt i bl.a. Facebook om förhandsprövningen. Flera av mina vänner har hört av sig. Själv blir jag förvånad, förundrad och nyfiken.
I måndags hade jag följe med Anders Flanking på tåget mellan Stockholm och Göteborg. Anders sitter i Riksdagens kulturutskott och är påläst om vad det handlar om. Han klargjorde det hela för mig på följande sätt:
1. Det främsta skälet till att nya tjänster måste godkännas är att tv-avgiftspengarna, som finansierar SR:s och SVT:s verksamhet, är allmänna medel och räknas som statligt stöd enligt EU:s regelverk. För att detta stöd ska vara tillåtet krävs ett tydligt formulerat uppdrag till företagen samt att nya tjänster prövas innan de får lanseras. Annars finns en risk att SR och SVT måste betala tillbaka pengarna. Den svenska utformningen ligger nära EU-kommissionens minimikrav. Andra länder, t ex Norge och Danmark, har infört ett striktare system.
2. Det regeringen gör är att vi, liksom andra EU-länder, kräver att t ex nya kanaler och större webb- och mobilsatsningar inom den s.k. public service ska godkännas innan de kan lanseras. Tjänster som redan finns, t ex SVT Play, berörs inte.
3. Regeringen har inte infört någon censur eller förhandsgranskning av program från SR och SVT. De får sända vilka program de vill och ansvarar självständigt för innehållet i programmen. Bolagens publicistiska oberoende värnas genom att det är programföretagen själva som avgör vilka tjänster som ska anmälas.
När det gäller dessa EU-regler så har det varit en öppen process i Europa där Sverige haft en skeptisk hållning till kommissionens förslag och påverkat det i en riktning som gör att det känns acceptabelt och balanserat.
Det här är en fråga som skapar reaktioner liknande dem som vi hade när IPRED-lagen skulle klubbas igenom. Yttrandefriheten och integritetsfrågorna är viktiga, liksom öppenheten gentemot medborgarna i hela Europa hur allmänna medel används. Hoppas detta bidragit till att dämpa oron och skingra dimmorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar