Idag läser jag vad mina vänner i Centerpartiets riksdagsgrupp skriver bl.a. på Facebook om den omröstning som just slutat 174 - 172 och där innebörden av beslutet är att riva upp den lag som säger att inga nya reaktorer får byggas. Detta beslut är ju en del av den energiöverenskommelse som innebär en historisk satsning på vindkraft och annan förnelsebar energi, miljövänliga transporter. Att vi tagit ledningen i världen när det gäller att minska koldioxidutsläppen, totalt sett. Inga mer subventioner till ny kärnkraft som Socialdemokraterna har använt historiskt för att skapa det kärnkraftsberoende vi nu måste hantera. Kärnkraften skall nu stå på egna ben och försäkra sig mot de fulla konsekvenserna av sina risker. Ny kärnkraft ska vara kommersiellt gångbar och vägas mot investeringar i annan elproduktion.
-Den matchen vinner vindkraften lätt!
Jag har själv deltagit i flera Barsebäcksmarscher, har demonstrerat mot avfallstransportfartyget Sigyn och i Folkkampanjens aktiviteter, för att åstadkomma en folkomröstning och i arbetet med Linje 3. Jag har aktiverat mig i bevakningen av Tölö Kronopark som var ett förslag till slutförvaring, länge. Är jag ledsen och besviken idag? Nej!
Jag är glad att vi deltar i en majoritet som har kraft att genoföra en energipolitik som skapar förutsättningar att med hjälp av ett förnyelsebart, tredje ben, minska beroendet av dagens och eventuell framtida kärnkraft. Det egentliga sveket stod de partier för som "vann" folkomröstningen och som under sin tid vid makten inte åstadkom någonting för att slå in på en väg bort från storskalig energi och slöseri. Jag minns hur vi fick kämpa för att få folkomröstningen till stånd. Det krävdes en "nära-härdsmälta" vid Three Mile Island (Harrisburg) i USA för att Olof Palme skulle kovända. Maria Wettersrand som idag prisade den överenskommelse mellan C, V och S som vi idag bryter upp, kritiserade oss då och hon krtiserar Centerpartiet nu. Är någon förvånad? Nu säger Vänsterkartellen att de kommer att riva upp dagens beslut, men de kan inte ge besked om och när eller hur de själva tänker genomföra avvecklingen av kärnkraften.
Det troligaste är ju att det aldrig kommer att bli aktuellt med en sådan överenskommelse. Maria Wetterstrand kommer nämligen aldrig att bli miljöminsiter och Peter Eriksson kommer aldrig att ansvara för Sveriges Näringspolitik. Ur detta kommer de partier som tar ansvar för klimatet och bidrar till långsiktiga stabila lösningar att gå stärkta. Många har haft svårt att tänka sig rösta på Centerpartet för att vi stått vid sidan och inte kunnat medverka i breda överenskommelser i det enda tänkbara regeringsalternativet - Alliansen, kring långsiktiga spelregler för energipolitiken som ger Sverige en ledande ställning bland världens länder inom klimatpolitiken.
Jag förutser istället en ny start för Centerpartiet när vi fullföljer det vi slagits för i mer än 30 år, nämligen vägen bort från kärnkraftsberoendet, är vad jag förutspår. Det känns inspirerande att kämpa för att få lov att ta plats bland de 349 som ska leda landet.
Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar