SD ger sig tillkänna

I dagens Kungsbackapost har man sökt upp en Sverigedemokrat i Mölndal som bekräftar att resultatet i EP-valet komer sig av en medveten satsning från deras sida genom utdelande av valmaterial. Det hade kanske kunnat ändras marginellt om andra partier visat samma intresse av att bearbeta området (Här har jag anledning att vara självkritisk). En reflektion efter att ha dryftat frågan med en klok partikamrat är att det också handlar om ett utanförskap. De som röstar på SD är inte de som i den mån de har en politisk uppfattning alls har en som ligger nära vår (att värna landsbygden och den vanliga männskan). Det handlar kanske snarare om att de som via utbildning och arbete inte är lika delaktiga och etablerade i samhället, på ett sådant sätt att de känner att det ger dem stöd. Kanske har de istället dåliga erfarenheter av etablissemanget. Hur når vi dessa grupper? Den gamla otäcka nazismen var på sin tid (på 30-talet) mer en överklassideologi och kan därför inte knytas till några andra partier än de på högerkanten.
Det verkligt intressanta i artkeln är Sverigedemokratens analys av det poltikska läget i Kungsbacka, när han konstaterar att Kungsbackaborna (partiet) delar SD:s syn på invandrings- och integrationspolitken. KB säger att de lyssnar på sina väljare och att det är det som formar deras politik. Är det väljare med dessa åsikter de lyssnar på har man anledning att ifrågasätta strategin. Det finns i alla partier en ideologi och en inre kompass hos deras företrädare som måste granskas noga inför varje val. Det gäller i lika hög utsträckning lokala som etablerade partier.