En julhälsning till er alla

Så börjar snart det sista året på den andra mandatperioden som riksdagsledamot från Halland för Centerpartiet. Innan jag redogör för vad som hänt under 2017, vill jag ta fram andra händelser kopplade till mitt förenings- och samhällsengagemang.

Jag slutade i styrelsen för HK Aranäs efter ett år som suppleant. Jag föreslogs på en plats som var vakant, av legenden Elon Josefsson på årsmötet. Då tackar man inte nej, men efter ett år då jag dels har haft svårt att få tid att gå på styrelsemöten och utöver det känt att det jag kan bidra med i föreningen inte kräver ett styrelseengagemang, så hjälper jag föreningen på andra sätt. Under julmarknaden på Kungsbacka torg, med tusentals besökare var jag konferencier. Det känns som ett fint och viktigt förtroendeuppdrag av en sort som jag gärna åtar mig åt andra.

Ja går mycket på lokal idrott. Handboll förstås (HK Aranäs hemmamatcher och ibland även bortamatcher), men också bandy. Det går riktigt bra för Frillesås BK som är på väg att ta hem Allsvenskan och ta en plats i bandyns högsta division. Självklart klappar fotbollshjärtat för Löftadalens IF. Snart börjar vi igen med att ringa sponsorer och skapa det snyggaste programbladet inför fotbollssäsongen 2018. Damlaget håller till i div 4 och herrarna i div 5.

Efter hela 6 år som förbundsordförande i Bygdegårdarnas Riksförbund lämnades ordförandeskapet i somras över till Per Lodenius vid stämman i Trollhättan. Under dessa år har jag blivit en bygdegårdare i själ och hjärta. En folkrörelse som verkligen är rikstäckande, med en sådan bredd och engagemang för kulturen, för mångfalden, för fest, mat och gemenskap. Den i särklass största och viktigaste samlingslokalorganisationen i Sverige med över 1400 medlemmar.

Jag har valts in i Insynsrådet för myndigheten SGU – Sveriges Geologiska Undersökning, en myndighet som har koll på vad som finns i marken som vi ska bevara och bruka med förnuft, exempelvis dricksvattnet och vara försiktiga med när vi bebygger så det inte uppstår skred eller miljöförstöring. Vid sidan om Länsstyrelsen i Halland, den andra myndigheten jag har insyn igenom att bli utsedd av regeringen.

2016 fick jag bland annat uppleva ett presidentval i USA på nära håll och man förundras över vad som nu händer. Det här året blev det inte lika mycket resande. Dock ett uppdrag som valövervakare i Albanien. En liten tidigare fattig, diktatorstyrd stat i södra Europa som kämpar med att vara en demokratisk flerpartistat på tröskeln till EU. Vackert belägen med fina stränder pittoreska byar, en livlig huvudstad och höga berg. Själva valövervakningen varade över hela midsommarhelgen och jag bestämde mig även för att försöka se landet från en hyrbil under en dag. Själva övervakningen gick bra, men jag fick göra jobbet helt själv med tolk och chaufför, så nu får man anse sig som garvad i gebitet och redo för fler uppdrag. Ett viktigt sådant för att främja demokratin.

Barnen: Pontus, 34, gift med Sara bor i Torslanda har barnen Ture 4,5 och Elis 1 år. Elin 30 bor tillsammans med Erik och har barnen Egon 3,5 och Elsa 2 år. De senare har nyss flyttat in i ett eget hus i Tölö trädgårdar, Kungsbacka. Linnea 26 bor i Mölndal och har just börjat plugga på Göteborgs Universitet, Kulturarvsvetenskap och det har börjat bra. Barnen är vår stora stolthet och barnbarnen skänker glädje alla dagar om året åt mig och min hustru Kicki sedan över 30 år.

Semesterresorna med Kicki gick till Gran Canaria under sportlovet och som en rundresa med tåg i Skotska högländerna, ön Skye och storstäderna Glasgow och Edinburgh. Det skedde efter Almedalsveckan som det här året blev fruktansvärt intensiv.

Bostads- och samhällsbyggnadsfrågor har varit oerhört stora, viktiga och tillfällen till många debatter. Allra roligast att få diskutera med regeringsföreträdare som bostadsministern Peter Eriksson. En av många händelser som sticker ut är när jag den gångna veckan fick delta vid invigningen av Lindbäcks nya husfabrik i Haraholmen utanför Piteå. Även där i diskussion med bostadsministern.
 

Det känns att branschens organisationer och företag uppskattar det jag gör, även om de inte alltid håller med. Det är viktigt att skaffa och upprätthålla ett nätverk inom politiken, precis som det var under yrkeslivet som säljare, konsult och chef. Mitt ledarskap som politiker behöver stödjas och utvecklas kontinuerligt. För det har jag haft ett ohyggligt starkt stöd i coachen Susanne, som hjälpt mig staka ut vägen till att åter bli ”den ledare jag en gång varit”. Det kan behövas för det finns mycket att uträtta och utveckla, även hos mig själv som 57-åring.

Riksdagsåret, det sista hela innan valåret har inneburit att jag bytt strategi för att lyfta bostadsfrågorna som en väsentlig grund för annat som oftare lyfts i debatten. Klyvningen av Sverige mellan storstäder och landsbygd och mellan olika grupper i samhället, integrationen, miljö och klimat, arbetsmarknad, äldrefrågor, trafik, migrationen, studier, trygghet. Listan kan göras lång över samhällsutmaningar som alla börjar med frågan vad vi bygger, hur och var vi bor.

Genom att spela på flera instrument och samverka med reformer på skatteområdet blir vi bättre förberedda vid det maktskifte som kommer, där Centerpartiet givetvis ska sätta sin prägel på de blocköverskridande samtal om långsiktiga reformer inom bostadspolitiken som många talar om. Jag har starkt stöd i kommunsverige för att göra bostadsfrågorna mer centrala i Centerpartiets och partiledningens kommunikation och kommer fortsätta med det. Inte minst på stämman i Malmö där det fanns många motioner, fördes en livlig debatt och fattades många beslut.

Vid sidan om Civilutskottets beslut, inläsningar, överläggningar och debatter i kammaren har jag ägnat en del tid åt Utrikesutskottet där jag är ersättare och jag har fått rycka in för andra. Roligast var att debattera attackerna mot blåljuspersonal med Morgan Johansson och övriga partiers rättspolitiska talespersoner. En TV-sänd debatt som många följde och gav mig beröm för.

Det blir med stor sannolikhet ytterligare en mandatperiod för mig 2018-2022. Efter moget övervägande bestämde jag mig för att kandidera en sista (?) gång. Det mesta och viktigaste att uträtta är ännu inte påbörjat och jag ser fram emot att få jobba i en större och mäktigare riksdagsgrupp, med många nya kollegor, vid sidan om de jag haft nöjet att jobba tillsammans med hittills. Den här gången blev jag allvarligt utmanad av flera som bestämt sig för att ersätta mig och det blev tydligt när beslut skulle fattas att en del önskade mig på en icke valbar plats längre ner, eller utanför valsedeln. Nu blev det inte så, utan en övervägande del av de medlemmar som deltog i provvalet ville se mig som etta och ännu tydligare blev det på stämman, där jag vann en sluten omröstning om förstaplatsen med klara 66-44. Ett starkt stöd och ett tungt ansvar, som jag lovat att leva upp till och inte göra någon besviken. Laget går före jaget och om vi arbetar strategiskt och smart kommer det bli två C-mandat till Halland den här gången. Det jobbet har redan börjat och efter årsskiftet kommer vi att märka mer av det.

Till dess vänner, vill jag önska er en God Jul och ett Gott Nytt år!

Vi ses!

På facebook: https://www.facebook.com/ola.johansson2

..eller: https://www.facebook.com/OlaJohanssonC/

På Instagram: @kungsbackaola

På Twitter: Ola_Johansson

På Linkedin: https://www.linkedin.com/in/ola-johansson-11999113/

På bloggen: https://olajohansson.blogspot.se/

Ola Johansson

En årskrönika 2016...

.....låter sig nästan inte göras utan att man går in och kollar sin Facebook. Det är som om tillfällena tagit överhand över skeenden. Det korta perspektivet och enstaka händelser blir viktigare är helhetsintrycken. Förstår ni vad jag menar, känner ni igen er? Eller så har minnet mitt försämrats.

För ganska precis ett år sedan beskrevs 2015 såhär. Året innan 2014 hade varit ett "skitår" och 2015 blev bättre. Delar man in livet i mandatperioder så måste väl 2016 vara ett mellanår då man utvärderar det som varit och försöker blicka framåt.

I september 2018 är det återigen val. Att döma av opinionsundersökningar kan det bli ett intressant val, där Centerpartiet får en starkare ställning. Om det blir i regering eller fortsatt opposition vet vi heller inget om. Man får utgå från att de fyra partier som hittills utgjort Alliansen är ETT regeringsalternativ och att det ger möjligheter också för oss enskilda riksdagsledamöter att ta plats inom ramen för ett maktskifte.

USA:s val

Resor i tjänsten gör man många, kanske alltför många och det är lätt att bli så blasé att det bara efter något år är svårt att minnas vart man reste och vilket syftet var med resan. Återigen tur man har Facebook, foton och blogg att gå tillbaks till. Många gånger är syftet att representera, landet, partiet, utskottet eller något nätverk och då är personen (jag) underordnad syftet. Året inleddes med ett besök i Seattle redan i februari tillsammans med några av kollegerna i Civilutskottet (resten valde att besöka Sydkorea).

Den andra resan är den mest minnesvärda. USA skulle välja sin första kvinnliga president att efterträda den förste med Afroamerikanskt ursprung, men dessa blåstes på mållinjen av överraskningarnas herre, mannen som talar först och tänker efteråt (i bästa fall), miljardären Donald Trump. Vi var sju ledamöter från Centerpartiet som deltog i ett arrangemang tillsammans med ungefär 200 personer från ett 40-tal länder. Mycket har skrivits på facebook och även på min C-blogg, här. Efter att ha besökt ett valmöte med Trump blev några av oss varse faran, då vi närapå rycktes med i den enorma entusiasm som präglade mötesdeltagarna. Karisma, entusiasm och energi ska inte underskattas. I kombination med ett populistiskt, förenklat och värdekonservativt budskap blir det förfärande vinstgivande. På plats i möteslokalen i Leesburgh, Virginia fick jag tillfälle att lära känna Trump-anhängarna och efteråt kunna ha en dialog med en av dem, via direktkanalen Messenger. Amerikaner vet nog ungefär lika lite om världen utanför sitt stora land som det vi vet om USA.

Halland förblev helt 

Frågan om regionindelning handlar ju icke enbart om Hallands vara eller icke vara. Det är bekant att många partikamrater i olika delar av landet önskade en regionreform med färre och större regioner som motvikt till en stat som blir alltmer centralstyrd, svaga och underbemannade länsstyrelser och myndigheter som tar order endast av regeringen och inte visar mycket av intresse för vad de uträttar får för effekter regionalt. Mycket av det som utretts och presenterats av Indelningskommittén (Kent Johansson och Barbro Holmberg) handlar om just detta. Väldigt litet av diskussionen här hemma handlade om det, utan enbart om huruvida Halland skulle bestå som län och region, eller inte. Från regionledningens håll drevs en kampanj som med stor säkerhet varit framgångsrik, också så till vida att det satte käppar i hjulen för de regionala krafter i andra delar av landet som hade önskat en annan utveckling.

Själv har jag i flera debattartiklar och inlägg pläderat för Hallands möjligheter att verka som region, men det har aldrig varit mitt syfte att stoppa en reform som skulle ge oss decentraliserade statliga myndigheter och slagkraftiga folkvalda organ på regional nivå, åt dem som själva önskat det. Om frågan kommit så långt som till riksdagens bord hade det blivit min uttalade mening som gällt, nämligen att följa partilinjen så som den formats av riksdagsgrupp och partiledning. I slutförhandlingarna lämnades Halland och även Jämtland utanför diskussionen av det enkla skälet att motståndet här var enigt, välformulerat och motiverat. I Hallands fall dessutom underbyggt av reella förutsättningar att i framtiden fortsätta verka som region.

Nu är frågan inte längre aktuell och därmed borde det finnas bättre förutsättningar att föra fram förslag om hur vårt län inom en generation ska växa till 500 000 invånare och bli attraktivt för forskningsbaserade industri- och tjänsteföretag, genom att utveckla former för gemensam planering av bostäder och infrastruktur över kommun och länsgränser, i arbetsmarknadsregioner. Jag kommer i Riksdagen att efterlysa den sedan länge utredda regionplaneringsreformen, som regeringen tidigare utlovat ska komma sedan indelningskommittén presenterat sina förslag. Att Halland alltjämt är helt är givetvis glädjande, men samarbeten och villkoren för en stärkt regional demokrati hoppas jag nu kan diskuteras förutsättningslöst och utan en snara hårt knuten om halsen.

Bostadssamtalen

Året inleddes ju med att regeringen bjöd in de finanspolitiska talespersonerna till samtal, i syfte att nå en bred och blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken. Det första som bestämdes var att också bjuda med de bostadspolitiska talespersonerna och på det viset kom jag med. Det var Kaplan som inledde och Eriksson som avslutade. Ett ministerbyte mitt i alltsammans med den turbulensen som var kring Mehmet Kaplan underlättade inte. Och givetvis inte heller det totala ointresset från regeringens sida att släppa subventionspolitiken, att diskutera reformer av bostadsmarknaden som innebar att Hyresgästföreningens intressen skulle utmanas. Små meningsskiljaktigheter inom Alliansen om ränteavdraget, samt även där ett ointresse från regeringen att diskutera en nedtrappning av detsamma gjorde att det ganska snabbt stod klart att samtalen inte skulle leda någonvart. Att fortsätta samtalen med Vänsterpartiet kvar vid bordet är en omöjlighet. När den som vill minst sätter agendan händer inget.

Bostadsfrågan idag

Efter samtalen presenterade regeringen snabbt en 22-punkterslista med några mer eller mindre menlösa förslag, ett par tveksamma och några oacceptabla (subventioner). Den bostadspolitiska debatten fortsätter men utan att något av partierna, inte ens mitt eget, vågar presentera några revolutionerande nya idéer. Debatten behöver vitaliseras och både Alliansen och mitt eget parti måste göra ett omtag, fatta nya beslut och ta ställning till avgörande frågor som rör finansiering, kreditrestriktioner och skatter-/avdrag. Det är allvarligt, för bostadsfrågan är kanske den enskilt allra viktigaste lösningen på de flesta samhällsutmaningar vi ser.

Riksdagsarbetet

En stor mängd interpellationer, frågor och kammardebatter har det varit. Det är otroligt stimulerande att debattera med tunga ministrar som Morgan Johansson (S), Mehmet Kaplan och sedermera Peter Eriksson (Mp), samt Anna Johansson (S) om allt ifrån gode män, till dubbelspåret i Varberg. Året börjar med motionsbehandling i utskott och kammare. Under hela året diskuteras och beslutas om lagförslag. Efter sommaruppehållet arbetas det både med det egna budgetförslaget, partimotioner och alliansgemensamma-, om sakpolitik, samt de egna enskilda motionerna som förväntas lämnas in redan i början av oktober. Strax innan juluppehållet beslutas och diskuteras regeringens budget indelad i respektive utgiftsområde, där bostads- och konsumentpolitiken faller inom Civilutskottet. Däremellan drivs kampanjarbete av olika slag i olika kanaler. Så går ett år i tjänst för Centerpolitiken för medlemmarna och väljarna.

Träning, tävling och hälsa

Året har varit skadefritt och förutom att 2015 avslutades med ett återfall i epilepsi, på grund av utebliven medicinering (ordinerad av läkare), som resulterade i ett påtvingat bilkörningsuppehåll (igen). Det blev både Göteborgsvarv, Falkenbergs Stadslopp och Bockstenstur (MTB-cykling) i år. Gymmet med maskiner och löpband har fått enstaka besök med periodvis lite högre frekvens. Det har känts bra, även om de synliga resultaten är svårupptäckta. Det bästa av allt är att jag orkat hålla ut med löpningen hela året och klarar 10 km rundor på strax över 6 min/km ända tills idag. Matchvikten bör hålla sig under 80 kg, men då måste man inte bara träna mer, utan även äta mindre. Vi får se hur det blir med den saken. Anmälan till Göteborgsvarvet den 20 maj -17 är gjord och betald.

Familjen växer

I takt med att barnen blivit vuxna och skaffat sig egna familjer växer känslan av samhörighet med dem. Förra året avslutades ju på ett dramatiskt sätt då lilla Elsa kom till världen på en bänk med mina och pappan Eriks hjälpande händer. Nu är hon en dam med bestämda åsikter, stark vilja och mycket charm. Hon har fått en kusin, Elis som nu är tre månader och börjar bli en person att ha små samtal och lekar med. Fyra är de nu till antalet, barnbarnen. Dom stärker banden mellan mig, min fru Kicki och de tre barnen, Linnea, Elin och Pontus. I somras var vi på Mallorca och firade hustruns 60-årsdag. Då var alla med.

En som inte längre är med är svärfar Sten. han gick bort den 22 december efter att ha vistats på ett särskilt boende och levt ett stillsamt och bekymmerslöst liv, utan att riktigt känna till sammanhangen. Skönt att få lämna in på det sättet efter ett mödosamt liv som bonde. Att samtidigt fostra tre barn på egen hand, varav en är min älskade hustru, förtjänar min djupaste tacksamhet och respekt.

Våndorna inför framtiden

Jag lutar åt att kandidera för ytterligare en period i riksdagen och känner mig taggad att ta mer plats som bostadspolitiker, samt att bredda engagemanget i de övriga frågorna som Civilutskottet ägnar sig åt. Under våren sker nomineringarna och i höst är det dags för medlemmarna att ge besked om de har förtroende för mig som deras riksdagskandidat. För mig som ännu är tjänstledig från mitt arbete på konsultbolaget är en återgång till yrkeslivet en möjlighet, liksom andra dörrar som säkert öppnar sig den dag man bestämmer sig för att kliva av. Men som sagt. Det är inte tanken som det känns nu. Jag har mer att uträtta och bostadspolitiken är en alltför viktig fråga för att bara lämna vidare. Hoppas dock på att den lyfts fram mer i vår centrala kommunikation.

Om...

Valet i USA, osäkerheten som råder i världen och det spel som pågår mellan stormakterna, där nu även Kina blandat sig i med sin ekonomiska makt kan vara ett hot eller en möjlighet. Om världens ledare bestämmer sig för att rädda planeten och dess känsliga ekosystem genom att fullfölja Parisavtalet och sluta fred även i cyberkriget. Om vi lär oss att människor i alla tider rest, flyttat dit där möjligheterna att starta om med ett bättre liv åt sina efterkommande och anpassar våra attityder till det så finns det hopp även för mänskligheten. Om vi ger integrationen ett innehåll som är begripligt för den som förväntas bli integrerad, kan erbjuda sådana levnadsregler och villkor så att alternativet utanförskap inte är ett alternativ för den enskilde, då finns det hopp också för alla de vuxna och barn som lever i vårt land.

Med dessa ord vill jag önska läsarna ett gott slut och ett gott nytt 2017.

Kungsbacka den 30 december 2016

Ola Johansson