Reflektion över politikerrollen

Lyssande tidigare idag på Kungsbackasonen och professorn Mikael Gilljam från Göteborgs Universitet. Han har på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting genomört en studie bland 10 000 kommunpolitiker om ders syn på sin egen roll, demokrati och politiskt ansvar.

Bland annat konstateras det att oavsett vilken partifärg man representerar tenderar förtroendevalda i majoritet vara mer "högerinriktade" och vara mindre istresserade av medborgardialog av olika slag. Föga förvånande kanske. En av Mikaels teser är att olika former av "brukarinflytande" av typen lokala skolstyrelser och annat inte tillför något för demokratin. Politker väljs på fyra år för att fatta besluten i medborgarnas ställe. De bör ta det ansvaret och inte överlåta det åt andra säger professorn. Efter fyra år kan de ju som bekant bytas ut om de inte sköter sig. En förtroendevald som gör ett dåligt jobb, blir endera bortplockad av sina partikamrater (något som drabbar många, dessa tider när valsedlar upprättas) eller på valdagen då väljarnas dom över partierna faller.

Detta resonemang leder en osökt in på frågan om förtroendevaldas ersättning som åter är på tapeten i lokalpressen. Att vara heltidspolitker är inget 8-5 jobb. Det är ett åtagande man har åtagit sig 100 % av tiden 365 dagar. Om man överhuvudtaget ska tala om arbetstid rör det sig om minst 50 timmar per vecka i normalfallet, utöver det bör man räkna med mellan 4 - 8 timmar per helg för inläsning. Ingen semesterrätt, ingen övertidsersättning, ingen sjukersättning och inga löneförmånder (som t.ex. friskvårdssubventioner).

Men jag klagar inte. Själv har jag ju fått förtroendet av partikamraterna i Halland att kandidera till Riksdagen. Otroligt hedrande och roligt. Alternativet hade varit att efter valet i september endera fortsätta i ytterligare 4 år som kommunalråd, eller återgå till tjänsten som säljare av konsulttjänster till fordonsindustrin (om det arbetet finns kvar). Varje månad kommer lönekuvertet från arbetsgivaren hem med samma månadslön jag hade den dagen jag tog ledigt och med motsvarande löneavdrag. I praktiken skulle ett återintäde på samma jobb innebära samma lön som när jag tog tjänstledigt. Ett tapp på kanske 8 000 kronor per månad. Utöver det antagligen nya arbetsuppgifter, eftersom någon annan övertagit min befattning.

Men jag klagar inte. Att vara förtroendevald politker är något jag ägnat många år av mitt liv åt att förebereda mig för och jag har haft tur som fått förmånen att vara det på heltid.

Ska man som politiker stå tillbaka i kärva tider, medan de kommnaställdas lömer ökar enligt avtal? Möjligen, fast till vilken nytta? Det senaste året har för många politiker inneburit svåra beslut om priorieringar när skatteintäkterna minskar. Det har inneburit att kommunaställda på sina håll varslats om uppsägning. Frågan är vad tröst det ger dessa att politkerna åtminstone inte fick några höjda ersättningar.

Ett kollektivt varsel har redan lagts på samtliga landets politiker och uppsägningen gäller från den 19 september.