Bostäder åt lego-soldater

Lego-soldat är kanske inte helt rätt sätt att benämna de anställda gruppchefer, soldater och sjömän som de närmaste åren kommer att utgöra vårt försvar. Idag ställde jag en fråga till Försvarsministern Karin Enström om hon insåg problemet med att få fram bostäder åt vuxna människor som inte kan, eller vill bo i kasern på logement och sova i järnsängar med rutiga lakan.
Det behövs mer än lego för att få fram de tusentals bostäder som byggföretag nu tvekar att bygga på grund av osäkerheten som alltid råder och handlar om vilka förband som får vara kvar och vilka som hotas av nedläggning. Jag efterlyste en mer aktiv roll från försvarsmakten att medverka till att bostäder frigörs till soldater och deras familjer. En av de få lösningar hon gav innehöll medverkan från stiftelser. Stiftelsen MHS Bostäder får inte verka utanför Stockholmsområdet och kan därför inte bidra i resten av landet. Här behöver försvarsmakten ta en aktivare roll och det tror och hoppas kommer att gå upp för försvarsministern så småningom. Om inte annat den dagen då mina farhågor besannas och personalrekryteringen i försvarsmakten börjar kärva. Men så långt hoppas jag det inte behöver gå.

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Fragestunder/Fragestund8/?did=H0C120130131fs&doctype=fs

Ola Johansson
Centerpartiet

Rödbrun röra

Idag har Riksdagen debatterat och röstat om betalningsvillkor. Om det kan man läsa i dagens DI . Debatten går att följa på Riksdagens hemsida. Innan helgen så fick jag en debattartikel publicerad på SVT Debatt där jag jämför Socialdemokraternas, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och nu även Sverigedemokraternas linje med en absolut trettiodagarsregel som "Dambergs Döbelnsmedicin". Om det skrev jag ju i gårdagens inlägg. Läs gärna om Döbeln vid Jutas ur Runebergs dikt här.
Idag har vi som sagt haft en debatt och ett beslut som gick Alliansen emot, med siffrorna 161 -157. Sverigedemokraterna deklarerade att de inte hade för avsikt att stödja sitt eget förslag, utan rösta med rödgrön reservation. Återigen en Röd-brun-grön röra i Riksdagen med ett parti som agerar helt oförutsägbart och som dessutom grundar sina ställningstaganden på felaktiga antaganden.
SD-ledamoten Sven-Erik Sällström begärde replik på mig och försökte få mig att tro, tillkännagivandet om att regeringen skall återkomma med ett lagförslag med 30 dagar, var samma sak som att det åter är öppet att förhandla och med Sverigedemokraternas förslag som ett av buden. Samma sak tror den kände företagare som lobbat mot mig och andra partiföreträdare som har fått för sig att regeringen kan återkomma med ett annat förslag än det Riksdagen har tillkännagivit. Tror inte det. Vad vi åsett idag är ett nytt rekord i oförutsägbarhet och kaos i kammaren. Den metoden har prövats förr - i Tyskland på 30-talet.
I mitt anförande hade jag många och i egen erfarenhet välgrundade argument, varför avtalsfriheten är viktigt. Jag tycker ni kan lyssna på det, eller ladda hem snabbprotokollet när det väl kommer upp. Jobben riskerar flytta utomlands och småföretag kan komma att hamna i likviditetskris om det är de som är köpare. Allt till följd av en överdriven tolkning av ett EU-direktiv som Sverigedemokraterna ansuter sig till. Lite roligt blir det när Sällström i debatten jämför Sverigedemokraterna med en blind höna. En hel hönsgård!
Nu ser vi fram emot vad som händer när Regeringen och Justitiedepartementet återkommer med besked om hur de ska hantera dagens beslut. Ska bli intressant att höra vilken domen kommer att bli över dagens majoritet bestående av S, V, Mp och SD.

Ola Johansson
Centerpartiet

P.S
Vad tycker du? Skall det vara 30 dagar utan undantag, eller är avtalsfriheten viktigare?

Kommentar den 24 januari:
Gårdagens beslut om tvingande 30-dagarsregel för betalningar skall effektueras, skriver Annie Lööf och Beatrice Ask i SvD-Brännpunkt idag. Men att inskränka avtalsrätten och ensidigt korta betalningstiderna när våra grannländer inte gjort det är ej oproblematiskt.

Snabbare betalningar - ja tack (men med förnuft)

Redan tidigt i höstas började vi i kontakter med Justitiedepartementet diskutera utformningen av en lag om snabbare betalningar. Eftersom jag i min yrkesroll som säljare av konsulttjänster haft att förhålla mig till det faktum att våra kunder, storföretag i fordonsindustrin, pressar sina leverantörer till betalningstider på upp emot 120 dagar, vet jag hur angeläget det är att reglera betalningstiderna. Att dessa storföretag använder småföretagen som bank gör att dessa inte har ett utrymme att investera i personalens kompetensutveckling. De ligger ute med löner, sociala avgifter och moms, medan de väntar på betalning och riskerar konkurs när likviditeten urholkas.

När förslaget nu skall behandlas går regeringen långt i att lagstifta om betalningstider och förseningsavgifter etc. EU har i direktiv uppmanat medlemsstaterna att komma till rätta med problemet sena betalningar. Avtalsfriheten, för privata näringsidkare, finns kvar. Det kan göra mig orolig över att storföretagen alltjämt pressar mindre företag, i konkurrens om krympande volymer, till usla betalningsvillkor. Å andra sidan finns risken att storföretagen, om de tvingas till 30 dagar, lägger sina beställningar hos leverantörer i våra grannländer, som implementerat direktivet, men bibehåller möjligheten att komma överens om betalningstider på 60 dagar eller mer.

Svenska jobb riskerar flytta utomlands. Det finns också fall där det är det mindre nystartade företaget som köpare, med dålig likviditet, vill komma överens med det större om att få betala, först när deras egen kund betalat. Att binda dessa vid en betalningstid på 30 dagar är skadligt för nyföretagandet.

Ända tills förra veckan var detta en fråga där det endast var jag och några till som insåg sprängkraften i. Men när Socialdemokraterna plötsligt ändrade uppfattning och nu föreslår en tvingande lagstiftning om max 30 dagar, utan möjlighet att avtala om något annat, blev det plötsligt debatt. Inför onsdagens votering är det ännu osäkert hur majoriteten blir. Det finns en risk för tvingande lagstiftning, utan vare sig utredning eller analys. Detta kallar jag för Dambergs Döbelnsmedicin i en debattartikel på SVT Debatt, som ni kan läsa här.

Ola Johansson
Centerpartiet

Låt inte Göteborgarna bestämma över oss!

När detta skrivs börjar trängselskatter tas ut för passage genom Göteborg. Detta har varit känt sedan länge, men på senare tid har en ensidig kampanj förts gentemot Göteborgarna med GT som drivande kraft och nu står förhoppningen till kommunpolitiker i Göteborg att de ska utlysa en folkomröstning för att upphäva beslutet.

Alla vill ha minskad trängsel och ökad framkomlighet på vägar och spår, bättre plats på tåg och bussar och säkrare gång- och cykelvägar. Alla vill alltid att någon annan skall betala. Om någon annan är Du som dagligen får nytta av de satsningar som görs eller om det är en anonym skattebetalare är sak samma. Det beror på vad som kan anses vara rättvist.

För mig som Hallänning och Kungsbackabo verkar det som GT och folkomröstningskampanjen helt bortser från att även vi vill ha ett ord med i laget. Halland och Västra Götaland bidrar, förutom med vad som tickar i in i betalstationerna med 1 miljard kronor. Vi gör det för att även vi tror på att Västsverige behöver investera för att kunna utvecklas och att det vore dåraktigt att tacka nej till de 17 miljarder kronor som skattebetalare i hela Sverige har bidragit med.

Ola Johansson

Centerpartiet, Halland

Denna text publicerades som en debattartikel i GT den 7 januari (ej tillgänglig på webben). Den 9 januari skriver Aftonbladet och ifrågasätter GT:s kampanj och kallar den populistisk. GT framhärdar att det "bara är att folkomrösta om avgifterna" (5 januari). Det håller inte jag med om. Ett sådant beslut skulle fattas över huvudena på hela Västsverige. En folkomröstning skulle behöva hållas i de resterande 48 kommunerna i Västra Götaland och de 6 Hallandskommunerna också. I dagens GP 9 januari beskriver resenärerna hur det varit den första dagen med trängselskatt.