SJ tar över tågtrafiken efter DSB Väst - Västtrafik

SJ tar över tågtrafiken efter DSB Väst - Västtrafik

För inte så länge sedan var det en stor nyhet att SJ lägger ner trafiken mellan Malmö och Göteborg. Deras resandeunderlag räckte inte till sedan Öresundstågen och pendeltrafiken (Västtrafik) tagit hand om de kunder som önskade tätare turer och fler stopp. Det skulle förvåna om inte SJ haft för avsikt att återkomma och trafikera Västkustbanan på ett mer kundanpassat sätt, framförallt sedan tunneln genom Hallandsåsen blivit klar och längre fram kommer även flaskhalsen Varberg att få sitt efterlängtade dubbelspår. Knappt hann denna nyhet dimpa ner i min inbox som ett mail innan ytterligare ett med adressater bland Trafikutskottet och dess ersättare. Avsändare är tre privatpersoner, varav en uppger sig för att representera Centerpartiet i Göteborgsregionens kommunalförbund. I detta brev ifrågasätts nyttan med Västlänken. Ingen vill lägga 15 miljarder på något man inte har nytta av, men alla vill ha en fungerande tågtrafik till- och från Göteborg. Annars får vi inget ut av de övriga investeringar som görs. Detta försök att sänka åratal av förberedelser och förhandlingar som syftar till att skapa och genomföra hela det västsvenska paketet får inte undergrävas av enstaka personers infall och egenmäktighet.
Att SJ nu bemannar de tåg som DSB Väst inte kan betal löner till personalen för är en glädjande nyhet. Oavsett vem som tar över är det välkommet, eftersom alternativet hade varit att tågen plötsligt slutade gå, eftersom trafikföretaget gått i konkurs. Vad det här betyder för SJ:s möjligheter att på ett grandiost sätt återkomma, likt Fågeln Fenix i Västsverige vet väl bara ledningen för företaget.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.903337-sj-tar-over-pendeltagstrafiken

Ola Johansson
Centerpartiet

Strandskydd für alle

I måndags bjöd Regeringen in till ett Seminarium om strandskydd och jag var en av de inbjudna ledamöterna från berörda Riksdagsutskott (CU och MjU).

Ur ett mänskligt perspektiv är strandskydd ett ganska onaturligt påfund. Vi härstammar ju alla från havet, där livet uppstod och stränderna blev vår första kontakt med land. När människor reste sig upp på två ben och började röra sig över kontinenterna var tillgången till vatten en självklar livsbetingelse och allt sedan isarna drog sig bort från norden har vi valt att slå läger vid stränderna och sedan bosätta oss där vi kan leva på fiske, jakt och jordbruk. Vattnet var det element som användes för att knyta kontakter med andra och idka handel, medan skogarna och inlandet befolkades av rövare, rovdjur, troll och oknytt.

Gradvis har vi kommit dithän att vi i Sverige inte längre tillåter människor att bosätta sig vid vatten, med mindre än att det redan finns ett bostadshus. Annars råder generella strandskyddsbestämmelser som innebär att ingen får lov att bygga något inom 100 meter från strandlinjen, oavsett var i landet man bor. Utökat strandskydd gäller på vissa håll med 300 meter.

Här är en länk till Naturvårdsverkets beskrivning: http://www.naturvardsverket.se/Start/Naturvard/Skydd-av-natur/Strandskydd/

Centerpartiet som förra mandatperioden ansvarade för plan- och byggfrågor inom Miljödepartementet utarbetade en ny strandskyddslag som gav kommuner möjlighet att ge upphäva det generella strandskyddet och ge dispens om det kunde påvisas att det finns särskilda skäl och området i kommunala planer definierades som ett så kallat LIS-område (landsbygdsutveckling i strandnära lägen). Idag förvaltas denna lagstiftning av Stefan Attefall, KD, bostadsministern.

Det är väl känt att även den nya strandskyddslagen ger små möjligheter i praktiken att utveckla LIS-områden och man kan ifrågasätta värdet av ett generellt strandskydd som är lika i hela landet. Det är skillnad mellan den hårt exploaterade Kungsbackakusten med en befolkningsökning i kommunen på 1200 personer om året och Arjeplog som uppges ha 3 sjöar per innevånare, eller Oskarshamn med dess 170 mil kust, där invånarantalet i bästa fall håller sig oförändrat. Sveriges kuster och strandlinjer räcker 6 varv runt jordklotet om vi räknar de naturliga vattendragen med en bredd över 6 meter.

Alla är överens om att stränder måste skyddas mot hårt expolateringstryck. Att kusten behöver vara tillgänglig för rekreation och naturupplevelser och att vi måste värna den biologiska mångfalden, kulturmiljöer och äganderätt. Samtidigt ska vi komma ihåg att mycket av detta är en följd av mänsklig påverkan sedan århundraden och att även tillgängligheten kan utgöra ett hot mot biologisk mångfald och miljö.

Det är ingen lätt uppgift Regering och Riksdag har att ta fram och stifta lagar som kan möjliggöra utveckling i en del av landet och verka återhållsamt i en annan. När jag för ett par månader sedan besökte Pajala som på kort tid behöver öka sin befolkning från 6 000 invånare till 10 000 blev det tydligt att stränder tillgängliga för bebyggelse är nödvändigt för att attrahera inflyttare till att stanna kvar för att arbeta i gruvnäringen. I många kommuner med så kallade svaga bostadsmarknader, kan läget intill sjön, eller älven vara det som gör att banken kan tänka sig låna ut pengar, eftersom det ger fastigheten ett marknadsvärde som överstiger byggkostnaden.

LIS-områden är en bra idé men det är förhållandevis få kommuner som använt sig av möjligheten att inarbeta sådan i sina Översiktsplaner. Länsstyrelserna i sin tur anklagades för att göra olika tolkningar och i flera fall hindra kommunernas planer på landsbygdsutveckling. Kommunerna å sin sida anklagades för att ha en bristfällig analys av landsbygdsutvecklingen och inte se till något annat intresse än möjligheten att få till bostadsbebyggelse. Det kan ligga en del i kritiken för i en kommun måste man även planera för service, kollektivtrafik och företagande om man menar allvar med att vilja utveckla landsbygden. Det är också mycket värt om man jobbar i nära samarbete med grannkommuner, eftersom ett LIS-område kanske gränsar till ett annat och där jag bor kan det lika gärna vara en kommun som tillhör en annan Länsstyrelse och en annan Region (Kungsbacka v.s. Mark). De Regionala Utvecklingsplanerna (i den mån de existerar), RUP, är något som också ska vägas in i kommunernas LIS-arbete.

Detta perspektiv saknas exempelvis i Kungsbacka, där det tidigt talades om LIS-områden, men där sedan ingenting hände. Själv yrkade jag i Kommunstyrelsen på att förvaltningarna i samarbete skulle identifiera möjliga områden att utveckla men ingenting hände därefter. Jag tror att min egen hemkommun, trots sin starka befolkningstillväxt har en oupptäckt potential i sitt vackra inland med sjöar, skog och hagmark.

Många problem identifierades under seminariet. De sex särskilda skälen att tillåta dispenser är för oprecisa, sade många och några känns omotiverade. Myndigheter och Länsstyrelser måste samverka och tolka lagen lika. Här finns god förbättringspotential. Lantmäteriet påpekade att de haft synpunkter i tio år som inte beaktats. Det är de som får problem när fastighetsbildningar ska göras där Kommunerna tillstyrkt en dispens som sedan Länsstyrelsen avslår. Vissa lagar är inte förenliga (PBL och MB) och så får det naturligtvis inte vara, att Mark- och Miljödomstolens domare är de som ska avgöra dispensrätten.

De fyra närvarande departementen, Finans-, Social-, Miljö- och Näringsdepartementet lovade ta till sig vad som sagts och väga olika intressen mot varann. Tydligast var Centerpartiets Statssekreterare på Miljödepartementet, Anders Flanking som talade om en översyn av alla riksintressen. En klarare helhetssyn kan innebära att vissa intressen tonas ner för att inte hindra en önskad utveckling, medan andra förs in för att säkra en hållbar utveckling., exempelvis åkermarken, som får stryka på foten när andra intressen på vissa håll motverkar bostadsbyggandet.

Alla önskar sig tydliga och långsiktigt hållbara regler som tolkas lika i hela landet. Det är en nåd att stilla bedja om.

Ola Johansson

Centerpartiet

Bostadsfrågor i media och lite datalagring

Denna blogg har fått sitt absoluta läsargenombrott den här veckan. Eftersom jag redan i måndags kväll redogjorde för hur jag tänkte rösta i frågan om datalagring och valde att svara alla mail genom att hänvisa hit så har många tagit sig hit och i några enstaka fall faktiskt tagit intryck och sympati för min hållning. Det har kommit ett hundratal mail till mig och alla andra ledamöter och ganska många av de som kommit nu efter omröstningen är skrivna på ett hotfullt och kränkande sätt. Alla får ändå samma artiga och uttömmande svar och jag tänker fortsätta så länge mailen kommer.

Den här veckan har också inneburit en del media för mig som bostadspolitiker. Jag omnämndes i Aftonbladet med anledning av att Borgarrådet Per Ankersjö (c) kritiserar riksintrssen i Stockholms stad. Riksintressen och skydd av olika slag hindrar en önskad samhällsutveckling i olika delar av landet. Många Länsstyrelser har inte tagit till sig den nya Strandskyddslagen som ska ge ökad möjlighet till strandnära bygge på landsbygden och skydda stränderna i de hårdast exploaterades områdena. partikamraten Ankersjö vill förändra Stockholms skyline och bygga på höjden, som ett sätt att få fram fler arbetsplatser och bostäder centralt. En ambition som jag tycker man kan stödja, kommenterade jag till Aftonbladets reporter som ringde i tisdags.

Idag publicerades i tidskriften Byggindustrin en debattartikel av mig, i egenskap av bostadspolitisk talesperson, Heléna Lindahl som energi- och näringspolitisk talesperson och Roger Tiefensee, som miljpolitisk talesperson. Vi kritiserar det förslag som utarbetats inom Näringsdepartementet som svar på EU:s direktiv om Näranollenergihus. Sveriges ambition måste minst följa det EU förväntar sig av oss och i nivå med vad braschen vill och klarar av redan idag.

I måndags läste vi på GöteborgsPostens debattsida att Kommunalråden (s), Hultén och Johansson skyllde regeringen för att Göteborg ligger efter med sitt bostadsbyggandet. Redan på tisdagen svarade jag och kollegan Rickard Nordin, ledamot från Göteborg och lade resolut tillbaka bollen i deras knä. Bostadsbristen i Göteborg kan röstas bort.

Sedan dess har bostadsministern Attefall och Kommunalrådet David Lega reagerat, men det är kul att vara först ut.

Ola Johansson
Centerpartiet

Datalagring I, II och III

Få omröstningar i Riksdagen har föranlett så många mail i inkorgen som det som kammaren fattar på onsdag, i det ärende som rubriceras "Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål", även kallat "datalagringsdirektivet". Ett direktiv som utarbetas och beslutats av EU och som har sitt upphov i ett förslag från den tidigare S-regeringen och den dåvarande Justitieministern Thomas Bodström och som stötts av S, Kd och Fp.

Centerpartiet är motståndare till datalagring. Skälen är väl kända och det finns ett stämmobeslut på det så sent som i höstas. Många är duktigare än jag på att argumentera i frågan så jag överlåter det till dem. Vad det nu handlar om är ett nyväckt intresse för hur Centerpartiet skall förhålla sig inför onsdagens omröstning. Inför behandlingen i Justitieutskottet fick Johan Linander gruppens uppdrag att rösta ja, något som självklart ger en indikation på vad som kommer att bli partilinjen på onsdag. En del ledamöter har fått "direktiv" från sina respektive distrikt hur de skall rösta. En ordning som mig veterligen inte tidigare har förekommit i vårt parti.

Någon sådan anvisning har inte kommit från Halland och det kanske visar att detta för Hallänningarna inte har samma sprängkraft som det har i storstadsdistrikten.
Vi har tack vare vårt motstånd haft möjlighet att förhandla oss till ett förslag som innebär att lagring tillåts maximalt 6 månader, jämfört med det ursprungliga förslaget att lagra trafikdata i två år. Efter att först ha fördröjt införandet sedan 2007 och lagt ärendet vilande i ett år, förväntas Sverige som medlemmar av den Europeiska Unionen implementera direktivet i vår egen lagstiftning genom beslutet den 21 mars 2012. Annars kommer vi, helt i enlighet med de medlemsvillkor vi godtagit inom EU, att betala ett skadestånd som kostar Sveriges skattebetalare 40 000 Euro per dag (eller 150 miljoner kronor per år) och då är utgångsläget att vi ändå måste genomföra direktivet.

I politiken är det inget ovanligt att ett parti utifrån en bestämd åsikt förhandlar om den gemensamma politiken och sedan ställer sig bakom det resultat förhandlingen har givit, även om det inte till 100 % är i enlighet med vad medlemmarna beslutat. Speciellt viktigt är det om utgångsläget är att man ingår i en Regering där förhandling och kompromisser är ett villkor för att landet ska kunna styras av ett regeringsalternativ som har Riksdagens förtroende.

Den minimerade lagringstiden är ett resultat av Centerpartiets hårdnackade motstånd. Det är inte förtroendingivande att först förhandla och sedan rösta nej till förhandlingsresultatet. Det är en gyllene regel som gäller allt ifrån kommunpolitiken till internationell politik. Mång klyschor förekommer som beskriver det, såsom "vi nådde inte ända fram" och "politik är det möjligas konst". Det händer inte sällan att Centerpartiet trots sin relativa litenhet får igenom mycket. Ett sådant exempel är Energiöverenskommelsen, där vi realt sett fått igenom mer än vad som märks vid en snabb titt i förhandlingtexterna. För att inte tala om vad vi åstadkommer varje dag som Departementschefer inom Miljö-, Närings- och Landsbygdsdepartementen.

Som medlemmar av EU och som regeringsparti med ansvar för att driva Svensk linje i EU, både i integritetsfrågor och i kampen för ett öppet demokratiskt samhälle finns ingen annan väg för Centerpartiet än att säga ja till propositionen som innebär ett begränsat införande av datalagringsdirektivet. Skulle det sedan visa sig att ledamöter inte följer den gemensamma hållningen tycker jag det är djupt olyckligt. Det är ett förtroende att sitta i Riksdagen och med detta följer ett ansvar inte bara gentemot väljarna utan också gentemot de kollegor som som vi placerat på ministerposter, de vi utsett att verka i medlemmarnas intresse som partiledning och styrelseledamöter och sist men inte minst gentemot varandra som enskilda ledamöter.

Regeringen vilar på det förtroende Riksdagen har givit den. Det får aldrig vara främmande för oss som riksdagsgrupp att fälla en regering genom att rösta emot den i viktiga förtroendefrågor. De väljare som röstat på oss, oavsett om vi heter Fredrick Federley, Heléna Lindahl, Karin Nilsson eller Ola Johansson, har tagit ställning för Centerpartiet och vår politik. Den dagen en klar majoritet av de 23 ledamöterna för Centerpartiet i Riksdagen finner att regeringen inte lever upp till det mandat Centerpartiets väljare har givit dem, kommer jag i kammaren att följa ett gemensamt beslut att fälla Regeringen, även om det bär mig emot. Detsamma bör man förvänta sig av alla, även när det gäller att stödja Regeringen.

Ola Johansson
Centerpartiet

Svårt nå miljömålen i Kungsbacka

Svårt nå miljömålen - Kungsbacka-Posten

Återigen ett tecken på att ledarskap är viktigt. Kommunstyrelsen avsatte på mitt förslag 1 miljon kronor i sin egen budget för nämnderna att avropa för inköp av ekologiska livsmedel i samband med att det 25%-iga målet beslutades av Kommunfullmäktige. Direkt steg siffran från 0 % till nuvarande nivå som är hälften av det beslutade målet. Tanken var att nämnderna själva tillsammans (de som serverar mat i sin verksamhet) skulle prestera resten inom ramen för de egna budgetarna. Detta har de inte ställt upp med trots att målet om 25% ekologiska livsmedel är ett kommunövergripande mål som samtliga verksamheter har ett ansvar att uppfylla.

Svagt att inte ta tag i detta! Frågan om varför inte målet uppnås skall ställas till ordföranden i Förskola & Grundskola och Äldreomsorgen, båda Moderater.

Varför tar ni inte Ert ansvar för måluppfyllesen?

Ola Johansson
Centerpartiet

Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

Välkommen öppenhet om traksserier

Trakasserier ska utredas vidare skriver Kungsbacka Posten i tisdags och syftar på vad som framkommit i Kungsbacka kommuns medarbetarenkät. Varje indikation om att sådant här förekommer visar att det finns saker som intre står rätt till och är det vanligt förekommande är risken stor att det är den rådande kulturen på arbetsplatsen som gett upphov till det. Regelbundna undersökningar om hur personalen mår är också ett led i kvalitetsarbetet. Personal som inte trivs på sitt arbete, med chefen och arbetskamraterna presterar inte lika bra. Så enkelt är det.

För några år sedan kunde vi konstatera att Kommunstyrelsen var den av förvaltningarna som hade sämst måluppfyllelse, samtidigt indikerade resultatet i ovan nämnda personalekät att allt inte stod rätt till i den organisationen. På min begäran beställdes av Kommunstyrelsens Arbetsutskott ett fördjupat underlag från den dåvarande Kommundirektören. Men efter en del dividerande lämnades inte detta ut. Nu är det hindret borta och det anses OK att fördjupa sig och söka sanningen bakom statistiken. Välkommet att politikerna nu har ambitionen att gå till botten med en härskarkultur där det upplevs som personal blir kränkt och särbehandlad.

Ola Johansson
Centerpartiet

Kungsbacka sladdar i HSB:s Bostadsindex

Hyresrätt och bostadsbyggande är ju som bekant det politikområde som jag har ansvar för att föra ut och utveckla för Centerpartiet som Riksdagsledamot och ledamot i Civilutskottet.

I tisdags morse var jag på en presentation av HSB:s Bostadsindex. I HSB:s kartläggning och ranking av 70 kommuner som uppfyller kraven att mätas ingår Kungsbacka som i kraft av sitt invånarantal och sin befolkningstillväxt, väl platsar. Tyvärr var min egen hemkommuns ranking inte något att skryta med. På plats 49 är man närmare botten än toppen och i Halland är det bara Halmstad som är sämre. Laholm placerar sig så högt upp som på plats nummer 13. I topp på tabellen ligger Helsingborg och på andra plats Täby. Dessa kommuner har såväl planer som förmåga att genomföra dem. Det är inte de som bygger mest och flest bostäder i andel av befolkningen. Den ligan toppar Lidingö där det byggs nästan tre gånger mera än planerat (252%). Jag misstänker att det inte är någon avundsvärd situation att hantera ett oplanerat bostadsbyggande med infrastruktur, skolor och förskolor etc. Den sortens tillväxt såg vi i Kungsbacka för 20 år sedan. Idag har Kungsbacka väl utarbetade planer men låg förmåga att leva upp till dem. Förseningar och överklaganden kan vara en orsak, en annan att det saknas resurser och förmåga i den kommunala förvaltningen att genomföra dem. En tredje kan vara en senfärdighet och ett ointresse från byggföretag att komma igång. Kanske någon annan som ska svara på det.

Nog om detta. Idag hade jag åter anledning att äntra talarstolen i Riksdagens kammare för att debattera "Hyresrätt med mera". Det var ett motionsblock som handlade om bostadspolitik med bäring på flerfamiljshus och olika upplåtelseformer, främst hyresrätt. Mina anföranden och hela debatten kan ni ta del av genom att följa dessa länkar.

Ola Johansson
Centerpartiet

Mitt huvudanförande CU 13 Hyresrätt m.m:

http://www.riksdagen.se/sv/Start/Sok/?webbtv=1&sort=debattdagtid&sortorder=desc&a=s#pos=5373

Jan Lindholm (Mp) replik:

http://www.riksdagen.se/sv/Start/Sok/?webbtv=1&sort=debattdagtid&sortorder=desc&a=s#pos=6047

Mitt svar:

http://www.riksdagen.se/sv/Start/Sok/?webbtv=1&sort=debattdagtid&sortorder=desc&a=s#pos=6168

Jan Lindholm (Mp) genmäle:

http://www.riksdagen.se/sv/Start/Sok/?webbtv=1&sort=debattdagtid&sortorder=desc&a=s#pos=6290

Mitt svar:

http://www.riksdagen.se/sv/Start/Sok/?webbtv=1&sort=debattdagtid&sortorder=desc&a=s#pos=6415

Hela debatten:

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=GZ01CU13&doctype=bet

Komplext och enkelt om vapenexport

Sedan jag förra veckan satt och såg Nya Aktuellts rapportering om den påstådda "vapenfabriken" i Saudiarabien på SVT:s internationella kanal "SVT World" och hörde Folkpartiledaren i TV göra en stor sak av sitt eget partis kamp mot "hökarna" inom Centerpartiet och Moderaterna har jag funderat på att skriva denna blogg. Man kan säga att han började som duva och slutade som pudel.

I dagens intervju (betydligt bättre) av Mats Knutsson gjorde Folkpartiledaren en halv reträtt och betonade likt den kloke och erfarne Jan Nygren (s-debattör) att det vore förödande om Sverige skulle säga upp avtalet med Saudiarabien i det här läget.

Man kan tänka och skriva mycket om detta. Jag kan kanske på senare tid uppfattas som partisk. Min arbetsgivare som jag är tjänstledig från tillhör sedan ett par månader Försvarsindustriföretaget SAAB AB genom att dotterbolaget Combitech köpt Sörman Information AB, som till hälften tidigare tillhört samma Försvarskoncern, samt varit en del av Celsius och under namnet Telub varit statligt och i blåsväder tidigare genom vissa affärer med Libyen på 70-talet.

Det har också gjort att jag i mitt arbete med att leda och genomföra arbete för Hägglunds, Bofors, Ericsson, SAAB och även Volvo, Scania, Kockums, Kvaerner, m.fl. fått någon insikt i vad det är som driver den framgångsrika Svenska försvarsindustrin, hur dess historik ser ut och vad den faktiskt betyder för övrig industri, jobben och kunskapsnivån i Sverige.

Den förträfflige partikamraten Staffan Danielsson har kommenterat detta både på sin blogg och på Centerpartiets hemsida. Det råder ingen tvivel om att Centerpartiet står bakom ingångna avtal och har för avsikt att säkra att de fullföljs. Jag tycker också det är på sin plats (utan att vara så naiv som Sven Tolgfors) att fundera över värdet av att det är just Sverige som exportera vapensystem till länder och regioner där osäkerheten och misstänksamheten är som störst, även om det är kombinerat med en, ur vår synpunkt, tveksam syn på demokrati och mänskliga rättigheter.

Det handlar ju också om så kallade sensorer, radarsystem som samverkar med ledning och verkan för att undvika stridshandlingar som orsakas av misstro och bristande information om den motstående parten. Och det går ju inte att slå i från sig det faktum att om inte vi gjorde det skulle någon annan träda in i vårt ställe. Utöver det tycker jag det kan vara väl värt att fundera över i vilken utsträckning det är vår sak att döma vad som är ett tillräckligt mått på demokrati och mänskliga rättigheter.

Vi strålar av glädje över att Kina köper Volvo av Amerikanerna i Ford och att det förefaller som det är ett Kinesiskt företag som vill köpa SAAB Automobile av konkursboet - staten. Skulle vi då komma på tanken att sälja flygplan, luftvärnsrobotar och radarsystem till kommunisterna i Kina?

De som kritiserar vapenexporten kritiserar också i någon mån att vi i Sverige har framgångsrika försvarsindustrikoncerner som de nyss uppräknade. Dessa är på sina håll (Exempelvis i Örnsköldsvik) en stor arbetsgivare som också håller högskolorna sysselsatta med att förse unga med en högre teknisk utbildning. Ericsson Microwave Systems(numera SAAB) var de som räddade den civila verksamheten inom mobiltelefonisystemen under krisåren, bland annat med hjälp av pågående leveranser av radarsystem till Thailand och utsikten att i framtiden kunna göra affärer med Saudiarabien (Mjölby kallat internt).

Under sextio- och början av 70-talet påstods det att Sverige var den per capita räknat, näst starkaste försvarsmakten, efter Israel. Vi var det för att vi levde i en osäker värld, mitt i brinnande kallt krig som en neutral och alliansfri stat. Självklart måste vår försvarsmakt då vara baserad på egen materiel och vapen. Det är dessa som nu på ett framgångsrikt sätt lyckats bibehålla sin ledande position i världen, genom att fortsätta få beställningar av det Svenska försvaret och på så sätt bibehålla möjligheten att överleva på exportmarknaden.

Det är viktigt att vapenexporten ifrågasätts, men jag anser inte att den skall förenklas som den görs i nyhetsrapporteringen där man säger att 9 av 10 tycker att vi inte ska exportera vapen till diktaturer. Att ens antyda att religiositet skulle vara något som ställer till problem är tendentiöst. Varför ska man ifrågasätta att männiksor ber till Gud fem gånger om dagen?

En ökad insyn skulle förstås inte skada, tvärtom behövs det fortfarande "tvättas en del byk" som gamle Sten Andersson sade.

Ola Johansson
Centerpartiet

http://hn.se/nyheter/sverige/1.1556701-kundjakt-pa-foi-kan-ha-paverkat
http://www.gp.se/ekonomi/1.885319-di-saudierna-kopte-forsvarets-vapen

Tiefensee ställde frågorna om nära-nollenergihus

I går torsdag var det Riksdagens frågestund och åter stod Stefan Attefall bland de svarande minsitrarna. För två veckor sedan hade jag förberett frågor om EU:s Nära nollenergidirektiv och den förödande kritik som remissinstanserna riktar mot Regeringens förslag. På grund av ett missförstånd hann frågestunden ta slut efter en timma innan jag fick ställt min fråga och jag fick gå därifrån med oförrättat värv. Istället gavs Energiministern Anna-karin Hatt möjlighet att redogöra för förslaget om timvis mätning, genom fråga från partikollegan Annika Qarlsson.

Stefan Attefall, Kd, jobbar systematiskt och uthålligt med att förbättra bostadsmarknaden och få bättre fart på byggandet. Tyvärr har han inte tagit till sig det faktum att det inte behöver stå i motsats till energieffetivisering, såväl vid nybyggnation som vid renoveringar. Roger Tiefensee, Centerpartiet, tog över mina frågor och såg till att Stefan Attefall blev uppmärksam på vår hållning, något som vi kommer att presentera i en debattartikel i fackpress inom kort.

Här Rogers Tiefensees fråga ett. Här Stefan Attefalls svar. Här Rogers uppföljande fråga och här Stefans avslutande svar.

Ola Johansson
Centerpartiet