Attefall lovade mig regelförenklingar och bättre praxis för offentlig upphandling

Mellan 14-15 i torsdags var det frågestund. Innan dess var jag med på en fin och högtidlig minnesstund för Förintelsens offer, där bland annat f.d. Generalsekreteraren för FN, Kofi Annan höll tal.

Vid frågestunderna (som är en timma varje vecka) har ledamöter möjlighet att ställa en fråga till någon av de närvarande ministrarna. Eftersom Stefan Attefall, Kristdemokraterna är bostadsminister och jag är bostadspolitisk talesperson för Centerpartiet, hade det varit naturligt för mig att åter fråga något om vad ministern har tänkt att göra för att få fram fler bostäder, eller få fart på upprustningen av miljonprogrammen, typ. Eftersom dessa frågor är vardagsmat för honom, kunde jag inte förvänta mig något annat än de vanliga svaren. Istället valde jag att utmana inom ett område där han inte så ofta är ute och tycker något. Det är problem för många kommuner att ställa miljö- och ursprungskrav på exempelvis livsmedel.

Såhär löd frågan och svaret, samt följdfrågan och följdsvaret. Hela debatten finns att se och läsa på www.riksdagen.se

Jag: "Fru talman! Jag tänkte ställa en fråga till Stefan Attefall som rör offentlig upphandling.

Det totala årliga värdet av den offentliga upphandlingen av varor och tjänster uppskattas till ca 580 miljarder kronor. Det är 18,5 procent av vår bnp. Man talar om konsumentmakt. Stat, kommuner och regioner har en enastående potential att styra utvecklingen genom sin upphandling.
Samtidigt anses lagen om offentlig upphandling begränsa möjligheterna att ställa långtgående miljökrav, framför allt möjligheten att ställa krav på ursprung. När man ändå gör det i kommunerna riskerar man bakläxa. Det tvingar kommunerna att göra om upphandlingen, överge miljökraven och överge kraven på god djuromsorg.
Vilka möjligheter ser statsrådet Stefan Attefall för Sveriges kommuner att stärka sin ställning som upphandlare och som kravställare av särskilda miljökrav, särskilt när det gäller livsmedel? "

Attefall: "Fru talman! Det är som Ola Johansson säger, nämligen att offentlig upphandling är ett oerhört stort område. Det går att ställa tydliga sociala och miljömässiga krav. Men det gäller att ställa dem på ett sådant sätt att de är förenliga med de grundläggande principerna i upphandlingsdirektivet som är gemensamt för EU-området, det vill säga att det blir en likabehandling av alla aktörer. Det är då viktigt att utforma underlagen på rätt sätt. Här måste vi bli bättre i kommuner och landsting. Men staten måste se över hur vårt stöd ska fungera centralt och se ut i framtiden. 

Det behövs också förtydliganden av lagstiftningen. Det är just nu ett nytt EU-direktiv på gång som ska revidera de befintliga EU-direktiven på området. Sverige arbetar aktivt med för att få fram förtydliganden. Det förslag som ligger nu på bordet har i många stycken gått i rätt riktning. Bland annat talar man om att ta mer hänsyn till livskostnadsprincipen. Det ska tas större hänsyn till en produkts eller varas livskostnad vid upphandlingar. Därmed går det att få in mer av miljömässiga aspekter. Det är några saker som görs för att skapa tydlighet på området."

Jag: "Fru talman! Statsrådet Stefan Attefall tog emot ett delbetänkande av Upphandlingsutredningen tidigare i höstas. En av slutsatserna i utredningen är att kommunerna själva behöver forma en strategi och bygga upp en funktion för uppföljning av de egna kraven. Det ligger något i statsrådets första svar. 

Mycket kraft läggs redan i dag i kommunerna på att minska riskerna för överklaganden, och det skapar en kanske överdriven försiktighet och ökad byråkrati. Det är enorma kunskapskrav som ställs på upphandlare.

Vi ser ett osäkert rättsläge. Exempelvis har Sigtuna kommuns och Rättviks kommuns specifika krav på djurhållning vid upphandling av kött bedömts olika i olika rättsinstanser.

Bedömer statsrådet att det finns anledning att stärka även domstolarnas kompetens för att kunna klara kortare handläggningstider och dessutom klargöra praxis för kommunerna som upphandlar?"

Attefall: "Fru talman! Det är helt korrekt att vi har ett oklart rättsläge på vissa områden, och det finns ärenden som nu prövas av högre instanser. När vi får klarhet i vad svenska domstolar säger vet vi också bättre hur vi ska tolka rättsläget. 

Det går att ställa höga kvalitetskrav, men de måste ställas på ett sådant sätt att det inte bryter mot likabehandlingsprincipen. Här finns olika avvägningar som rättsinstanserna nu prövar mot varandra.

Sedan måste vi också höja kompetensen på det här området, både ute i kommuner och landsting och på den statliga nivån. Upphandlingsutredningens delbetänkande pekar mot det, och de kommer med ytterligare förslag i slutet av året.

Vi behandlar och diskuterar just nu ett EU-direktiv, och där vi driver på för ökad tydlighet och regelförenklingar men också för att de förslag som går i rätt riktning ska bli kvar vid slutbehandlingen, bland annat att man ska kunna ta större hänsyn till en produkts livscykelkostnader. Det gör att vi kan få in mer miljöaspekter i upphandlingarna.

Men det gäller också att göra upphandlingarna på rätt sätt, och här finns det mycket mer att göra ute i kommuner och landsting. Gör man rätt från början är det också lättare att ta dessa hänsyn i slutändan."

Ola Johansson
Centerpartiet

Debatter om könskvotering och förköpslag

 I går kväll debatterades ett antal motioner om Associationsrätt och Fastighetsrätt under rubrikerna CU6 och CU9. Vill man se debatterna i sin helhet eller anförandena var för sig så går det bra att besöka www.riksdagen.se klicka på webb-tv arikv och sedan söka de aktuella debatterna.

Fotograf: Jessika Vilhelmsson, M

Associationsrätt handlar om vårt sätt att organisera verksamhet som inte är direkt statlig eller kommunal i form av företag och ekonomiska föreningar. Aktiekapital, bolagsstämmor, bolagsmålvakter, revision, redovisning, ekonomiska föreningar, socialt företagande och franchising fanns det motioner om. Det som tog större delen av talartiden var ändå en marginell sak, nämligen könsfördelningen i börsbolagens styrelser.

Med det menar jag inte att jämställdhet och kvinnors inflytande över den ekonomiska makten är en lite och oviktig fråga, tvärtom. Det har visat sig att de företags om är lönsammast är de som har fler kvinnor i ledningen och att framförallt de statliga företagen i Sverige är föregångare under Alliansens tid i regering. I mitt anförande talar jag mycket om jämställdhet och traditionella könsmönster i generella termer och även om vi avvisar förslag om kvotering  så är jag inte helt avvisande för möjligheten att använda sig av det om det skulle visa sig vara nödvändigt. I första hand är det ju valberedningarna i börsbolagen som kan påverka detta och vi vill få dem att se den kraft och den kompetens som nu växer snabbt i takt med att kvinnor i högre grad startar företag och besätter tunga jobb inom industri och tjänstesektor.

Fastighetsrätten handlade om tomträtt, ströningsservitut, expropriation, skymmande vegetation, jordförvärv, fastighetsmäklarens roll och utbildning, fidiekomiss, historiska arrenden och fastighetsinformation. Den debatt som de flesta på vänstersidan ville föra handlade om återinförandet av kommuners rätt att förköpa mark vid försäljning. Jag tog ensam på mig uppgiften att företräda Alliansen i just den här frågan och det visade sig vara en vinstlott. Det var detta och enbart detta som det blev replikskifte (nej förresten, mot sluttampen diskuterades fidiekomisserna rätt intensivt).

Framförallt Socialdemokraterna tillmäter förköpslagen som avskaffades förra våren en ofantlig betydelse när det gäller att få fram fler bostäder och framförallt hyresrätter. På min raka fråga om de kunde ge ett enda exempel på att den bidragit till bostadsbyggandet, kunde eller ville Katarina Köhler inte svara. I själva verket har den spelat ut sin roll och skapar en onödig byråkrati och osäkerhet hos både säljare och köpare. Min poäng är att kommunerna har andra och bättre instrument för att driva en aktiv markpolitik och att det enbart innebär spekulation med skattepengar att ge sig in på en fastighetsmarknad.

Ola Johansson
Centerpartiet

LOV-värt men opedagogiskt

Antagandet av Lagen om Valfrihet föranledde Kungsbacka att snabbare än många andra kommuner erbjuda fler utförare av
hemtjänst till brukare inom äldre- och handikappomsorg. Lovvärt och bra! För att vara en kommun med starkt borgerligt styre har Kungsbacka annars varit aningen senfärdig med att införa valfrihet och på ett kraftfullt sätt låta utmana den egna verksamheten. Centerpartiet har i decennier drivit frågan om att erbjuda omsorgscheckar, långt innan ny lag skapade ett regelverk att hålla sig till. Individens rätt att ställa krav och få dem tillgodosedda har varit vår utgångspunkt.

Valfrihet ska inte bara vara grädden på moset. Vi måste lyfta frågan om kvalité i välfärden, skolan, vården och omsorgen till en nivå som är högre än om det är en privat, eller offentlig aktör som utför den. Samtliga ska förväntas hålla en hög kvalité och bedömas som likvärdiga, även i jämförelse med den omsorgsverksamhet som kommunen bedriver i egen regi.

Enligt Svenskt Näringsliv är det i landet som helhet 55% som avstår att välja. Det kan tyckas vara mycket, men är betydligt färre än vad det är som inte väljer el- eller teleleverantör. Förbättringspotential finns givetvis. Det går att förbättra marknadsföringen av kundvalet. Möjligheten för Dig att välja och välja nytt om man är missnöjd, eller eljest önskar något annorlunda än man för tillfället får är grundläggande och bör breddas.

Det måste finnas bättre sätt att fördela "icke-valsbrukarna" på än genom lottning. Det gör själva grundfrågan om likvärdighet och fritt val svår att kommunicera. Kungsbacka borde hellre valt en metod där det fördelas genom ett rullande schema. Det skulle uppfattas förutsägbart och mer rättvist för både brukare och utövare. En kommun (Staffanstorp) genomför årligen en NKI-undersökning och låter den som får bäst omdöme av sina kunder tilldelas samtliga icke-väljare kommande år. Så skapar de ett incitament att utveckla kvalitén samtidigt som den egna regin har möjlighet att fortsätta behålla de som avstått från att välja genom att förtsätta vara bättre än de privata.

Att vidmakthålla monopolställningen med automatik främjar inte grundiden med valfrihet och undergräver på sikt såväl de kommunala som de privata utövarnas möjlighet att utvecklas och bli bättre.

Ola Johansson
Centerpartiet

- Posted using BlogPress from my iPhone

Politiken och Juholt enligt Lukas 6:27-42

Jag för min del börjar tröttna på att läsa om "Juholt ditten och Juholt datten". Jag förstår att det är spännande och intressant att gotta sig i andras misslyckande, men ska man vara lite allvarlig så är det inte bara Socialdemokraterna som har anledning att oroas av svagt väljarstöd nu. Centerpartiet kan inte vila på lagrarna av ett lyckat ledarval. Det gäller att inteckna det politiska utrymmet som en vacklande Socialdemokrati lämnar efter sig. Här är ett varmt, tryggt och grönt budskap att föredra framför en kall och marknadsinriktad låt-gåpolitik.

Såväl Anna-Karin Hatt som Annie Lööf har betonat medkänslan för personen Håkan och önskat sig en vass och stark opposition. Mycket förståndigt! Själv har jag varit inne på den linjen, redan långt före de sista dagarnas dramatiska händelser. Socialdemokraterna behövs som en motvikt och saklig kritiker så att sittande regering tvingas vara på tå.

Jag är ingen bibelkännare, men på senare tid har jag återupptäckt en del klockrena beskrivningar som legat i bakhuvudet. Här kommer några rader ur Lukasevangeliet kap 6 och rubrikerna "Älska era fiender" samt "Döm inte" 27-42.

"Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er" (27). "Så som ni vill att människor ska göra mot er, så skall ni gör mot dem" (31).

- Jag har ingen annan erfarenhet av politiken än just denna. Vi har i Sverige ingen anledning att inte älska våra fiender, trots att vi har olika uppfattningar i sakfrågor. I olika utsträckning kanske vi dessutom ska tillåta oss att influeras av våra fiender. Därför känns följande fortsättning logisk:

"Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen?" (39). Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men han är fullärd när han blir som sin lärare (40).

- Reklammannen David Ogilvy (1911-1999) skrev något liknande. "Den (chef) som aldrig anställer någon som är större än en själv får till slut en organisation som består av pygméer" (fritt ur minnet). Centerpartiet ska vara Sveriges mest öppna parti. Det betyder också att vi mer än något annat parti låter sådana komma till tals som ifrågasätter, kan tillföra nya dimensioner och kraft. Gäller inte också det intryck och influenser som har sitt ursprung utanför Alliansens ídékrets?

Slutligen ett av de bättre:
"Varför ser du flisan i ditt eget öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?" (41). Hur kan du säga till din broder; -Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först ur bjälken ur ditt öga, så ser du klart och och ta bort flisan ur in broders".

- Det är lätt att kritisera andra och raljera över deras politik och sätt att kommunicera den. Bäst vore ändå om denna kraft främst riktades åt de egna idéerna och den egna kommunikationen med väljarna.

Ola Johansson
Centerpartiet

Ja till finanspakten – nej till Euron!

Ja, nu måste det erkännas! Jag röstade ja till Euron, men det betyder inte att jag är ledsen över att det blev ett nej. Samarbetet visade sig vara bräckligt på grund av att tröskeln för inträde var för låg från början, utan krav på att Euroländernas finanser skulle stabiliseras. Möjligen gjorde inträdet länderna mindre ansvarstagande, vilket gjorde att de litade på varann i för hög utsträckning. Sedan gick det som det gick.

Ekonomi är inte mitt starkaste politikområde, det ska erkännas. Men i samma ögonblick som Europas regeringschefer träffades för att komma överens om hur vägen ska se ut för att rädda Euron och därmed de länder som infört den eller på annat sätt är beroende av den, förstod jag att detta är något vi Svenskar och Centerpartister måste förhålla oss till.

En fördjupad kris i Euroområdet kommer att påverka jobb och välfärd i Sverige, eftersom dessa länder är våra viktigaste exportmarknader. Utan export får vi arbetslöshet och uteblivna skatteintäkter, vilket i sin tur ger nedskärningar i kommunerna, budgetunderskott, ytterligare arbetslöshet och försvagad valuta, vilket ger sämre kreditvärdighet och dyrare att låna. Så sugs vi ner i samma onda spiral som stora delar av Europa befinner sig i.

Redan innan Statsministern begett sig till flygplatsen för hemfärd från Bryssel deklarerade Håkan Juholt att Socialdemokraterna skulle säga nej till pakten. Tämligen omgående replikerade Thomas Östros att ”detta är en alltför viktig fråga att spela på volley” och senast häromdagen sade Göran Persson att Sverige bör vara med i finanspakten. Inget av detta tycks ha gjort intryck på Socialdemokraternas partiledning. De tycks ha stängt dörren för diskussion åtminstone över helgen, då många tror att deras förtroende är satt på spel. Låt oss se vad som händer och hoppas det ändå finns en öppning för diskussion. Det är dumt att pressa dem ytterligare. Här krävs en majoritet i Riksdagen och ännu är ju inte detaljerna klara för vårt deltagande.

Centerpartiet tog ställning tidigare i veckan och idag offentliggjorde partiledningen vår linje. Den lyder: ”Ja till finanspakten, men fortsatt nej till euron”. Tillsammans med Socialdemokraterna löste vi räntekrisen under 90-talet. Tillsammans med dem konstruerade vi det finansiella ramverket som hindrar regeringar att destabilisera ekonomin och skuldsätta nationen. Moderaterna var emot det då, men de är ju inte de enda som röstat fel och ändrat sig. Att nu ställa sig bakom ett svenskt deltagande är att fullfölja detta. Vi vill ha möjlighet att vara med och forma de lösningar som kommer att krävas för att rädda Euron och de ekonomier som är beroende av valutan. Vår, i jämförelse med resten av Europa, starka ekonomi ger oss unika möjligheter att också vara en betydelsefull spelare i det Europeiska samarbetet. Sverige ska vara en del av den så kallade kärnan i EU och Centerpartiet vill visa att det är möjligt, utan att införa Euron som valuta.

Ola Johansson

Centerpartiet

Inte läge att vara nostalgiska om kärnkraften

Folkpartisterna Nina Larsson, Johan Pehrson och Eva Flyborg vill se en blocköverskridande uppgörelse om energipolitiken och väljer inte oväntat ut Socialdemokraterna som föremål för förhandlingsinviten. Inte förvånade, de båda partierna kamperade ihop under Linje 2 kampanjen inför folkomröstningen. Det var en tid när S hade nära nog egen majoritet i Riksdagen. För att säkra kärnkraftens fortlevande, trots osäkerheten efter Harrisburg, var de beredda att gå i säng med vilka som helst, utom Centerpartiet och Vänsterpartiet. Det blev Folkpartiet. Vi ska komma ihåg att detta var på den tiden Miljöpartiet inte existerade och efter två Fälldinregeringar och en kort sejour av Fp-minoritetsregering var samarbete mellan de borgerliga uteslutet. Vi kan konstatera att segern för Linje 2 i folkomröstningen inte ledde till de stabila villkor som nu efterfrågas. Tvärtom blev det en osäkerhet, både när det gäller kärnkraftens framtid och utbyggnaden av alternativa energikällor. 30 förlorade år! Det finns ingen anledning att vara nostalgisk. Socialdemokraterna är en spillra jämfört med då och var de står i energipolitiken är omöjligt att förutse, speciellt idag. Att få dem att komma till skott i kärnkraftsfrågan skulle sannolikt vara mer än det sargade partiet klarar. Om de tre Folkpartisterna menar allvar och verkligen önskar en bredare majoritet i Sveriges Riksdag som håller, vilket Gud förbjude, även efter ett maktskifte, borde ju också Miljöpartiet ges möjlighet att vara med och förhandla. Var de står i energipolitiken är ju bättre känt. Det hade varit en styrka att få dem med på den uppgörelse om energi- och klimatpolitiken som äntligen fått till resultat att vi nu håller på att göra oss kvitt fossil eloroduktion, kärnkraftsberoende, bygga ut vind-, vatten- och solkraft, samtidigt som fordonsflottan ställs om till att även den bli fossiloberoende. Istället för nostalgiska drömmar borde de som en lojal Allianspartner stå bakom energiöverendkommelsen, vårda och tala väl om den och inte underblåsa en fortsatt osäkerhet och ett önsketänkande hos kärnkraftsindustrin. Att som Alliansparti öppet kritisera den egna ministern är (för att uttrycka sig drastiskt) ofint. Hur hade det sett ut om vi Centerpartister sedan den nya Skollagen verkat något år, gått ut och kritiserat Jan Björklund för att han inte vill bjuda in Socialdemokraterna till samtal i syfte att skriva om den? Jag bara undrar. Ola Johansson Centerpartiet - Posted using BlogPress from my iPhone

El och energi engagerar alltjämt

Folkpartiledaren oroas över att Energiminister Anna-Karin Hatt på DN debatt drar igen dörren för en bred energiöverenskommelse som inkluderar, S, V och Mp. Vi har inget att vinna på det säger hon. I vart fall har vi inget att vinna på att göra en överenskommelse med Håkan Juholt. Det är väl dithän den kärnkraftsvänlige Björklund sneglar kan tro. Om jag skulle snegla åt något håll vore det åt något av-, eller åt båda de andra (V, Mp). Det finns en styrka i energiöverenskommelsen och det är att den faktiskt ger resultat. Något vi saknat i energifrågan ända sedan folkomröstningsbeslutet för mer än 30 år sedan som i sig var en följd av att Olof Palme greps av panik efter Harrisburgolyckan. I hans värld var ju något sådant så osannolikt att det var meningslöst att spekulera det.

Det är först nu vi lyckats ge långsiktiga och stabila spelregler för aktörerna. Utsikten att dessa eventuellt skulle kunna förändras, oavsett i vilken riktning, skulle föra tillbaka Sverige i ett läge där vi både har en osäkerhet kring energiförsörjningen och en vinglig väg mot de klimatmål som vi måste ställa upp för att rädda planeten.

En överenskommelse med Juholt skulle inte vara något värd, eftersom det partiet i nuläget inte ens har förmågan att göra upp internt, än mindre med trovärdighet diskutera med någon annan. (Tyckte ni inte förresten han såg väldigt solbränd ut idag, efter att ha varit ute och träffat folk i nästan en månad.) Sydsvenskans artikel jämför Björklunds vilja till uppgörelser med S om energipolitiken med den han har för sitt eget område, skolpolitiken. Träffsäkert!

Då är det mer glädjande att se flaggor med "solmärke" vaja över Umeå och andra städer längs Östersjökusten. Att tala om Bottniska viken som ett kärnkraftsfritt innanhav låter som en dröm. Finland bygger nytt i Oukolokto (20 km från Sverige) och som det påstås, säker kärnkraft, men att det skulle vara en lönsam investering är en myt. De nya finska reaktorerna har sprängt kostnadsramarna flera gånger om.

Sverige visar att det finns en annan väg,  med ett tredje ben i energiförsörjningen som består av vind- och bioenergi. Vindkraften har på 5 år vuxit från 1 Twh till nästan 6 Twh idag, utan en krona i subvention men med en fungerande stimulans i elcertifikatssystemet.

Nu ligger istället fokus på elpriser och konsumenters rättigheter. Inte heller för dessa frågor backar Anna-Karin från. På tisdag den 17 januari 12.45 - 16.00 ska jag vara med på ett allmänt möte om Elområdena som Centerpartiet i Halland ordnar i Falkenberg, Falkhallen, med representanter från Svenska kraftnät, E-on, Regeringen och Svensk Energi. Det blir en bra förberedelse för de Elprismöten jag själv ska delta i senare i februari, det första i Järfälla den 2 februari och nästa i Halmstad den 20 februari. Jag kommer vid båda tillfällen att debattera med tongivande Socialdemokrater och det ska verkligen bli spännande.

Själv förundras jag varje gång jag beger mig söderut från Kungsbacka och ser de fyra turbinerna snurra (ännu så länge bara två) från höjderna väster om Skärsjön mellan Fjärås och Gällinge. Det är ett bevis på att allting är möjligt.

Ola Johansson
Centerpartiet

Restaurangmomsens omedelbara effekt i Kungsbacka

Restaurangmomsen halverades som bekant vid årsskiftet. Det har knappt gått två veckor och både de som välkomnar och avvisar momssänkningen gör vad de kan för att leda i bevis att den andra sidan har fel. I Centerpartiet är det naturligtvis viktigt att visa att det som var vår största framgång i budgetförhandlingarna är något som på kort tid fått avsedd och förväntad effekt. Jag tror man misstar sig om man tror på snabba besked. Om två och ett halvt år är det val och det är först då våra gärningar sammantaget ska utvärderas. Det gäller att ha is i magen och samla plus och minus, argument och motargument tills valrörelsen hettar till ordentligt.

I varje kommun i Halland har Centerpartiet gått ut och ställt två frågor till vardera 2-3 restaurangägare, de lyder:
- Restaurangmomsen halverades vid årsskiftet, vad tycker du om det?

och

- Vad ska du göra nu när momsen sänkts till 12 %?

I vår medlemstidning, Hallandsbygdens nästa nummer som utkommer vecka 6, ska vi redovisa vilka vi har frågat och vad de svarat. Det hindrar inte mig från att att reflektera lite över vad jag fått reda på när jag varit på tre av våra populäraste och mest kända lunchrestauranger i Kungsbacka. En Thai Take Away- restaurang, en lunchrestaurang i innerstaden och en i stadens utkanter. Alla tre är kända etablerade och populära. Undersökningen är förstås helt ovetenskaplig och metoderna statistiskt tveksamma. Ändock ger det en bra nyanserad bild hur företagarna resonerar såhär knappt två veckor efter momssänkningen från 25 till 12 % trätt i kraft.

En har sänkt priset från första dagen, de övriga två ligger kvar på samma nivå som tidigare. Ingen har omedelbara planer på att anställa fast personal. Två funderar på att ta in extrapersonal vid behov. Två av tre funderar över hur de ska kunna använda den eventuellt ökande intäkten till att utveckla verksamheten och investera. Alla tre är överens om att momssänkningen förhindrat en planerad prisökning. Alla tre är (inte oväntat) positiva till momssänkningen.

Reflektion Kungsbacka

Alla verkar överens om att det är alldeles för tidigt att bestämma sig för vad man ska göra. De mindre restaurangerna kan inte ta ledningen i utvecklingen. Med något undantag väljer de att ligga kvar på samma pris som tidigare och ser inget behov att nyanställa. Personalutrymmen och kök räcker inte till och är restaurangen redan full har man ju dimensionerat personalstyrkan efter det.

Egentligen är det märkligt att de så snabbt, redan ett par veckor efter sänkningen, avkrävs besked på vad de tänker göra. Det naturliga är att vänta och se vilken effekt det får på ekonomin. De större restaurangkedjorna kan uttala sig positivt och berätta om sina planer att expandera och anställa. Det kan inte de mindre göra och dessutom kan det ju bli så att de storas expansion kan ta kunder från de mindre restaurangerna och tvinga dem lägga ner.

En intressant jämförelse vore att se på kostnadsindex för råvaror, arbetskraft och andra hänförliga kostnader och jämföra det med hur restaurangpriset utvecklas över åren. Då får vi en uppfattning om en bibehållen prisnivå på lunch och à la carte egentligen är en prissänkning, relativt sett.

Ola Johansson
Centerpartiet

Optimism och nöjda kunder hos apoteket Uttern i Tvååker

Jag dristar mig att blogga två gånger idag. Under eftermiddagen besökte jag och Stefan Bengtsson, gruppledare för Centerpartiet i Region Halland, ett av alla de apotek som öppnade i ny regi efter omregleringsreformen.

Det finns många myter som skapats av de som kritiserade reformen. En är att det inte blivit några nya apotek, en annan är att det blivit svårare att få tag på vissa mediciner. Båda bygger på en felaktig föreställning om hur det var innan. Före omregleringen lades små apotek ner och det var det statliga Apoteket AB som bestämde var apoteken skulle ligga, hur stora de skulle vara etc. Sedan omregleringen drivs de vidare, under annan huvudman, eller i samma regi som förut. Det är först efter tre år som de apotek som funnits och som bytt ägare får lov att läggas ner. Om det kommer att ske vet vi inte och sker det är den troliga orsaken brist på personal. Alla som jobbat som farmaceupter förut gör så även idag (om de vill) och möjligen råder det brist på nyutbildade. Att ha erfarenhet av att själv ha arbetat i ett apotek, säger Annika Saxevall, är en stor tillgång för de som startat och tagit över. Många saknar den erfarenhetn och det är oftast de som misslyckats, eller tröttnar. Inte heller förr var det så att alla mediciner fanns överallt, vissa måste beställas och lagerhålls inte. Det är ingen skillnad beroende på vem huvudmannen är. Ett större apotek har ett bredare utbud än ett mindre, självklart. Den sista myten är att det inte tillkommit några nya apotek och speciellt inte ute på landsbygden. Apoteksgruppen, Annika och hennes båda kollegor, som driver apoteken i Tvååker och Veddige kommer att starta ett helt nyt i Fjärås, Kungsbacka efter sommaren och på Region Hallands hemsida kan vi läsa om Kronans droghandel som planerar att öppna på två ställen i Halland, varav ett i Spenshult. Att det råder en viss överetablering i städerna är kanske inte så konstigt. Många prövar och misslyckas, men det påverkar inte servicen nämnvärt, där utbudet redan är stort.
Vi fick med oss några frågor.
- Hur gör Regionen för att ge andra än Apoteket AB möjlighet att leverera till de Vårdcentraler de har som grannar? Kanske genom någon form av ramavtal säger Stefan Bengtsson och lovar följa upp frågan. Idag är det en leverantör som har hela Region Halland. Så behöver det inte vara.

Hur gör vi med mediciner som lämnas in+ Idag kan man komma med bärkassar överbliven medicin från avlidna, eller sådan som av olika anledningar inte förbrukar sin medicin? Oavsett varifrån man fått den kan den lämnas in på vilket apotek som helst. Det måste självklart vara så, men vem ersätter apoteksföretagen för hanteringen? Det kan vara väldigt mycket och inte alls motsvara den volym som säljs.

Kan vi forma ett IT-system, eller en standard som underlättar utbyten av information om mediciner, sjukjournaler etc. utan att kränka den personliga integriteten, samtidigt som vi ger vårdgivare tillgång till den information de behöver i akuta situationer och kan ge dig som patient/kund tillgång till information på ett lättillgängligt sätt om din egen hälso- och sjukdomsstatus?

Slutligen en nationell fråga. Sverige riskerar stå utan medicin, eftersom grannländer som Danmark avregistrerar läkemedlen per automatik om leverantören har svårt att få fram och leverera. Eftersom Sverige inte har en liknande regel så kan läkemedelstillverkaren prioritera leveransen till Danmark och låta Sverige vara utan om de har en begränsad mängd att tillgå, bara för att slippa proceduren att nyregistrera läkemedlet, något som är kostsamt och omständligt. Hur ska vi ändra våra regler så inte vi blir de första står utan medicin på grund av leveranssvårigheter hos tillverkaren?
Ola Johansson
Centerpartiet

Här klipper jag in texten i vårt pressmeddelande:

Lättare att få tag på medicin i Halland efter omregleringen

Ola Johansson och Stefan Bengtsson besöker apoteket Uttern i Tvååker som öppnade för två år sedan, direkt efter omregleringen. Det har gått bra, kunderna är nöjda och nu vill ägarna utveckla verksamheten till fler orter.

Apoteksgruppens 150 apotek drivs av lokala företagare med en gemensam Serviceorganisation. Apoteken i Tvååker och Veddige är två av dessa som ersatt Apoteket AB på dessa orter. Det tredje som öppnas i Fjärås efter sommaren, i anslutning till Vårdcentralen blir det ett nytt apotek där det inte tidigare funnits något.

”Ett apotek var planerat när Vårdcentralen byggdes för 5 år sedan men Apoteket AB valde till slut att inte etablera sig där. Tack vare omregleringen får nu vi möjlighet att etablera oss”, säger Annika Saxevall, en av de tre ägarna. Det nya apoteket kommer att heta ”Bräckan” och får inledningsvis tre anställda. Bygglovet är klart och så snart fastighetsägaren Eksta får klart tillbygget till Vårdcentralen kommer de att slå upp portarna under 2012.

Tillsammans har Apoteksgruppen en serviceorganisation som förhandlar bl.a. priser och stöttar vid t.ex. nyetableringar. Stor frihet, snabba beslut men ändå stöttning och vägledning vad gäller IT, ekonomi o.s.v. Alla apotek måste vara anslutna till ASAB (Apotekens Serviceorganisation AB). Det är därifrån de hämtar ner alla recept vilket gör att man som kund kan lösa ut sitt recept på vilket apotek man vill, oavsett kedja och att priset blir detsamma oavsett vart du väljer att gå.

Omregleringen av Apoteken har ökat tillgängligheten på receptfria mediciner och samtidigt har det inte inneburit sämre service när det gäller de receptbelagda. Den 3 januari konstaterade SR-Ekot att ”Antalet Apotek INTE har ökat sedan omregleringen”. Ingen har förväntat sig eller utlovat att det skulle bli fler, däremot har den med stor säkerhet inneburit att färre apotek försvinner. Tvärt emot vad Socialdemokraterna påstod före valet. Centerpartiet fick rätt och de hade fel.

Frågan vi ställer till Adnan Dibrani och övriga Socialdemokrater i Halland är: - Vill ni fortfarande riva upp beslutet att omreglera apoteken och därmed försämra servicen?

Ola Johansson, Riksdagsledamot, Socialutskottet

Stefan Bengtsson, Regiongruppledare, Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen

NCC bygger unika passivhus i Vallda

Det är en stor förmån att få lova att träffa proffessionella människor i så skilda branscher som byggbranschen och apoteksbranschen under en och samma dag. Jag återkommer till apoteket och ägnar mig nu åt något så roligt som att Kungsbacka åter går i täten för energiomställningen.

Som Bostadspolitisk talesperson försöker jag greppa de viktigaste frågorna. Huvudsakligen handlar det om:

• Vad kan vi göra för att bygga fler bostäder som passar de behov som finns?
• Vad kan vi göra för att få en bättre fungerande bostadsmarknad som frigör bostäder till en rimlig kostnad?
• Hur kan vi bygga bättre och billigare?
• Hur kan vi på olika sätt renovera och förbättra de bostäder som finns?

Över alltihopa finns en aspekt till och det är hur vi ska bära oss åt för att få människor att trivas med sitt boende, sina grannar och den miljö vi skapar genom samhällsbyggnad.

Vallda Heberg ligger i anslutning till orten Vallda i det expansiva västra Kungsbacka. Här finns det mesta av kommunal service, skola, idrottsanläggningar, en vacker kustnära miljö och närhet till storstaden. Sedan länge har här funnits ett äldreboende som behöver anpassas till modern äldreomsorg och suget efter bostäder i olika upplåtelseformer är stort. Det kommunägda bostadsbolaget Eksta Bostads AB har en lång historik att gå i bräschen för solenergi, biobränslen och energieffektiva hus. Kombinerat med en ambition att ständigt bli bättre och billigare.
NCC är ett av landets ledande byggföretag som har resurser att genomför ett bygg projekt från planering till förvaltning och som har enorma resurser att utveckla teknik och processer.

Partneringdeklarationen

I Vallda Heberg har dessa vägar korsats och under en gemensam "partneringdeklaration". I den är alla ingående parter överens om vad de vill uppnå och på ett förtroendefullt sätt genomföra bygget tillsammans. Det här låter kanske inte så märkvärdigt, men i byggbranschen är det ännu ganska ovanligt. Det är så Alingsåshem och SKANSKA arbetat när de renoverat miljonprogramområdet Brogården till passivhusstandard berättade VD:n för Alingsåshem, Ing-Mari Odengren för mig igår.

I Vallda Heberg ska man uppnå Passivhusstandard och dessutom ska minst 40 % av alla tillförd energi bestå av solenergi, resten ska vara bioenergi. Energieffektivitet ska prägla även byggprocessen, därför är till exempel alla bodar extra isolerade och elmopeder ska användas på arbetsplatsen. Omsorgen hos de som bygger husen är unik, hål i plastskiten i väggarna är en källa till värmeförluster och köldbryggor ska minimeras. Därför är en god dialog mellan beräkningsingenjörer och snickare viktig genom hela byggprocessen. Det duger inte att felen upptäcks så sent som vi provtryckning eller slutbesiktning.

Här byggs en väggsektion i fältfabriken på byggarbetsplatsen

Här ett lite bildkollage från förmiddagen i Vallda.

Ola Johansson
Centerpartiet

Ola och Christian Johansson, NCC, projektledare

Dan Engström och Lennart Fenge, NCC

En vecka full av intryck och debatt

Den här veckan har jag varit kvar i Kungsbacka med omnejd. På onsdag den 18 januari är det partiledardebatt och för de flesta Riksdagsledamöter första dagen på "arbetsplatsen". En person jag mötte på väg ut från Friskis & Svettis ikväll frågade: "-Har du semester?!". Nja, det har jag ju inte. Semester har jag inte haft sedan sommaren 2006. Lite fritid men mycket fri tid. Sån är vardag och helgdag för en förtroendevald och jag klagar verkligen inte. För mig betyder den "fria tiden" när jag inte behöver vara i Riksdagen en möjlighet att planera, skriva, ringa och läsa på. Men den mesta tiden består av möten med människor och studiebesök på olika platser. Här en liten sammanfattning av veckan som är.

I tisdags besökte jag Campus Varberg för att tala med chefen Ulric Björk boendes i Kungsbacka och rektorerna för Yrkeshögskolan om villkoren för verksamheten och hur man kan utveckla Yrkeshögskolan genom att samarbeta över kommungränser. Det är en kreativ miljö som erbjuds på Campus och jag fick ta del av lite av den när jag träffade Coastal Culture som utvecklar en totalupplevelse kring surf- och vattensport kring Varberg. På kvällen var jag på ett möte med styrelsen för den idrottsförening där jag är engagerad, för att bland annat prata sponsring. Ett område jag ansvarar för i Löftadalens IF. Välkommen att kontakta mig om ni vill annonsera i vårt programblad, eller trycka er företagslogo på våra matchdräkter.

Idag, onsdag har jag varit i Alingsås för att träffa VD:n för Alingsåshem, Ing-Marie Odegren. En person som på ett unikt sätt lyckas förena byggandet och boendet med humanistiska värden. En chef med ett visionärt tänk som jag inte mött motsvarighet till i bygg och bostadsbranschen. Kul att hon tackade ja till att komma på nästa frukostmöte om Bostadspolitik den 9 februari. I Alingsås har de lyckats renovera miljonprogramsområdet Brogården, energieffektivt. På eftermiddagen fortsatte diskussionen med Passivhuscentrum, bland annat om vikten av att Sverige medverkar till att EU har en hög ambitionsnivå när det gäller att styra mot energieffektivitet vid nybygge och renoveringar av bostäder. Återkommer till det och hur man med Brogården som exempel kan renovera miljonprogram till passivhus, utan staliga subventioner. Något som oppositionen anser vara omöjligt.

I morgon torsdag kommer jag att besöka Vallda Heberg och på plats se bygget av vad som påstås vara Sveriges hittills största passivhusområde. Det är Eksta Bostads AB som bygger med NCC som entreprenör. Dagen börjar hos NCC i Göteborg och fortsätter i Vallda. Senare samma dag åker jag tillsammans med Stefan Bengtsson, Centerpartiets Regiongruppledare till Tvååker, söder om Varberg för att träffa en entreprenör inom apoteksbranschen, som driver två apotek i Tvååker och Veddige och kommer att starta i Fjärås under 2012. Syftet är att se om effekten av omregleringen blivit den som framförallt Socialdemokrater nu kritiserar, att tillgängligheten på medicin minskat. Eller om det tvärt om är så att den ökat, att den befarade stängningen av apotek på landsbygden uteblivit och att det faktiskt i vårt närområde finns exempel på att det startas apotek på platser där det inte tidigare funnits.

Måndagen och fredagen är obokade ännu. Det betyder att det finns utrymme för just det jag inledde med. Skriva, planera och delta i den politiska debatten i aktuella frågor, genom att skriva artiklar, på bloggen och via sociala medier. Och om tiden medger träna lite inför kommande strapatser och för att behålla hälsan. Kanske om blåsten uteblir och solskenslöftena infrias, en tur på cykel.

Nu till något annat
En aktuell debatt som varit är den om uppstod sedan några kommunpolitiker tillkännagav att de tänkte besöka Göteborg för att undersöka hur långt de kommit i planeringen av en Barnahus-verksamhet. Centerpartister har tidigare kritiserat ledande Regionpolitiker för att inte i tillräcklig utsträckning utveckla Regionen och genomföra vad man lovat. Vi fick kritik från Allianskamrater och inte minst Moderater för det. Barnahuset är ett sådant exempel och att Per Ödman nu sneglar mot Göteborg är ett annat och möjligen mer verkningsfullt sätt att tala om att man är missnöjd med vad som åstadkoms i Region Halland, där han själv ju har stor påverkansmöjlighet. Nu tror jag att effekten av debatten blir att arbetet i Halland tar fart. Något större utbyte av att delta i Göteborg lär man ju inte få eftersom det bland annat är Polisen man ska samverka med och deras organisation följer länsgränsen. Polisen i Halland har hört till de tveksammas skara, liksom Halmstad, medan övriga kommuner inklusive Kungsbacka uttalat att man vill de ett gemensamt Halländskt Barnahus. Gillar bloggkompisen Tommy Rydfelts formulering på Facebook när han säger att det är "Polisen som är den stora boven".

Ola Johansson
Centerpartiet

Kärt barn har många namn

Vid årsskiftet harmonierades matmomsen och vi har nu samma momssats (12 %) på den mat vi köper i affären, som råvaror, halv, eller helfabrikat och den färdiglagade mat som serveras på restaurang och levereras av catheringföretag.
Ingen märkvärdig åtgärd, egentligen, men det har vållat mycket debatt. För mig är det fullt logiskt att vi ska ha samma skattesats på lagad som på olagad mat. Jag kan notera att vi som gillar förslaget kallar det för "sänkt restaurangmoms" medan de som valt att ogilla det hela kallar det för "krogmoms". Till dessa hör tyvärr även partiledare i åtminstone två Allianspartier och naturligtvis den samlade oppositionen, inklusive miljöpartiet (som först drev frågan aktivt tillsammans med Centerpartiet för att sedan ändra sig). Genom att felaktigt kalla det för krogmoms vill de medvetet skapa misstro och antyda att det skulle handla om allt man köper över disk och beställer på krogen. Så är det naturligtvis inte.

Att som Hägglund och Björklund använda fel benämning bottnar säkert i ett bristande engagemang, kombinerat med en aningslöshet i förhållande till oppositionens retorik.

Tidningen Norra Halland talar idag med några krögare i Restaurangstaden Kungsbacka och konstaterar att det nog blir så att maten både blir billigare och antalet anställda blir fler. I ett mail från McDonalds meddelas att snabbmatsföretaget nu kommer att anställa mer personal och gör alla hamburgerkedjor likadant så är det många som kommer att få jobb. Restaurangkedjan Harry´s kommer enligt ett pressmeddelande från i höstas att börja med lunchserve ring på 11 orter och att det skulle ge 150 nya jobb. De finns ju i snart sagt varje stor- och småstad och sedan en tid även Kungsbacka. Mitt tips är att målet vad avser nya arbetstillfällen kommer att överträffas. Om inte kommer momssänkningen ändå få många positiva effekter.

Några restaurangägare säger att de utökar utbudet (större salladsbuffé och fler rätter), satsar på bättre råvaror (närproducerat, ekologiskt, färre halvfabrikat) och andra säger att lönsamheten i branschen är så dålig att intäkterna uteslutande används för att förbättra rörelseresultatet. Oavsett vilket så är det positivt, eftersom det räddar arbetstillfällen som sannolikt skulle gått förlorade. Den som påstår att det kommer att hamna i restaurangägarnas fickor vet inget om företagande i branscher som är konkurrensutsatta.

Det ska hur som helst bli intressant att följa den fortsatta debatten när olika parter kommer att försöka leda i bevis att de haft rätt. Ungefär vad vi nu ser när det gäller Apoteksavregleringen. Blev det fler eller färre apotek och hur blev det med apoteken på landsbygden. Säkert alldeles för tidigt att dra några slutsatser och i den mån man kan utläsa något så är det att det är olika.

Vem ska man egentligen tro på?
Ola Johansson
Centerpartiet

Tillbakablickar och ansatser

När detta publiceras är det 522:a inlägget från denna adress och för den minnesgode läsaren fanns det ytterligare ett par år av frekvent bloggskrivande på den numera avsomnade "Spraybloggen". Det gläder och inspirerar enormt att det finns människor som läser och uppmärksammar det som skrivs här.

Nu senast var det krönikören och den tidigare utrikeskorren och kvällstidningschefen Bengt Hansson som läst och drar slutsatsen om mig att "det är synd att han inte blev Kungsbacka trogen" och att jag "blommat upp sedan (han) kom till Riksdagen". Ytterst hedrande och ett erkännande som det är säkrast att slicka i sig genast. Antingen är det som han skriver, att jag gör mig bättre på behörigt avstånd från hemkommunen i Rikspolitiken, eller är det så att Hansson på senare tid har bildat sig en egen uppfattning om mig, opåverkad av vad andra tyckt före honom. Det är ju inte obekant att min första tid i stadshuset var tuff. Inte minst var det mina företrädares gamla kompisar som fällde många kritiska kommentarer, en och annan passerade säkert Hanssons penna mer eller mindre omedvetet. Jag brukar inte spara tidningsklipp, men mycket av detta finns kvar i en svart pärm. Det är riktigt att man blir mer erfaren och bättre på mycket genom hela livet. Att äntligen blomma ut som nybliven 50-plusare efter en politisk karriär som varat i 35 år är efterlängtat, minst sagt.

Mina egna inhopp i lokalpolitiken görs nu utifrån en rätt att vara frispråkig. Det i kombination med en uppriktig frustration över att politiska initiativ i Kungsbacka tenderar att hamna lågt på listan över prioriteringar när arbete ska ledas i förvaltningar och kommunledning, gjorde att jag framförde kritik, lagom till det årligen återkommande eventet kvalitetsmässan. Just den här gången skulle Kungsbackas ansträngningar att utses till kvalitetskommun belönas. Själv tycker jag att tajmingen blev ganska bra, även om det finns de som vidhåller motsatsen.

Gjort är gjort och mitt tilltag föranledde Kommunstyrelsens ordförande att efter ett års tystnad skriva några rader på sin blogg, med namnet "Per, om Kungsbaka politik och annat" (fint namn) och beklaga mitt tilltag. Det gjorde han rätt i och är det något jag ångrar så är det att politikerkollegorna i Alliansen tagit illa vid sig. Det är inte primärt mot dem jag riktar udden. Snarare är det en uppmaning till dem att tydligare ta det ansvar som det innebär att ha den politiska makten. Många är det nu som drar en lättnadens suck över att denna prisjakt nu givit resultat och man istället kan börja jobba med det viktiga arbetet att utveckla kommunen och rikta kraften utåt och inte inåt. Även om de personer som jobbar med näringslivsfrågor i kommunen är framgångsrika, så skulle mer kunna åstadkommas med en attityd till näringslivet som det anstår en Alliansstyrd kommun. Det är också beklagligt att just samhällsbyggnaden, mark- och planfrågor, är den del av kommunstyrelsens förvaltning som haft flest vakanser under längst tid, när det är just det som behövs när befolkningstrycket och därmed bostadsbristen fortsätter pocka.

Göteborgsposten har i en artikelserie under mellandagarna valt att skriva om Svensk livsmedelsproduktion och där uppmärksammat några av min vänner, Pehr Hansson från Svesgård i Älvsåker och Gun och Martin Ragnarsson i Kärragärde, Tvååker. De båda lantbruken är fina representanter för det moderna lantbruket. Den ene driver mjölkproduktion konventionellt, automatiserat, men med mycket god djuromsorg, de andra föder upp Kravgrisar för slakt, självklart följande de regler som följer av att man certifierat sig med en miljömärkning. Tyvärr har Göteborgsposten valt att inte publicera denna artkelserie på sin hemsida och vad värre är lösenordsskydda en hel del av det övriga materialet.

Jag har själv varit synnerligen pådrivande för att öka andelen certifierat ekologiskt i Kungsbackas mathållning. Från nästan ingenting är kommunen nu uppe i 12 %, tack vare ett centralt extra anslag. Men målet som omfattar hela kommunen var 25 %. Här konstaterar kommunen i sin årsredovisning över 2010 att det återstår en bit, men säger inget om hur det ska gå till att komma dit. Även här saknas det ledarskap. Sättet att nå målet är att handla upp i enlighet med vad kommunfullmäktige bestämt och se till att de som beställer livsmedel till sin verksamhet (skola, barnomsorg och äldreomsorg) betalar för sig. Resten, 75 %, kommer förhoppningsvis från inhemsk Svensk konventionell produktion. Från gårdar som Pehrs och det är inte det sämsta. Tvärtom är även den överlägsen det mesta i en internationell jämförelse. Ändå importeras hälften av all mat som konsumeras i Sverige. Det gör att vi tillsammans med Norge är de länder som har den lägsta självförsörjningsgraden i Europa.

Den samdistributionscentral jag kritiserade den politiska ledningen och de högsta tjänstemännen i Kungsbacka för att förhala skulle kunna bidra till att väsentligen öka andelen närproducerade livsmedel som används i Kungsbacka och samtidigt mer än halvera transporterna. Dubbla miljövinster således. Så ge mig nu ett Nyårslöfte, Per Ödman. Se till att gamla utredningar som initierades av oss i Centerpartiet och som samtliga partier ställde sig bakom, dammas av och att politiska beslut genomförs. Jag vill nu se en distributionscentral i Kungsbacka innan årets slut.

Ola Johansson
Centerpartiet