Mellandags-REA på åsikter och framtidsutsikter

Nu har bloggen fått vila sedan en dryg vecka. Under tiden har stora och små nyheter passerat, liksom en hel del traditionell Halländsk julmat och umgänge med den närmaste släkten. Minns speciellt Bo Kaspers julkonsert som avnjöts från första bänk den 18 december och julkonserten med körsång i Kungsbacka kyrka dagen innan (comeback som körsångare).

Det är den andra julen som firas i Söderstaden nu och den här gången kan man säga att det var mer på riktigt. Hur är det att fira jul i stan, undrar många. Svaret är "helt OK", men det är ju vissa saker man saknar, som att hugga sin egen julgran och att julpynta i ett rött hus med furugolv och gammaldags fönster (som det vi hade "hemma" i Kullagärde).

Jag lider med den Fjärås-mamma, vars 16-åriga dotter försvann under mystiska omständigheter i trakten av Motala den 19 december. När jag skriver detta har försvinnadet uppmärksammats i tidningarna och dessförinnan på sidan Minssingpeople. Jag hoppas att detta, i likhet med de flesta andra försvinnanden får sin lyckliga upplösning och förklaring.

Föräldrar vars styrka man imponeras över är journalisterna Martin Shibbye´s och Johan Olsson´s. Deras söner riskerar att behöva sitta av 11 års fängelse i Etiopien och ändå säger de att det kunde varit värre. Ännu efter närmar 4000 dagar sitter kollegan Darwit Isaak fängslad i grannlandet Eritrea, troligen under förhållanden som få överlever under 11 år. Fängslade journalister och politiskt aktiva människor finns det hundratusentals runt om i världen, några är kända, men de flesta okända. Som bidragsgivare till Amnesty International kan man göra något för alla dessa samvetsfångar.

Kuba släpper 1200 politiska fångar och sedan en tid har Aan Sang Su Chi har släppts fri i Burma. Människor vågar sig ut för att demonstrera på Moskvas gator mot maktfullkomliga ledare. Den Arabiska våren har övergått i en Syrisk vinter och en Egyptisk höst. Låt oss hoppas att våren återvänder dit. Trots allt är det mycket som talar för att fler länder rör sig mot öppenhet och demokrati, men på många håll går utvecklingen i motsatt riktning. Vi kan inte ta den för given och varje dag måste den återerövras genom ansvarsfull politik och en öppen dialog.

Centerpartisterna i Kungsbacka ägnar sig åt praktisk konstruktiv politik, som att placera en badtunna i korsningen vid badhusparken, som det antagligen är tänkt att bilar ska köra runt, som en rondell. Enkla förslag som det kanske inte faller trafikchefen på läppen helt och hållet. Han tycker ju saker och ting fungerar bäst när det är krångligt, som att tolka parkeringsbestämmelserna till exempel. Att få lov att köpa Västtrafikkort vid Hedeknutens kiosk är en annan enkel åtgärd för att få folk att resa från Hede station. Även det förslaget kommer från Centerpartiet. Glädjande är att gångbron över spåren norr om Kungsbacka station nu tycks vara på gång. Det har tagit några år, men det gäller att inte ge upp. Nu hoppas jag att vi får en samdistribution av kommunala leveranser och att det under en ny kommundirektör blir ett modernt, öppet och framtidsinriktat arbete som syftar till att få ut den kraft som finns i en av landets största och snabbast växande kommuner och stärka dess varumärke. Innevånarna är nöjda, ja, men få utanför Kungsbacka vet något om oss. Jag har sagt att Kungsbacka borde sikta på minst plats nummer 15 på Svenskt Näringslivs ranking, men då är det några saker man borde förbättra. Allt går att göra med åtgärder inom den kommunala förvaltningsapparaten, under ett nytt ledarskap.

Apropå ledarskapet, så är jag glad över att Kungsbacka inte präglats av den tveksamma kultur som skapats i Göteborg under Göran Johansson. Idag är det WestSweden som är i mediefokus, tidigare var det Liseberg, Hedens bandybana, mutor och tveksamheter i förvaltningar och kommunala bolag. Ja, listan kan göras längre, men allt pekar på att det positiva i Johanssons "karlaktiga" ledarskap också fört med sig en mygelkultur, där allt gått att ordna så länge "Göran gillar idén". Jag avundas inte Annelie Hultén och hoppas att även hon inser åt vilket håll alla trådar leder. Har Kungsbacka varit i närheten av detta?? Ja och Nej. Jag tror att vi var på väg dithän, men på den tiden hette kommundirektören inte Lasse Järvsén och det var andra politiker som fanns i ledningen för de största partierna och på kommunalrådsstolarna. Några sitter kvar på olika håll, men inte i kommunledningen och det är för väl det. Är det något man lyckats med i kvalitetskommunen så är det att stävja oegentligheter.

Åtminstone är det så det verkar.

Nu ser vi fram emot 2012. Under det kommande året ska vi få se Annie Lööf växa fram och etablera sig som Sveriges populäraste och mest namnkunniga minister, vid sidan av Fredrik Reinfeldt. Hon har redan visat ett gott ledarskap i samband med SAAB-krisen och konkursen, genom att inte lova saker innan hon vet vad som behövs och då levererat precis det, i rättan tid. Under årets första månader kommer vi också att få se henne i Kungsbacka, men jag är inte den som ska släppa nyheten om när och var. Det får komma senare.

Slutligen så vill jag framhålla en person som under 2011 fått lite av ett genombrott. Det är Frillesåssonen, utbildningschefen på Expo, Alexander Bengtsson, som är en ofta efterfrågad föreläsare och debattör, inte bara i Sverige utan i Norden, i spåren efter Utöya. Han har bland anant gjort ett uppskattat framträdande hos Centerpartiets Riksdagsgrupp. Jag passar på att klippa in hans senaste reflektioner här. Jag hoppas vi får möjlighet att sammanstråla lite oftare och kanske rent av göra saker tillsammans.

Ola Johansson
Centerpartiet

SAAB dagen efter

I förrgår kom beskedet om konkurs efter månader av ovisshet. Genast skärs politiska pipor i vassen och Socialdemokraten Börje Westlund, representerades Stockholm klagade över dels att Annie Lööf inte var närvarande och utöver det på att Regeringen inte presenterat några åtgärder. En såväl logisk som logistisk omöjlighet att ha ett åtgärdspaket klart när läget är som mest oklart samma dag som konkursen lämnats in och svårt att ha Ministern sittandes väntande i kammaren en hel måndagskväll, medan hon samtidigt måste följa skeendet i Trollhättan och förbereda besöket där dagen efter (läs igår).

Nåväl detta föranledde mig att spontant äntra talarstolen i en debatt i måndags som rörde ett utskott som jag själv inte sitter med i och därmed dra på mig lite av aggressionen från nämnda S-ledamot.

Läget i Trollhättan har varit bekymmersamt en längre tid. Dagens Göteborgs Posten talar om 4000 arbetslösa, och en nivå långt över genomsnittet. 14 % är mycket och en stor utmaning för Arbetsförmedlingen som nu fått ytterligare 1,2 miljoner. Enbart pengar hjälper inte.

Företagsklimatet i landet förbättras stadigt ju längre Alliansen haft regeringsmakten. På de orter där ett fåtal stora företag varit dominerande kanske det behövs mer genomgripande och långsiktiga förändringar som ger effekt först längre fram. Satsningen på RV45 och nya tågförbindelser med stationer i Göta Älvdalen (Bana Väg i Väst) kommer att öka lusten för företag att etablera sig och göra bruk av de lokaler som står tomma och erbjuda arbeten åt de som nu saknar. Ökade pendlingsmöjligheter i regionen gör att den i övrigt välmående fordonsindustrin i Västsverige får tillgång till erfarenhet och kompetens. Det har varit kriser förr och de kommer med all säkerhet att uppstå igen.

Det behövs nya företag som suger upp det kunnande och den industritradition som existerar i Fyrbodalsorådet. Det behövs en kraftsamling med Regionföreträdare, Kommuner, Stat och Högskola, liknande den som vi hade under den förra fordonskrisen 2009. Just Högskolan är ett område där Regeringen har anledning att bli tydligare. Jan Björklund har i olika sammanhang låtit förstå att de mindre Högskolorna har en osäker framtid. Det vore förödande att slå undan benen för dessa nu när vi mer än någonsin behöver ett tätare samarbete mellan forskning, utbildning och näringsliv.

 Ingen har i efterhand kritiserat Maud Olofsson för de åtgärder som vidtogs under den förra fordonskrisen, även om inte heller de stod klara i samma ögonblick som krisen slog till. Det som kännetecknade den då var att den var global. Den här gången är aktörerna globala, men fenomenet lokalt. SAAB har varit illa ute redan under tiden GM ägde företaget. Produktionen har ståt stilla i ett halvår och underleverantörerna har redan dragit ner på personalstyrkan. De som nu står utan jobb omfattas av en inkomstgaranti och får äntligen ut sina innestående löner.

Youngman tycks ha ett oförändrat intresse för SAAB och verkar snarare se möjligheter med att kunna ta över företaget till en lägre kostnad (??) och utan att behöva förhålla sig till tjurnackade GM-direktörer i Detroit. Ljuset i änden på den långa mörka tunneln har inte slocknat. Kanske blir SAAB Kinesiskt trots allt, eller finns det andra biltillverkare som ser chansen att bygga vidare på det som finns?

(Just som jag skriver detta läser jag på www.gp.se en färsk nyhet som säger att Regeringen gått in med en halv miljard och satsar på bland annat fler utbildningsplatser vid högskolan)

Därför är det klokt av Annie Lööf och Hillevi Engström att inte komma med färdiga lösningar, utan först förhöra sig om det dagsaktuella läget, fråga vad som behövs och sedan komma med förslag på vad Regeringen kan bidra med. Det saknas inte beredskap. Regeringen har på senare tid visat ett större intresse och lust att medverka till en bra lösning för SAAB. Men mot världens näst största bilföretag väger även en Svensk Regering lätt. GM ser säkert ett hot mot sina egna bilmärken i ett tekniskt framstående företag som SAAB med långt utvecklade modeller och en liten men trogen kundkrets. Deras hållning är begriplig, men trots det svår att ta till sig. Förhoppningsvis kommer det att visa sig att de mister hela stycket, just för att de gapat efter så mycket.

 Även S-ledningen har förstått att det är läge att hoppa in i debatten. Nu senast med en debattartikel i samma tidning (GP). Hittills har ju deras försök at rädda SAAB varit ganska ogenomtänkta. Först satsningen på RV45 som utlovades, men som inte finansierades fullt ut. Det var Alliansen och Åsa Torstensson (c) som fick se till att det kunde fullföljas. Därefter kom Mona Sahlins tala om att satsa statlig pengar i SAAB, utan att veta vart företaget var på väg och vilka framtidsmöjligheter som fanns. I debatten framförde jag att hon ville ”köpa” företaget. Detta värjer sig nu Sossarna för, men jag kan inte tolka begreppet gå in med pengar på annat sätt än att man vill äga, för det kan ju knappast vara allmosor det handlar om. Sådant stöd är inte tillåtet någonstans i Europa.

Ola Johansson

Centerpartiet

Aktuell debatt om SAAB:s konkurs och Regeringens ansvar

Kära bloggläsare: Ikväll bestämde jag mig sent för att hoppa in som sist anmälde talare i debatten om budget för Näringspolitiken, NU1. Jag bestämde mig sent eftersom jag hörde S-debattörer försöka ta poänger på att det just idag förefaller ha hänt dramatiska saker kring SAAB:s möjligheter att överleva som bilmärke. Isället för att dessa ska löna sig valde jag att ägna hela mitt anförande åt att tala fordonsindustri. Jag fick upp Socialdemokraten Börje Wstlund i repliksskifte och kände att jag kunde ta god hand även om det. Bestäm själva. Inläggen finns att se på Riksdagens webb-tv arkiv strax.

"Jag valde att hoppa in i den här debatten efter Börje Westlunds utläggningar om SAAB. Jag känner att frågor som rör fordonsindustrin triggar mig. Jag har varit verksam i Svensk fordonsindustri i 25 år och den dagen detta värv är över räknar jag med att kunna träda åter i tjänst som säljare och utvecklare av tekniska och systemtjänster till en livskraftig, men alltmer global fordonsindustri som ligger långt framme även miljömässigt, förutsatt att inte politikerna slår undan benen för transporter på hjul i vårt eget land.

När det gäller SAAB så tror jag det är få utanför en mycket trång krets som vet vilka hot som funnits och vilka möjligheter som nu återstår när det gäller att rädda bolaget och arbetstillfällena. Trots Börje Westlunds försök kan vi känna oss helt trygga i att regeringen i samverkan med duktiga regionpolitiker (partikamrater till Börje W) gjort och gör det som är möjligt för att ta tillvara den gnutta hopp som ändå synts i denna långa mörka tunnel.

Vi lider självklart med de anställda och förundras över alla turer, som alltsammans i slutändan stod och föll med ett principbeslut från det mäktiga bilföretaget GM:s ledning. Världens näst största biltillverkare med 4 amerikanska märken 2 europeiska och 2 asiatiska.

Jag erinrar mig hur det var under de år då Sveriges statsminister hette Göran och vars Näringsminister vi glömt namnet på. Frågan var då var den nya europeiska Chevroletmodellen skulle tillverkas. I Trollhättan eller Russelsheim?

Mot löften att satsa på Riksväg 45 och bättre kommunikationer i Göta Älvdalen fick Trollhättefabriken leva vidare. Men det var först sedan Alliansen tillträdde som man insåg att löftena helt och hållet sakande ekonomisk täckning för det utställda löftet. Därför är det ett ödets ironi att vi nu när Bana Väg i Väst i princip är klart ser vad som dessvärre verkar vara slutet på eran SAAB Automobile i Trollhättan.

Vi ser slutet för SAAB, men knappast slutet för fordonsindustrin i Västsverige. Tack vare att vi nu genomfört satsningen på infrastruktur ser vi nu möjlighet för de personer som bor och arbetar i trestad att hitta arbeten och för företag att etablera sig där industritraditionen och arbetskraften finns.

Istället för att klaga på Annie Lööf borde Börje Westlund funder över hans eget partis olika utspel kring SAAB. Att staten skulle gå in och i praktiken köpa bilföretaget utan att veta något om dess framtid och förutsättning att överleva.

Nej herr talman med facit i hand vet vi att det inte hade varit en bra lösning. Därför är det svårt att finna någon trovärdighet i den kritik som S nu passar på att framföra denna dag."

Ygeman och Johanssons skramlande tomma burkar

Järnvägen behöver en nystart, dundrar Trafikutskottets ordförande Anders Ygeman (s) och hans partikamrat Lars Johansson i en debattartikel i dagens GP. De menar att avregleringen inte fungerar och listar sedan ett antal satsningar som är viktiga ur ett Göteborgsperspektiv. Nu är det ju så att samtliga projekt finns med i det Västsvenska paket som är en del av Regeringens historiskt stora satsning på 500 miljarder kronor, med spår och annan infrastruktur som togs fram redan under Åsa Torstensson. I själva verket är det Socialdemokraternas eget agerande tillsammans med Miljöpartiet som hotar genomförandet. Det ständiga talet om höghastighetståg gör att varje nödvändig närtidssatsning på väl fungerande penlingsstråk ifrågasätts.
Vad de inte säger är att de därutöver vill satsa nya miljarder på Stockholms Tunnelbana. Ett i högsta grad regionalt projekt som lätt bär sina egna kostnader. Detta ska istället finansieras med hjälp av en kilometerskatt på lastbilstransporter. Det vill säga den trafik som är en förutsättning, inte bara för att det ska gå att leva på landsbygden, utan också för vår svenska basindustri, malmen, skogen och de gröna näringarna, samt tillverkningsindustrin. En landsbygdens subvention av storstaden är vad de vill se, tillsammans med V och Mp.
Vad avregleringen beträffar så har den på intet sätt varit orsaken till några trafikproblem, tvärtom ger den ett utökat och mer kundanpassat utbud. Snarare är det bristen på intresse från tidigare S-regeringar vad gäller anslagen och den idéfattigdom som präglat deras egna första steg med bolagisering av SJ och begränsade marknadsöppning under Göran Persson som nu visar sig i form av kapacitetsproblem och flaskhalsar.
Gud hjälpe att vi slipper se Socialdemokraterna som ansvariga för Näringspolitik och kommunikationer igen.

Ola Johansson
Centerpartiet

PS.
Två "stora ledare" har gått ur tiden, den ene i orden, den andre på jorden.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dubbelbluff av Veronica Palm (s) om fakturor

Riksdagsarbete tycks inte vara något för den snälle och försynte. Kanske något att tänka på när men ser hur det nu ageras från kretsen kring Håkan Juholt. Jag läste igår den erfarne Socialdemokraten Thomas Östros kommentar till att ”hans” partiledare, medan Statsminister Reinfeldt fortfarande var kvar i Bryssel efter möte med Regeringscheferna om Eurokrisen, sade blankt nej till att Sverige skulle vara en del av Europakten. Det som var mötets enda konkreta resultat och som sedan Storbritannien klivit av på plats blivit ett samarbete som länderna kan välja att delta i eller stå vid sidan av. Ingen lätt fråga att ta ställning till, även om ryggmärgen är redo att avge ett svar. ”Det här är en alldeles för viktig fråga för att spelas på volley” sade Östros och det måste man ge honom rätt i. Väldigt ofta blir det fort och fel.

Ångervecka på förhastade politiska utspel vore kanske något att utreda och lagstifta om?

Eller vad säger man om Civilutskottets Socialdemokratiska ordförande Veronica Palm. Till media och tidningen driva-eget, har hon sagt att Riksdagen den 14 december skulle ha möjlighet att sätta stopp för bluffakturaskojerierna genom att rösta ja till hennes och ett antal andra motioner i frågan.

Samma sak sade hon sedan i debatten:

”Enligt Svensk Handel drabbas tusentals svenska småföretagare varje år av dessa bedrägeriförsök. Därför föreslår vi socialdemokrater en översyn av lagstiftningen i syfte att stärka skyddet och underlätta för landets småföretagare. Med hänvisning till detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 21 som föreslår andra mål för bostadspolitiken och för konsumentpolitiken.”

Sanningen är den att Riksdagen först den 21 mars kommer att behandla de motioner som handlar om konsumenträtt, där frågor som rör företagares köp ingår. Att Riksdagen skulle debattera och rösta om detta var inget annat än en bluff. Politisk försäljning av det slaget är definitivt ingen seriös verksamhet. Problemet är när dessa lögner inte går att belägga, utan ett gediget researcharbete. Den ouppmärksamme tror på budskapet och märker inte att han/hon blir lurad gång på gång.

Samma sak gör hon när hon tar åt sig äran för den hearing om Bluffakturor som Civilutskottet tagit initiativ till, inför behandlingen i utskottet i februari och mars. Iden väcktes av Alliansens ledamöter, eftersom vi menar att man innan man tar ställning till ett sådant viktigt skydd för företagare och konsumenter måste ha rättsläget klart för sig. Genast, sedan hon fått information om att vi skulle lägga ett sådant förslag i utskottet och det blev klubbat gick hon ut och lät antyda att det var på hennes eget intitiativ.

Förslaget som framförts att införa en ångerrätt för företagare kan verka bra. Men hur ska man kunna ångra ett avtal som man aldrig har ingått? Bluffen består ju i att man luras tro att man ingått ett avtal som inte existerar. Därför känns ångerveckorna ologiska och omöjliga rent juridiskt att införa. Hellre då se till så blufföretaget inte har möjlighet att hota, genom att förbjuda all publicering intill dess det verkligen är fråga om en betalningsanmärkning. Det är ju helt tokigt om man ska drabbas av sänkt kreditvärdighet för att man vägrat att betala en falsk faktura. Tyvärr är enda sättet att bestrida kraven och själv kontrollera vilka företag det är somförsöker lura en.

Själv blev jag i egenskap av ordförande i Bygdegårdarnas Riksförbund kontaktad av ett så sent som igår.

Ola Johansson

Centerpartiet

Bostadspolitskt anförande

Framtiden är något som de flesta bär på olika drömmar om. En utbildning, ett arbete, någon att älska och bilda familj med, en aktiv ålderdom, att ta beslutet att bryta upp och leva ensam, att få leva ett bekymmersfritt liv den sista tiden. I alla skeden ska bostaden finnas där som det självklara navet.

För Centerpartiet är förverkligandet av drömmar en drivkraft som måste tas tillvara. När en ung människa tappar tron på möjligheten till jobb och bostad så ger det en skada som är svår att reparera. Kan man själv inte styra över sitt boende, eller sin arbetssituation går det snabbt ut över ens hälsa. Vid sidan om arbete och mening är hemkänslan en viktig del i det som ger oss glädje och motivation.

Centerpartiets utgångspunkt är att var och en ska ha chansen att förverkliga sina bodrömmar, oavsett bostadsort, ålder eller livssituation.

Bostadspolitik är ett komplext område, där skatt- och finansieringsfrågor, företagande och konkurrensvillkor, miljö- och energikrav ofta sliter åt olika håll och måste samverka för att ge människor tak över huvudet, så de kan leva sina drömmar och skapa ett hem.

Småhustillverkarna är bekymrade över sin framtid. Det finns ingen efterfrågan på villor, säger de och listar en lång rad orsaker. Allt ifrån krångliga regler för byggande till bolånetaket, som tillsammans med en minskade lånemöjligheter gjort det svårare, framförallt för unga familjer att skaffa ett hus.

I småhusbranschen sker mycket av det utvecklingsarbete som behövs för att skapa ett långsiktigt hållbart och energieffektivt byggande. Om hela landet ska kunna leva så måste bostadsbyggandet utanför planlagt område på landsbygden underlättas.

"Plötsligt knäpper det till i spiralen. Sakta, sakta börjar den rotera uppåt och blottar en näst intill overklig strukturomvandling. Omfattande, komplex och kanske med smärtande knoppbristningar, men med oanade utvecklingsmöjligheter för platsen och människorna. Pajala börjar skriva in ett stycke positiv samhällsutveckling i historieböckerna”

Orden är hämtade ur en populärutgåva av Pajala kommuns översiktsplan för 2010. Jag var där igår och kan bevittna att det som står där är sant.

Gruvföretaget Northland håller sedan i somras ett extremt högt tempo tillsammans med kommunen och dess Näringslivsbolag i utvecklingen av en industrianläggning med infrastruktur, som skall hantera den järnmalm som kommer att brytas från tre fyndigheter.

Ettusen personer kommer att sysselsättas direkt i gruvdrift och transporter. Minst lika många kommer att jobba i den samhällsservice som blir en följd av expansionen. Idag har Pajala 6300 invånare. Till 2020 säger de mest optimistiska beräkningarna att det kommer att finnas 10 000 Pajalabor.

Alla är överens om att de attraktiva bomiljöer som behövs för att människor ska välja att bosätta sig istället för att veckopendla, bör byggas i strandnära lägen längs de 550 km långa älvsystemen.

Där har människor bosatt sig i tiotusentals år så varför skulle de inte kunna göra det idag?

Trots att Pajala är en röd kommun var det ingen där som frågade efter subventioner, bara efter mindre krångel med länsstyrelsen om strandskydd och ett sätt att kompensera för låga marknadsvärden.

De litar på att privata byggbolag ska kunna få fram de 1200 bostäder som behövs i en kommun som under de närmaste åren kommer att öka sin befolkning med 10 % om året.

Det är speciellt glädjande för oss i Centerpartiet att Ministern ska se till så att strandnära byggande underlättas. Det gäller att hålla trycket uppe så att inte strandskyddreglerna får motsatt effekt och istället stänger oss ute från upplevelsen av natur och vatten. Om lagen inte har fått den effekt som avsågs, menar vi i Centerpartiet att den behöver göras om och förtydligas.

Det är också positivt att Bostadsministern vill göra något åt nya hinder som verkar ha uppstått sedan den nya förenklade plan & bygglagen trädde i kraft. Vi står bakom alla de utredningar som görs för att hitta flaskhalsarna i planeringsprocessen

Det finns kommuner där det är lättare att gå till sin bank och låna pengar till en ny snöskoter än till en bostad. På svaga bostadsmarknader faller marknadsvärdet på huset under produktionskostnaden i samma ögonblick som du för första gången sätter nyckeln i låset och tar huset i bruk.

Det föreslås att Statens Bostadskreditnämnd (BKN) utökar gränsen för kreditgarantin från nuvarande cirka 10 000 kronor per kvadratmeter till 16 000. På det sättet blir det förhoppningsvis enklare för hushåll och byggbolag att få lån för nybyggnation gles- och landsbygd. Med det ger regeringen en tydlig signal att stimulera bostadsbyggandet, där marknadens drivkrafter inte räcker till.

Bristen på bostäder för unga i våra storstäder är ett stort problem. Jag håller med om att för lite görs för att komma tillrätta med det. Oppositionen vill lösa det med hjälp av högre skatter och inrättande av kommunala bostadsförmedlingar. Subventioner har prövats och sedan länge passerat sitt bäst före datum. Ingen vill ha dem tillbaka, förutom några talare i den här debatten.

Så länge det finns människor som vill skaffa sig en bostad och det finns företag som är beredda att bygga och förvalta bostäder kommer det att kunna byggas utan subventioner. Framförallt borde det gälla i storstäderna där det finns en efterfrågan.

Det måste byggas mera, oavsett upplåtelseformer. Det gäller också att undanröja hindren och se till att bättre utnyttja de bostäder som redan finns.

Vi vill se till så alla bostadsmöjligheter utnyttjas. Vi ser att dagens hyressättning skapar grogrund svarthandel och har gett upphov till en del av bostadsbristen.

Vi tror på en friare hyressättning och på att tillåta större avsteg från bruksvärdesprincipen som ett sätt att öka tillgången på bostäder och som ett sätt att öka bostadsbyggandet totalt. Vi vill också peka på att möjligheten till total skattebefrielse och mer flexibla regler för andrahandsuthyrning gör så att tillgången på bostäder ökar dramatiskt. Det finns undersökningar som visar att potentialen är så stor som 43 000 bostadsmöjligheter, bara i Stockholms län!

Centerpartiet har lanserat ”Sparandelinjen”. ”Att spara, amortera och investera ger människor större trygghet och handlingsfrihet”, menar Annie Lööf och föreslår ett grundavdrag på sparande upp till några tusen per år och en avdragsmöjlighet för kapitalinkomster från bankränta och aktieutdelning.

Unga behöver en grundplåt och så länge vi har ett system där lånemöjligheterna minskar så måste vi se till att sparandet stimuleras istället. Bolånetaket kan behöva höjas och ersättas med ett ökat krav på amortering.

Talman

Centerpartiet har varit med på att ställa om bostadssektorn från bidragsberoende till en mer förutsägbar och bättre fungerande bostadspolitik med långsiktigt stabila villkor.

Det måste nu satsas på sådant som kan bidra till en bättre konkurrens med lägre byggkostnader, som stärker hyresgästens ställning, som kan bidra till en större bostadsmarknad för unga och som kan medverka till att bryta det utanförskap som kommit att koncentreras till vissa bostadsområden.

En annan åtgärd är att få bort de inlåsningseffekter som kommer av extrakostnader vid försäljning av bostäder.

Inskrivningsavgifter, stämpelskatter, pantbrevsavgifter och reavinstskatt medför kostnader på hundratusentals kronor för en ordinär villa i många delar av landet.

Det gör att många sitter kvar onödigt länge i boenden, eller avstår från att sälja över huvudtaget och låter huset stå tomt. När flyttkedjorna stoppar upp hindrar det i slutändan ungdomar från att få kontrakt på sin första bostad och kunna påbörja ett vuxenliv med allt vad det innebär.

Talman

Det finns ingen ”Quick fix” i bostadspolitiken. Centerpartiet tycker att Regeringen har tagit sig an utmaningarna på ett systematiskt sätt och tillsatt de utredningar som behövs för att kartlägga problemen och plocka de lägst hängande frukterna. Jag ser fram emot vad utredningen om att stärka hyresrättens ställning kommer fram till.

Det finns tecken som talar om att krånglet har ökat. Höjda bygglovsavgifter förekommer. Tiden man får vänta på bygglov drar ut på tiden, trots att en maxgräns har satts. Jag tror fortfarande det finns en potential hos kommuner och byggare att snabba upp och förenkla. Det gäller även Boverket.

Byggbranschen kan arbeta mer processinriktat och öka sin effektivitet. Jag har sett bra exempel på bättre upphandlingar, industriell produktion och partnerskapsgenomföranden av stora byggen och renoveringar av miljonprogramsområden.

Det allmännyttiga Alingsåshem har arbetat så när de renoverar 16 huskroppar, slarvigt byggda under 70-talet vid Brogården, energieffektivt, utan subventioner och utan ROT-bidrag.

Med subventioner skulle det bli ointressant att vara effektiv och kostnadsmedveten. Det skulle bara gynna de fastighetsägare som sitter passiva och låter hyresgästernas lägenhet förfalla, medan uppvärmningskostnaderna ökar.

Vi tror på ett bredare utbud, med ägarlägenheter, andrahandsuthyrning och mer marknadshyror. Det behövs en skatte- och avgiftspolitik som främjar rörlighet och där markanden behöver hjälp, stöd genom kreditgarantier. När privatpersoner behöver hjälp vill vi öka möjligheten till bostadsbidrag och personligt stöd för att klara av ett boende.

Hyresrätter behövs, när ungdomskullarna växer, när människor behöver ändra sitt boende på grund av privata förhållanden och hälsa, när vi behöver snabb tillgång till arbetskraft för att ett företag etablerar sig och vill expandera.

Centerpartiet vill att människor ska känna trygghet och ha möjlighet att välja den bostad som passar henne bäst i varje skede av livet, med olika fysiska och sociala behov, ekonomiska förutsättningar och familjesituation.

Jag vill slutligen herr/fru talman önska dig en god jul och ett gott nytt år. Jag vill tacka Civilutskottets kansli, ledamöter från både allians och opposition för året som gått och även önska er en god och vilsam jul och ett gott nytt år. Men många nya pepparkakshus.

Ola Johansson

Centerpartiet

Gruvsatsning i Pajala ställer krav på samhällsbyggnad

Jag är på väg till Pajala. Dit åker jag ikväll med ytterligare tre c-riksdagsledamöter för att se vilka utmaningar kommunen som är känd för sitt kvinnounderskott när en ny gruva öppnas 2013. Transporter är ett problem för vissa men här är det en möjlighet. Enda sättet att få malmen till Narvik är med tåg från Svappavaara och vägarna dit har inte bärighet för att frakta dessa vikter och volymer. Här är näringslivet beredda att bekosta nya vägavsnitt, bara vi klarar av att hantera tillstånden snabbt nog. Kommunen behöver öka sin bofasta befolkning och har satt målet att växa till 10 000. Då behöver bostadsbyggandet en extra skjuts med statlig kreditgranti och enklare regler. Strandskyddet är något man diskuterar i hela Sverige. Har den nya lagen inte givit de möjligheter att bygga strandnära som utlovades, måste den göras om.

Ola Johansson
Centerpartiet


- Posted using BlogPress from my iPhone

UR-spårade slutsatser om skolan i Kungsbacka

Som av en händelse råkade jag slå på TV:n i min lägenhet i torsdags kväll när jag skulle förbereda interpellationsdebatt om häkte i Halland med Beatrice Ask.

Precis då beskrev man i SVT:s UR (Utbildningsradion) genom reportern Natanael Derwinger hur Kungsbackas kommunala skolor fungerar, med exempel från skolan i Älvsåker, samtidigt som man lyfter fram en lokal s-politiker som sedan lång tid varit engagerad ägare i skolkoncernen Baggium. Politikern känner jag personligen. Menar att han trots att hans roll inte varit framträdande är en av de mest kompetenta och kunniga Socialdemokraterna. Till skillnad från en del kolleger är han en som håller tand för tunga och inte talar innan han tänker. Kanske något man lär sig i näringslivet, men som inte står högt på ett CV i det Socialdemokratiska partiet. Kanske därför han trots sina goda egenskaper inte har någon framträdande roll i Kungsbackas kommunpolitik. Det kan ibland vara bättre att sko sig genom att fuska, än att tjäna pengar på att driva företag. Med detta vill jag ha sagt att jag tycker synd om Ole Sahlsten och ser inte vad hans engagemang inom företagandet har med Kungsbacka att göra.

Jag har en teori och det är att man från UR:s sida, genom att lyfta fram dåliga exempel från friskolor, samtidigt som man smutskastar Socialdemokrater, vill ge Vänsterpartiet fritt fram att framstå som skolans felfria räddare. Problemet med det är att det även ger Sverigedemokraterna en arena att påstå att allt var bättre förr och att problemen i skolan beror på misslyckad integration. Åkesson tackar UR-mycket för passningen.

Det handlar givetvis inte om vilken huvudman som finns för skolan. Själv har jag erfarenhet genom egna barn av illa fungerande undervisning i våra kommunala äldreårsskolor. Med bra ledare i de kommunala skolorna och engagerade lärare blir resultatet oftast bra. Antalet vuxna i skolan är en parameter, men det viktigaste är att den personal som finns är utbildad (lärarlegitimationer) bra och arbetar med modern pedagogik och moderna hjälpmedel.

Jag tycker datorer i undervisningen är bra och noterar att det är något Kungsbackas kommunala skolor är långt framme med. En-till-en-datorer är ett exempel. Vi kan överhuvudtaget skryta med moderna lokaler och en god arbetsmiljö. Det har säkert lagts ett par tusen miljoner på nya skollokaler, så länge jag varit en ledande politiker i Kungsbacka. Två nya gymnasier och flera nya och renoverade grundskolor som dessutom skall svälja en snabbt växande befolkning med många ungdomar.

För att säga ytterligare något om Kungsbacka så är det så att Kungsbackas skolor, såväl de enskilda som de kommunala i SKL:s öppna jämförelser rankas som de bästa i landet, både vad gäller resultat och ett bra utnyttjande av resurserna. Vår kostnadsmassa var under min tid som kommunalråd något som jämfördes med andra kommuner. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) kunde då konstatera att kostnaden per elev och lärartätheten inte på något sätt avvek från vad den är i andra kommuner. Ändå är våra elevers resultat betydligt bättre och då är inte värdet av nya moderna skollokaler medräknat. Lärarförbundet har flera gånger rankat Kungsbacka som Hallands bästas skolkommun. Därför är det beklämmande att den duktiga Verksamhetschefen, Lisbeth Modén i Hede-Älvsåker ska behöva stå som exempel för något som är så felaktigt, när hon vid ett föräldramöte beskriver hur en organisation ständigt måste anpassas till en föränderlig verklighet, som till exempel att antalet elever sjunker och att även det förstås påverkar hur mycket personal man kan ha.

Syftet med programmet var ju inte bara att antyda att kommunala skolor ”skär ner” (samt att det skulle vara Ole Sahlstens fel). Hans partikamrat Maj-Britt Rane Andersson gick ju som vanligt i taket över detta där hon slog i huvet och tystnade när Oles namn nämndes.

Det handlade ju också om att få fram en bild av att man inte får tjäna pengar på skolverksamhet och att riskkapitalbolagen nu tar över skolorna och deras enda syfte är att slussa pengar till aktieägare och skatteparadis. Det finns sådana exempel och när det paras ihop med låg ambitionsnivå hos skolledning och personal, vilket förs över på eleverna så blir även jag förbannad.

Saken är ju den att vi har en läroplan och en skollag som inte tillåter sådant förfall. Vi har myndigheter som ska kontrollera detta och som också drar in tillstånd då och då. Vi har föräldrar som borde ta större ansvar för vilken skola deras elever går i och ser till att kontrollera så de är närvarande i skolan. Här gjordes det en stor sak av att eleverna tyckte det var ”gött” att slippa jobba. Men vem är deras förmyndare? Vem är det som har ansvaret för deras framtid, tills de blir 18 år och vem sitter bredvid när det är dags att välja skola och gå på utvecklingssamtal? När vår dotter gick på SO-lektioner och såg på film månad ut och månad in på den kommunala skolan var det något vi tog upp med rektor som sedan vidtog åtgärder, vilket ledde till att läraren flyttade vidare till en annan skola och blev ett personalärende även där. Jag tror det är rätt att öka kraven på lärarna, samtidigt som man låter dem riskera att förlora sin legitimation. Med rätt engagemang och med högt ställda krav är det också befogat att höja deras löner, men då bör man också kräva ett arbetstidsavtal som är detsamma som övrig skolpersonal, förskollärare och fritidspedagoger.

Regeringen måste ingripa säger de S-politiker som är kloka nog att inte bry sig om att de har medlemmar och förtroendevalda som är företagare. Till dessa kan jag bara säga att det gör den!

Redan i juni i år tillsattes en politikergrupp som ska se över och föreslå åtgärder för att de till att friskolornas vinster inte går ut över kvalitén. Alla skolor oavsett huvudmannaskap ska följa samma regler och lagar. De får inte sätta felaktiga betyg i syfte att locka till sig elever (varför skulle inte sådant förekomma i kommunala skolor?). Kommittén ska överväga om inte skolinspektionen ska kunna ingripa om ägarförhållandet i en friskola ändrar sig och kunna dra in tillståndet. De ska överväga om inte informationen från både friskolor och kommunala skolor ska kunna göras öppnare och mer fullödig.

Slutligen menar jag att det inte handlar om vilken huvudman som finns utan om ledarskap och engagemang. Frågan om vinster är klart överdramatiserad. Klart man ska kunna få lov att driva lönsamma företag även inom skolverksamhet. Hellre det än tvärtom. Då är jag säker på att kvalitén påverkas, precis som den gör när kommunala skolor visar underskott.

Till sist frågar jag mig vad som menas med riskkapitalbolag. Hade det handlat om innovationer och nya företag som behöver pengar för att kunna utvecklas är ju riskkapitalbolagen välkomna, men inte i den värld UR-reportern vill föra fram som den ideala.

Nu är bara frågan hur denna textmassa ska kunna bli en insändare på 1500 tecken.

Ola Johansson

Centerpartiet

Vindkraften tar över jag gläds över att fler länder än Sverige har en ambitiös klimatpolitik

Vindkraften ersätter Barsebäck - NyTeknik

På Facebook är det många av mina vänner som delat denna artikel ur Ny Teknik. Budskapet är att Vindkraften nu producerar 5,6 TWh och det är på god väg att överksrida vad Barsebäck producerade på sin tid (9 Twh). Det kommer att dröja lönge tills samtliga reaktorer kan ersättas av förnybar elproduktion. Därför var en översnkommelse som den vi gjorde oundviklig och hade varit så, oavsett vilket regeringsalternativ som styrt landet. I onsdags debatterade jag med Miljöpartiets Jan Lindholm kring det obegränsade ansvaret för att täck konstnader vid en radiologisk (kärnkrafts-)olycka. Det blev en debatt om Påvens skägg och för mig var det veckans stora nagelbitare. Det är ju lätt som oppositionsparti att stå på barrikaderna och vara principfast. Vill man som vi göra avtryck och påverka politiken är regerandet en möjlighet och inte ett hinder. Om jag inte vore så orolig över konsekvenserna för landet, hade det varit önskvärt om Miljöpartiets över höger-vänsterskalan utbredda riksdagsgrupp fick pröva regernadets konst.

Jag läste också i dagens Expressen att Sverige tappat placeringar på en internationell ranking av hur länder arbetar med klimatåtgärder. Klart man ska vara besviken över att Sverige förlorar sin tätposition, samtidigt måste man också glädjas över skälen, nämligen att andra länder snabbt blivit mycket bättre än de tidigare varit. Om det leder till att man i Durban, eller vid kommande klimatmöten kan göra överenskommelser som innebär att världens länder binder sig för ambitiösare klimatmål, är jag beredd att glädjas över varje nytt land som klättrar förbi oss.

Ola Johansson

Centerpartiet

Häktesfrågan och "julbordets logistik"

Bläddrar snabbt igenom några tidskrifter som accumulerats i mitt postfack innan jag åker hem, nöjd efter en bra uppställning från Hallands ledamöter (utom Sd-förstås) för ett öppnat häkte. Då ser jag att tidningen "Logistik-magasinet" skriver om krögarna Tina Strandberg och Antonio Noguiera som serverar julbord på sin restaurang Storgatan 1, i Kungsbacka, under rubriken "Julbordets egen logistik".

Roligt att Kungsbacka uppmärksammas. jag gjorde likadant i dagens interpellationsdebatt i Riksdagen, där ledamoten Hans Hoff (s), frågade Justitieminister Beatrice Ask om hur det blir med häktet i Halland. Alla Riksdagspartiet utom Sd har aktiverat sig och uppvaktat, motionerat, interpellerat och gjort studiebesök. Nu kändes det som hennes svar var positivt. Hon konstaterar i sitt svar att "Både polisen och kriminalvården ser att det finns ett behov" och att "myndigheterna utreder nu förutsättningen". Det ser jag som ett tydligt tecken på att våra ansträngningar lönat sig. Framförallt tror jag att resutlatet av mitt och Johan Linanders besök hos Länspolismästaren i slutet av september, gjorde att ministern uppmärksammades genom Johans försorg.

Det är kul med politik! Och det är extra kul att få prata om Kungsbacka i kammaren. Såhär sade jag bland annat i mitt sista anförande: 

"Min egen hemkommun Kungsbacka längst i norr, har mer än 76.000 invånare och växer årligen med över 1000 personer. Den är en del av storstadsregionen och påverkas på många sätt av närheten (20 minuter med pendeltåg) till Göteborg. Närvaro av polis behövs och frågan om häktets placering i Halmstad är en länsfråga som trots avståndet engagerar Kungsbackaborna mycket."

Resten av debatten kan ses och läsas på Riksdagens hemsida. Följer man länke kommer man till Hoffs interpellation. Kolla även webb-tv. Där kan man söka på IP157.

Riskanalys eller hur långt är ett snöre?

Kvällen bjöd på kammardebatt om Avgifter och ansvar för radiologiska olyckor med ledamöter ur Civilutskottet. Det handlade om storleken på den säkerhet som ska ställas i förväg för att få tillstånd att starta nya reaktorer, i enlighet med energiöverenskommelsen. Rätt komplicerad fråga. Reaktorägarna har ett obegränsat ansvar heter det och Miljöpartiet anklagar oss för att inte leva upp till principen att förorenaren ska betala. Det ligger något i kritiken eftersom det endast är tillgångarna i rekatorägaren som det går att komma åt. Söker ni på riksdagens webbplats hittar ni hela debatten under ärendebeteckningen CU3. Jag känner mig nöjd med insatsen och att jag fick ta repliker både från S och Mp ledamöter.

"Hur långt är ett snöre", syfter på hur svårt det är att bestämma vad som är rätt garantisumma. Hur mycket ska man ta i för att det ska vara kännbart för kraftbolagen, utan att vara orealistiskt. Ingen kan begära ett ansvar som motsvarar kostnaderna för en Tjerobylolycka, eller kan man..?? 12 Miljarder kronor borde väl vara tillräckligt tycker vi för kraftbolagen att sätta av i förväg som garantisumma för att täcka statens kostnader i händelse av en olycka.

På fredag ska jag stanna kvar här i Stockholm för att kl 11 delta i en interpellationsdebatt med Beatrice Ask som handlar om häktesfrågan i Halland. Det ska bli kul. Tror och hoppas att Bea ger ett svar till interpellanten Hans Hoff som vi kommer att vara nöjda med.

En vädjan till vettiga Socialdemokrater

Tycker det verkar aningslöst av er lokala S företrädare att falla varann i talet till stöd för Håkan Juholt. Inse att han är körd och börja vaska fram vettiga, sansade och lågmälda alternativ. Det kommer att krossa er att allt för länge dra ut på detta lidande. I grunden är ni ett viktigt, stort och bra folkrörelseparti, med rötter som liknar våra i Centerpartiet. Med Er borta blir fältet fritt för kommunister och rasister som redan nu suger upp de besvikna LO-medlemmar som flyr fanorna. Jag unnar inte Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna att växa sig starka på er bekostnad. Miljöpartiet är bra, men fyller inte kostymen. Centerpartiet är självklart ett alternativ, men man måst ha respekt för att den politiska paletten behöver inslag av olka nyanser och färger. Alla kan inte heller bli Moderater.

Apropå rasister så tycks ni också helt ha förlorat känslan för de personer som lever och verkar i Sverige med en annan bakgrund än svensk. En som klarade det är Mona Sahlin. Hon följde en tydlig ledarlinje från Palme, via Carlsson och Lind. Göran Persson var en bra statsminister, men hade turen att leda partiet medan det ännu var starkt och inte behövde arbeta så mycket med intern förnyelse. Välj en ledare som är mer intresserada av partiets fortlevnad än sin egen person. Mikael Damberg verkar vettig, t.ex. Sverige behöver en opposition som fungerar och kommer med konsekvent kritik och kan ställa upp ett trovärdigt regeringsdugligt alternativ. Konsekvens, trovärdighet och duglighet är inte kännetecknande för  Håkan Juholt.

Slutligen: Ni behövs i landets kommuner, regioner och landsting. Där har ni på många håll fortfarande makten och styr med ansvar, kontinuitet och kompetens. Självklart finns det även där en stark opposition som gärna tar över och kommer säkert så att göra. Att tappa positioner lokalt är inte roligt. Tro oss, vi vet...

Ola Johansson
Centerpartiet