GöteborgsPosten uppmärksammade Kungsbacka kommuns upphandlingsmål och de svårigheter som finns att få lokala producenter att ställa om för att producera till Kommunens upphandling. Bra att det framkommer ett annat skäl till att närproducenterna inte finns med när kommuner handlar upp livsmedel än bristande intresse från kommunens sida. Lantbrukaren på Tjolöholm, köttproducenten Ingemar Millesson gör en god affär när han levererar till butiker och restauranger där det finns en tydlig och kunnig beställarorganisation med upparbetade kanaler för inköp, avrop och distribution. Han gör ett riktigt val som väljer att leverera till den part som ger honom bästa affärsmöjlighet med långsiktig förutsägbar avsättning för hans produktion. I artikeln "Jobbet ger för liten vinst" påtalar han problemet, som är så enkelt som att det handlar om att få avsättning för hela djuret, något som en butikskedja som ICA kan ge men inte en kommun som har behov av de enklare och billigare styckningsdelarna, främst.
I artikeln med rubriken "Svårt nå målet" nämns bland annat jag själv som den som varit drivande för att få fram ett beslut och genomförande av en distributionscentral, vilken skulle minska de kommunala tranporternas miljöpåverkan, samtidigt som det skulle förbättra möjligheten för närproducerande företag att klara leveranserna till 300 ställen. Jag tycker det är ett stort problem för tilltron till oss politiker när politiska löften och beslut som fattats med en bred (Alliansen + S, m.fl) majoritet inte prioriteras att genomföras av tjänstemännen. Det är inte kommundirektörer, eller förvaltningschefers förtroende det röstas om vart fjärde år, utan det är tilltron till partierna och dess representanter som utvärderas. Det borde räcka som argument för den högste tjänstemannen Lasse Järvsén och hans medarbetare att se till att dessa beslut genomförs, samtidigt som de egna ambitionerna får läggas åt sidan. Fredrik Hansson (C) är snäll när han skyller på tjänstemännens arbetsbörda. Det handlar om prioritering och det är bra att politikerna tröttnar och säger ifrån nu. Det borde ha kommit tidigare, varit kraftfullare och från den som har den högsta makten. Det förpliktigar att ha fått flest röster i ett val, men strategin tycks vara att ligga lågt och inte utmana, för då kan man alltid skylla på tjänstemännen både när det går bra och när det går dåligt.
måndag 31 oktober 2011
söndag 30 oktober 2011
Tystare kring SAAB utan Muller
Jag tror det är en fördel att vara endera Västsvensk eller ha ett bilintresse för att helt och hållet känna engagemang genom alla turerna kring biltillverkaren SAAB Automobile. Själv har jag som arbetat i Svensk bilindustri i 25 år lätt att känna sympati med de människor som bor i Trestadsregionen och direkt, eller indirekt är beroende av bilföretagets existens för sin försörjning. De anställda, ingenjörerna, bilbyggarna och övrig personal har aldrig gett upp hoppet, förefaller det och det är den andan som gett oss klassiska bilmodeller designmässigt och tekniskt som 9-3:an. Som konsultchef hade jag vid några tillfällen förmånen att besöka SAAB i Trollhättan, vårt företag installerade ett system för information och bildiagnos till verkstäder och producerade mycket av serviceinformationen. SAAB:s bilar har alltid legat i framkant tekniskt och haft något så ovanligt som "karaktär" i en bransch som för länge sedan blivit likriktad och enformig.
Det är därför extra ledsamt att höra politikerkollegor och partikamrater uttrycka nästan hatiska yttranden kring bilföretaget och en missunnsamhet gentemot dess existens. Hoppas det blir slut på det nu. Vi behöver bilar, biltillverkning och ingenjörskonst i Sverige. Världen behöver våra kunskaper om säkerhet och miljö. SCANIA och Volvo Trucks har sina huvudkontor och operativa företagsledningar i Sverige. Det är otroligt, med tanke på Sveriges storlek, att två av världens största lastbilstillverkare finns kvar här.
Nu köper två Kinesiska bilföretag 100 % av bolaget och därmed borde Spyker Cars, Victor Muller och Vladimir Antonov vara ute ur bilden för evigt. Skönt tycker nog många och det är väl ett tidens tecken att Kina genom höga representanter i kommunistpartiet äger våra båda stolta biltillverkare, Volvo Personvagnar och SAAB Automobile. Kineserna saknar inte blod på sina händer och det skulle vara uppfriskande om representanter för Sverige kunde tala klarspråk om mänskliga rättigheter i världens största och mäktigaste land.
Kina är ett land som förr eller senare kommer att behöva skapa bättre levnadsvillkor för vanliga människor som sett sina banktillgångar minska för att de statskontrollerade bankerna lånar ut pengar till statliga investeringar till låg ränta. Vars medelklass levnadsstandard inte på långt när kan jämföras med den västerländska och vars folk redan förut krävt demokratiska reformer, slut på korruption och mänskliga rättigheter.
Nu satsas 7 miljarder (knappt två gånger budgetomsultningen i Kungsbacka kommun) kronor på att få igång produktion och utveckling igen i Trollhättan. Det är en fullt fungerande bilfabrik som på några dagar kan startas upp. Det är en konstruktionsavdelning som har flera nya modeller på gång, bland annat en kombiversion av 9-5:an. Maud Olofsson vår förra Näringsminister har sagt många saker som varit klokare än att SAAB istället för bilar borde bygga Vindkraftverk.
Hon och Regeringen förtjänar ändå heder för att de haft is i magen och inte gav efter för trycket att gå in ekonomiskt, vilket den samlade Röd-gröna oppositionen högljutt krävde. Det är nästan lite komiskt att höra Gustaf Fridolin, Mp, klaga över att regeringen ger ett investeringsstöd till en serverhall i Luleå, när de bara för något år sedan kunde tänka sig att lägga det tiodubbla på att köpa en bilfabrik.
Om Kina-försäljningen går i lås, vilket jag hoppas på, kommer det inte att dröja länge förrän försäljningskurvorna pekar uppåt i Sverige. Det är viktigt, men helt avgörande är att det är fler än partitopparna i Kina som har råd att köpa SAAB- och Volvobilar.
Man kan misstänka att det varit Kinesernas önskan hela tiden att slippa Victor Muller och helst så billigt som möjligt. Det verkar som de lyckats ganska bra, även om Muller är en rikare man idag än när han gick in i SAAB. Med Muller borta blir det säkert både tystare och lugnare, men vi lär nog höra mera Pang Da och då.
Ola Johansson
Centerpartiet
Det är därför extra ledsamt att höra politikerkollegor och partikamrater uttrycka nästan hatiska yttranden kring bilföretaget och en missunnsamhet gentemot dess existens. Hoppas det blir slut på det nu. Vi behöver bilar, biltillverkning och ingenjörskonst i Sverige. Världen behöver våra kunskaper om säkerhet och miljö. SCANIA och Volvo Trucks har sina huvudkontor och operativa företagsledningar i Sverige. Det är otroligt, med tanke på Sveriges storlek, att två av världens största lastbilstillverkare finns kvar här.
Nu köper två Kinesiska bilföretag 100 % av bolaget och därmed borde Spyker Cars, Victor Muller och Vladimir Antonov vara ute ur bilden för evigt. Skönt tycker nog många och det är väl ett tidens tecken att Kina genom höga representanter i kommunistpartiet äger våra båda stolta biltillverkare, Volvo Personvagnar och SAAB Automobile. Kineserna saknar inte blod på sina händer och det skulle vara uppfriskande om representanter för Sverige kunde tala klarspråk om mänskliga rättigheter i världens största och mäktigaste land.
Kina är ett land som förr eller senare kommer att behöva skapa bättre levnadsvillkor för vanliga människor som sett sina banktillgångar minska för att de statskontrollerade bankerna lånar ut pengar till statliga investeringar till låg ränta. Vars medelklass levnadsstandard inte på långt när kan jämföras med den västerländska och vars folk redan förut krävt demokratiska reformer, slut på korruption och mänskliga rättigheter.
Nu satsas 7 miljarder (knappt två gånger budgetomsultningen i Kungsbacka kommun) kronor på att få igång produktion och utveckling igen i Trollhättan. Det är en fullt fungerande bilfabrik som på några dagar kan startas upp. Det är en konstruktionsavdelning som har flera nya modeller på gång, bland annat en kombiversion av 9-5:an. Maud Olofsson vår förra Näringsminister har sagt många saker som varit klokare än att SAAB istället för bilar borde bygga Vindkraftverk.
Hon och Regeringen förtjänar ändå heder för att de haft is i magen och inte gav efter för trycket att gå in ekonomiskt, vilket den samlade Röd-gröna oppositionen högljutt krävde. Det är nästan lite komiskt att höra Gustaf Fridolin, Mp, klaga över att regeringen ger ett investeringsstöd till en serverhall i Luleå, när de bara för något år sedan kunde tänka sig att lägga det tiodubbla på att köpa en bilfabrik.
Om Kina-försäljningen går i lås, vilket jag hoppas på, kommer det inte att dröja länge förrän försäljningskurvorna pekar uppåt i Sverige. Det är viktigt, men helt avgörande är att det är fler än partitopparna i Kina som har råd att köpa SAAB- och Volvobilar.
Man kan misstänka att det varit Kinesernas önskan hela tiden att slippa Victor Muller och helst så billigt som möjligt. Det verkar som de lyckats ganska bra, även om Muller är en rikare man idag än när han gick in i SAAB. Med Muller borta blir det säkert både tystare och lugnare, men vi lär nog höra mera Pang Da och då.
Ola Johansson
Centerpartiet
Medborgarskap i Republiken Jämtland
Fredag den 28 oktober, inbjuden till Jämtland för att besöka tre Bygdegårdar, Alsen, Undersåker och slutligen Trångsviken. Första stoppet i Östersund och Idrottens hus, där jag fick förmånen att berätta för deltagarna i Nätverket HälZa i Jämtland om vad Bygdegårdarnas Riksförbund kan tillföra i projektet och det är inte lite. På vägen hann vi med att besöka ett intressant husbygge med innovativ träteknik samt en liten och spännande korvfabrik, Åre Chark och Deli. Hann med att besöka tre kommuner, Östersund, Krokom och Åre. Tredje Jämtlandsbesöket i höst. Dags att söka medborgarskap i Republiken?
Här kommer pressmeddelandet:
Riksdagsledamoten Ola Johansson, Centerpartiets bostadspolitiske talesperson, besökte åter Jämtland fredagen den 28 oktober. Senast (Riksstämmorna i Åre den 22-25 september ej medräknat) Ola besökte länet var den 17 augusti. Vid det tillfället uppmärksammades problemen med låg marknadsvärdering av nya bostäder, svårigheter med kreditgivning och låg omsättning i bostadsbeståndet.
Ola Johansson är även Förbundsordförande i Bygdegårdarnas Riksförbund (BR), vilka organiserar mer än 1400 öppna samlingslokaler, varav 90 stycken i Jämtland- Härjedalen. Syftet med besöket i fredags var först och främst att, tillsammans med distriktsordföranden i BR, Gunilla Åsell, besöka några av de mest framstående Bygdegårdarna, Alsen, Undersåker och Trångsviken, samt att berätta för ledningsgruppen i Nätverket HälZa i Jämtland om den potential för möten, fysisk aktivitet och god matkultur som Bygdegårdarna utgör.
Ola Johansson och Centerriksdagskollegan Per Åsling, Trångsviken återkom till frågan om bostadskrediter och byggande i glesbygd när de besiktigade ett husbygge i Undersåker. Det är företaget IsoTimber som bygger såväl energi- som kostnadseffektivt i trä genom att använda spårfrästa träblock av virke som i ett annat sammanhang skulle anses som lågkvalitativt. Träindustriföretaget har kommit överens med bankerna om att det räcker med en borgen för 50% av byggkostnaden, resten anses vara eget invändigt arbete. Dessutom monteras huset på så kort tid att byggkostnaden blir betydligt lägre än för hus byggda på traditionellt sätt.
Regeringen har tagit intryck och föreslår nu avsevärda förbättringar av villkoren för byggande på så kallade ”svaga marknader”. De föreslår nu att istället för dagens garantibelopp på cirka 10.000 kronor per kvadratmeter införa en övre beloppsgräns om 16.000 kronor. ”Detta är verkligen ett steg i rätt riktning. Vi hoppas nu att myndigheterna ökar sina insatser för rådgivning och stöd så att denna möjlighet utnyttjas bättre”.
Fakta:
Statens Bostadskreditnämnd BKN är regeringens expertorgan när det gäller kapitalförsörjning till bostadssektorn, med särskild inriktning på garantigivning. De har bland annat till uppgift att underlätta bostadsbyggandet genom att lämna statliga kreditgarantier, samt att stödja förstagångsköpare genom att ge stöd till hushåll som har svårt att få bostadslån, trots att de har en långsiktig betalningsförmåga.
Problemet i områden där efterfrågan är låg är att i samma ögonblick som nyckeln sätts i låset på den färdigbyggda fastigheten sjunker marknadsvärdet under produktionsvärdet. Det är skälet till att den ordinarie kreditmarknaden inte förmår tillgodose behovet av krediter till dem som trots en god betalningsförmåga vill låna för att bygga ett nytt en- eller flerfamiljshus.
BKN har tidigare begränsat sin möjlighet att ställa garantier till bidragsunderlaget enligt förordningen om statlig byggnadssubvention. Genom att istället sätta upp en övre beloppsgräns om 16.000 kronor per kvadratmeter bruksarea åstadkoms en modell som bättre svarar mot behovet av anpassning till markandsvärdena. Idag är det genomsnittliga garantibeloppet 10.000 kronor.
Ökat bostadsbyggande behövs för långsiktig tillväxt. Förutom livskraftiga företag, behövs en samhällsbyggnad som ger spelrum för kultur- och fritidsaktiviteter. Företagsamheten och föreningslivet i Jämtland har en stark tradition och det finns goda exempel på samverkan, exempelvis kring Bygdegården i Trångsviken. Boverkets fortsatta stöd till att göra Bygdegårdarna tillgängliga, moderna och attraktiva och Bostadskreditnämndens ansträngningar att stödja bostadsmarknaden är betydelsefullt för möjligheten att hålla Hela Sverige levande.
Ola Johansson
Centerpartiet
Här kommer pressmeddelandet:
Riksdagsledamoten Ola Johansson, Centerpartiets bostadspolitiske talesperson, besökte åter Jämtland fredagen den 28 oktober. Senast (Riksstämmorna i Åre den 22-25 september ej medräknat) Ola besökte länet var den 17 augusti. Vid det tillfället uppmärksammades problemen med låg marknadsvärdering av nya bostäder, svårigheter med kreditgivning och låg omsättning i bostadsbeståndet.
Ola Johansson är även Förbundsordförande i Bygdegårdarnas Riksförbund (BR), vilka organiserar mer än 1400 öppna samlingslokaler, varav 90 stycken i Jämtland- Härjedalen. Syftet med besöket i fredags var först och främst att, tillsammans med distriktsordföranden i BR, Gunilla Åsell, besöka några av de mest framstående Bygdegårdarna, Alsen, Undersåker och Trångsviken, samt att berätta för ledningsgruppen i Nätverket HälZa i Jämtland om den potential för möten, fysisk aktivitet och god matkultur som Bygdegårdarna utgör.
Ola Johansson och Centerriksdagskollegan Per Åsling, Trångsviken återkom till frågan om bostadskrediter och byggande i glesbygd när de besiktigade ett husbygge i Undersåker. Det är företaget IsoTimber som bygger såväl energi- som kostnadseffektivt i trä genom att använda spårfrästa träblock av virke som i ett annat sammanhang skulle anses som lågkvalitativt. Träindustriföretaget har kommit överens med bankerna om att det räcker med en borgen för 50% av byggkostnaden, resten anses vara eget invändigt arbete. Dessutom monteras huset på så kort tid att byggkostnaden blir betydligt lägre än för hus byggda på traditionellt sätt.
Regeringen har tagit intryck och föreslår nu avsevärda förbättringar av villkoren för byggande på så kallade ”svaga marknader”. De föreslår nu att istället för dagens garantibelopp på cirka 10.000 kronor per kvadratmeter införa en övre beloppsgräns om 16.000 kronor. ”Detta är verkligen ett steg i rätt riktning. Vi hoppas nu att myndigheterna ökar sina insatser för rådgivning och stöd så att denna möjlighet utnyttjas bättre”.
Fakta:
Statens Bostadskreditnämnd BKN är regeringens expertorgan när det gäller kapitalförsörjning till bostadssektorn, med särskild inriktning på garantigivning. De har bland annat till uppgift att underlätta bostadsbyggandet genom att lämna statliga kreditgarantier, samt att stödja förstagångsköpare genom att ge stöd till hushåll som har svårt att få bostadslån, trots att de har en långsiktig betalningsförmåga.
Problemet i områden där efterfrågan är låg är att i samma ögonblick som nyckeln sätts i låset på den färdigbyggda fastigheten sjunker marknadsvärdet under produktionsvärdet. Det är skälet till att den ordinarie kreditmarknaden inte förmår tillgodose behovet av krediter till dem som trots en god betalningsförmåga vill låna för att bygga ett nytt en- eller flerfamiljshus.
BKN har tidigare begränsat sin möjlighet att ställa garantier till bidragsunderlaget enligt förordningen om statlig byggnadssubvention. Genom att istället sätta upp en övre beloppsgräns om 16.000 kronor per kvadratmeter bruksarea åstadkoms en modell som bättre svarar mot behovet av anpassning till markandsvärdena. Idag är det genomsnittliga garantibeloppet 10.000 kronor.
Ökat bostadsbyggande behövs för långsiktig tillväxt. Förutom livskraftiga företag, behövs en samhällsbyggnad som ger spelrum för kultur- och fritidsaktiviteter. Företagsamheten och föreningslivet i Jämtland har en stark tradition och det finns goda exempel på samverkan, exempelvis kring Bygdegården i Trångsviken. Boverkets fortsatta stöd till att göra Bygdegårdarna tillgängliga, moderna och attraktiva och Bostadskreditnämndens ansträngningar att stödja bostadsmarknaden är betydelsefullt för möjligheten att hålla Hela Sverige levande.
 |
| Per Åsling i Trångsviken. Biblioteket är en av många samhällsfunktioner som är inhysta i vad många kallar för Bygdegårdarnas Rolls Royce. |
Centerpartiet
tisdag 25 oktober 2011
Vindkraftsplan med icke-mål
Det har nu gått ännu något halvår sedan jag skrev något om Kungsbackas avvaktande hållning när det gäller vinkraft. Senast var det bristen på ledande företrädare för de stora partierna på vindkraftssamrådet i Förlanda, gällande Ulvåsprojektet, på gränsen mellan Idala och Horred. Nu har det gått ännu en tid och medan fundamentet gjuts för de första vindkraftverken vid Skärsjön, som passerade nålsögat mellan två lagstiftningar, ligger Kungsbackas vindkraftsplan ännu i träda. Det är Vindkraftsföretaget Triventus AB som, på Gåsevadholmsfidiekomiss marker, under namnet Fjärås Vindpark AB uppför 4 snurror med effekten 2MW vardera. Någon gång i vår blir det invigning.
Trots att jag själv som Kommunalråd varit delaktig i de tidiga diskussionerna kring avgränsningsområden, måste jag säga att frågan tycks ligga utanför all politisk dikussion nu. De överenskommelser som gjordes i Alliansen vid den tiden har för länge sedan passerat bäst-före-datumet. Det faktum att vi, oavsett ÖP, inom kort har 4 höga verk någonstans vid kommunens geografiska mittpunkt, förändrar också en del. Jag menar att arbetet med Översiktsplan i Kungsbacka nu måste göras om och därmed omförhandlas, sedan Regeringsrätten faställt att Råö inte har något att erinra emot vindetableringar utanför en radie om 1,5 mil. Det betyder att Kungsbacka istället för den nu malpåseplacerade icke-planen, skulle kunna komplettera med det självklara, nämligen ett planeringsmål för producerad effekt inom kommunens gräns. Domen till Råös nackdel torde undanröja alla hinder för ett sådant mål, eftersom det betyder att de områden som inte berörs av endera Råös 1,5 mils skyddsområde, eller närhet till bebyggelse, eller kulturskyddat område som exempelvis Äskhult, är potentiella utvecklingsområden. Kungsbacka borde, i likhet med Varberg, peka ut de områden där man ser en möjlighet att bygga ut vindkraften och analysera potentialen hos dessa, i termer av producerad effekt i megawattimmar.
Nationellt finns kommunala planer som anger att det totalt finns planberedskap för 75 terrawattimmar. Det innebär att regeringens planeringsmål inför 2020 uppfylls med råge, oavsett vad som byggs i Kungsbacka. Samtidigt kan vi läsa i tidningarna att många sydsvenska kommuner, som exempelvis Kävlinge med utmärkta lägen, bland annat intill den nedstängda Barsebäcksanläggningen säger nej till vindkraftsutbyggnad. Kungsbacka riskerar att nu tillhöra den gruppen, såvida inte en offensivare plan läggs på fullmäktiges bord. det tycker jag vore synd på så goda vindlägen.
Debatten om elområden ger vid handen att Södra Sverige kommer att få högre elpriser om inte produktionskapaciteten av förnybart ökar. Utbyggnad av vindkraften är enda möjligheten att få lägre elpriser här, såvida inte överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige förbättras dramatiskt. Någon insändarskribent skrev att de kommuner som motsätter sig förnybar elproduktion skulle betala ett högre pris. Inget genomförbart förslag, men det ligger något i tankegången, åtminstone att vara solidarisk.
Lika ohållbart är det ju att åren går av byggande och expansion, trots att det inom kommunens gräns ännu inte finns en bergtäkt att räkna med. Detta trots att flera bra förslag har framförts och förkastats, alternativt avförts på grund av att man inte orkar ta diskussionen med opinionen.
Boverket delar ut medel till de kommuner som tagit fram översiktsplaner för vindkraft. Kungsbacka har fått bidrag, trots att planen ännu inte presenterats för Kommunfullmäktige. Vore jag handläggare på Boverket skulle jag undersöka om det inte är så att man kan kräva tillbaka pengarna vid uteblivet beslut, senast ett fastställt datum. Syftet med en sådan ÖP är ju också, menar jag att presentera en siffra som anger hur mycket vindenergi man avser att planera för. I avsaknad av en sådan angivelse är det tveksamt om kommunen, ens om planen fastställs, har gjort sin läxa. i avvaktan på det och en energi- och klimatplan, samt en genomförandeplan för kommunens samdistribution, passerar andra kommuner Kungsbacka i hög takt på miljöområdet.
Ola Johansson
Centerpartiet
Trots att jag själv som Kommunalråd varit delaktig i de tidiga diskussionerna kring avgränsningsområden, måste jag säga att frågan tycks ligga utanför all politisk dikussion nu. De överenskommelser som gjordes i Alliansen vid den tiden har för länge sedan passerat bäst-före-datumet. Det faktum att vi, oavsett ÖP, inom kort har 4 höga verk någonstans vid kommunens geografiska mittpunkt, förändrar också en del. Jag menar att arbetet med Översiktsplan i Kungsbacka nu måste göras om och därmed omförhandlas, sedan Regeringsrätten faställt att Råö inte har något att erinra emot vindetableringar utanför en radie om 1,5 mil. Det betyder att Kungsbacka istället för den nu malpåseplacerade icke-planen, skulle kunna komplettera med det självklara, nämligen ett planeringsmål för producerad effekt inom kommunens gräns. Domen till Råös nackdel torde undanröja alla hinder för ett sådant mål, eftersom det betyder att de områden som inte berörs av endera Råös 1,5 mils skyddsområde, eller närhet till bebyggelse, eller kulturskyddat område som exempelvis Äskhult, är potentiella utvecklingsområden. Kungsbacka borde, i likhet med Varberg, peka ut de områden där man ser en möjlighet att bygga ut vindkraften och analysera potentialen hos dessa, i termer av producerad effekt i megawattimmar.
Nationellt finns kommunala planer som anger att det totalt finns planberedskap för 75 terrawattimmar. Det innebär att regeringens planeringsmål inför 2020 uppfylls med råge, oavsett vad som byggs i Kungsbacka. Samtidigt kan vi läsa i tidningarna att många sydsvenska kommuner, som exempelvis Kävlinge med utmärkta lägen, bland annat intill den nedstängda Barsebäcksanläggningen säger nej till vindkraftsutbyggnad. Kungsbacka riskerar att nu tillhöra den gruppen, såvida inte en offensivare plan läggs på fullmäktiges bord. det tycker jag vore synd på så goda vindlägen.
Debatten om elområden ger vid handen att Södra Sverige kommer att få högre elpriser om inte produktionskapaciteten av förnybart ökar. Utbyggnad av vindkraften är enda möjligheten att få lägre elpriser här, såvida inte överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige förbättras dramatiskt. Någon insändarskribent skrev att de kommuner som motsätter sig förnybar elproduktion skulle betala ett högre pris. Inget genomförbart förslag, men det ligger något i tankegången, åtminstone att vara solidarisk.
Lika ohållbart är det ju att åren går av byggande och expansion, trots att det inom kommunens gräns ännu inte finns en bergtäkt att räkna med. Detta trots att flera bra förslag har framförts och förkastats, alternativt avförts på grund av att man inte orkar ta diskussionen med opinionen.
Boverket delar ut medel till de kommuner som tagit fram översiktsplaner för vindkraft. Kungsbacka har fått bidrag, trots att planen ännu inte presenterats för Kommunfullmäktige. Vore jag handläggare på Boverket skulle jag undersöka om det inte är så att man kan kräva tillbaka pengarna vid uteblivet beslut, senast ett fastställt datum. Syftet med en sådan ÖP är ju också, menar jag att presentera en siffra som anger hur mycket vindenergi man avser att planera för. I avsaknad av en sådan angivelse är det tveksamt om kommunen, ens om planen fastställs, har gjort sin läxa. i avvaktan på det och en energi- och klimatplan, samt en genomförandeplan för kommunens samdistribution, passerar andra kommuner Kungsbacka i hög takt på miljöområdet.
Ola Johansson
Centerpartiet
söndag 23 oktober 2011
En arena för de verklighetsfrämmande
Lars-Åke Lagrell, ordförande i det Svenska Fotbollsförbundet ger i dagens Sportspegeln en lektion i hur man som kommunpolitiker ska kunna göra något åt "arenarallyt" som sveper över landet. I takt med att de nationella förbunden, var och en på sitt håll skruvar upp kraven för de lag som spelar i högsta serien i sina respektive idrotter reagerar nu kommunsverige. Tack Sportspegeln för ett bra reportage! Kommunstyrelsens ordförande i Falkenberg, den idrottstokiga Mari-Louise Wernersson, borde "ta upp saken med sin förening så den kan driva frågan i förbundet" säger Lagrell i intervjun och antyder på ett härskartekniskt fulländat sätt att hon inte förstår hur "vi i idrottsrörelsen fattar våra beslut". Så talar en "pamp" som totalt har förlorat kontakten med verkligheten. Nu hoppas jag att "Millis", som är en tongivande kommunpolitiker nationellt, i egenskap av sitt engagemang i Sveriges Kommuner & Landsting och ordförande i Centerpartiets kommunala sektion, tillsammans med kollegorna i kommunsverige sätter hårt mot hårt så de vettiga personerna som borde finnas kvar inom idrottsrörelsen besinnar sig. Lagrell är nog ett hopplöst fall, det brukar bli så med de som suttit för länge på en sådan upphöjd position, speciellt inom idrotten.
I Kungsbacka vill vi ha en bredd som klarar av att hålla en liten och spetsig topp vid varaktigt liv. Det är jättepositivt att Kungsbackas fotbollsklubbar samarbetar för att få fram ett topplag på damsidan. Att ishockeyn nu har lagt personliga intressen åt sidan och börjar vinna matcher tillsammans, är något vi borde ha rätt att kräva, så beredvilligt som kommunens skattebetalare ställt upp med hallar och ekonomiska uppgörelser för att undvika konkurs vid fler än ett tillfälle. Handbollslaget Aranäs, som jag själv blev medlem i för ett par veckor sedan, kan förhoppningsvis etablera sig i den högsta serien i år, så planerna på en permanent hall för bollsport kan förverkligas på ett sätt som även skapar förutsättningar för andra idrotter. Ishallen fungerar visserligen bra som matcharena men det håller inte i längden att lägga ut golv inför varje match. Och vad gör vi om hockeyn börjar klättra i seriesystemet?
Det finns idrottare som det låter mindre om. Bandyn i Frillesås verkar knappt räknas till Kungsbacka, trots att FBK länge varit ett topplag. Med tanke på den sydliga breddgraden är deras position helt fantastisk. Man kan fundera över vad det skulle betyda för vinteridrotten i Varberg och Kungsbacka om det byggdes en inomhushall vid Sjöaremossen. Konståkarna vinner ofta, trots att de ibland känner sig felfördelade vad gäller tider. Friidrottsprofiler och Golfare har vi ett antal som gör bäst ifrån sig på de internationella arenorna. De ger guldglas åt Kungsbacka utan att det kostar oss en krona. För att inte tala om alla ryttare, orienterare och gymnaster som inte heller syns eller hörs, annat än i resultatlistorna. Motorsporten ska vi inte glömma, med unga stjärnor som Eddie Karlsson i trial och den ännu yngre världsstjärnan i GoCart från Kullavik, blott tioårige Rasmus Lindh, som vi kunde läsa om i veckans nummer av tidningen Land.
Oj! Det blev visst en uppräkning här. Det var inte meningen. Vi har mycket att vara stolta över. Även om flera av de uppräknade, i riksmedia brukar kallas för "Göteborgare".
Jag har ofta skrivit om den höga nivån och kommunens ovilja att använda den för att stärka varumärket. Jag vidhåller att Kungsbacka kunde göra mer av sin storlek och sina förutsättningar inom såväl kultur som idrott och näringsliv. Samtidigt förstår jag Millis, Per Ödman, Christofer Bergenblock och de andra kommunpolitikerna som nu tycks ha fått nog av Arenarallyt. Det verkar inte som dessa upphöjda idrottstoppar förstår under vilka villkor kommunerna verkar och att samhället också består av skattebetalare. Dessa drabbas i kommunala sammanhang lika hårt av en kronas skattehöjning, oavsett om det är för att täcka svallvågorna av EU:s finanskris, kvalité och volymförändringar i skola vård och omsorg, sjunkande intäkter på grund av avflyttning, högre medelålder eller stigande arbetslöshet, samtidigt som de förväntas göra stora investeringar i skolor, äldreboenden, ny infrastruktur och arenabyggen. Man bör också komma ihåg att de flesta av landets kommuner inte har 76 000 invånare att fördela skattekronan på.
Det ideella arbetet i föreningslivet och speciellt inom idrottsrörelsen är helt ovärderligt. Många argumenterar på det sättet för att rättfärdiga satsningar på dessa arenor. Tyvärr är risken stor att det är just det småskaliga föreningslivet och ungdomsverksamheten som får stå åt sidan när klubbarna, ivrigt påhejade av personer som Lagrell, uppvaktar kommunpolitiker med krav på mångmiljoninvesteringar som måste genomföras NU, eller åtminstone så länge perioden i elitsammanhangen varar. De hänvisar till sitt förbund och deras krav för att få vara med i den aktuella serien och spela matcher hemma. Av Lagrell kunde vi just höra att Fotbollsförbundet likt Moment 22, hänvisar tillbaka till föreningarna. De många ideella ledarna, ungdomar och de små lokala idrottsplatserna förtjänar också att uppmärksammas. I syfte att stärka fotbollen investerar Kungsbacka kommun i nya konstgräsplaner. Det ger bättre förutsättningar för verksamheten och på sikt lägre driftkostnader. Alla är överens om att det är bra, men ändå är det svårt att argumentera för investeringen, just för att det får svåra undanträngningseffekter i den kommunala ekonomin när investeringen ska genomföras.
Jag önskar det fanns lite större förståelse hos de ideella ledarna i bredd- och elitklubbarna för hur en kommunal ekonomi fungerar och vilka krav som ställs på vad kommuner förväntas göra inom andra områden. Vad det exempelvis betyder för framtiden att vi även har en skola och barnomsorg av hög kvalité. Att alla ungdomar inte idrottar och att det även är viktigt med äldre personers hälsa och motion.
Balanskravet på kommunerna innebär att kapital- och driftskostnader för en nybyggd hall, eller fotbollsarena ska samsas med de ordinarie kommunala utgifterna i budgeten varje år. Att det kan innebära att annan verksamhet måste stå tillbaka, såvida inte skatten ska höjas för alla.
Nu rapporterar Agenda om allvaret i Eurokrisen. Det verkar som problemen i Europas länder med underbalanserade ekonomier inte angår oss. Ingenting är mer felaktigt!
Ola Johansson
Centerpartiet
I Kungsbacka vill vi ha en bredd som klarar av att hålla en liten och spetsig topp vid varaktigt liv. Det är jättepositivt att Kungsbackas fotbollsklubbar samarbetar för att få fram ett topplag på damsidan. Att ishockeyn nu har lagt personliga intressen åt sidan och börjar vinna matcher tillsammans, är något vi borde ha rätt att kräva, så beredvilligt som kommunens skattebetalare ställt upp med hallar och ekonomiska uppgörelser för att undvika konkurs vid fler än ett tillfälle. Handbollslaget Aranäs, som jag själv blev medlem i för ett par veckor sedan, kan förhoppningsvis etablera sig i den högsta serien i år, så planerna på en permanent hall för bollsport kan förverkligas på ett sätt som även skapar förutsättningar för andra idrotter. Ishallen fungerar visserligen bra som matcharena men det håller inte i längden att lägga ut golv inför varje match. Och vad gör vi om hockeyn börjar klättra i seriesystemet?
Det finns idrottare som det låter mindre om. Bandyn i Frillesås verkar knappt räknas till Kungsbacka, trots att FBK länge varit ett topplag. Med tanke på den sydliga breddgraden är deras position helt fantastisk. Man kan fundera över vad det skulle betyda för vinteridrotten i Varberg och Kungsbacka om det byggdes en inomhushall vid Sjöaremossen. Konståkarna vinner ofta, trots att de ibland känner sig felfördelade vad gäller tider. Friidrottsprofiler och Golfare har vi ett antal som gör bäst ifrån sig på de internationella arenorna. De ger guldglas åt Kungsbacka utan att det kostar oss en krona. För att inte tala om alla ryttare, orienterare och gymnaster som inte heller syns eller hörs, annat än i resultatlistorna. Motorsporten ska vi inte glömma, med unga stjärnor som Eddie Karlsson i trial och den ännu yngre världsstjärnan i GoCart från Kullavik, blott tioårige Rasmus Lindh, som vi kunde läsa om i veckans nummer av tidningen Land.
Oj! Det blev visst en uppräkning här. Det var inte meningen. Vi har mycket att vara stolta över. Även om flera av de uppräknade, i riksmedia brukar kallas för "Göteborgare".
Jag har ofta skrivit om den höga nivån och kommunens ovilja att använda den för att stärka varumärket. Jag vidhåller att Kungsbacka kunde göra mer av sin storlek och sina förutsättningar inom såväl kultur som idrott och näringsliv. Samtidigt förstår jag Millis, Per Ödman, Christofer Bergenblock och de andra kommunpolitikerna som nu tycks ha fått nog av Arenarallyt. Det verkar inte som dessa upphöjda idrottstoppar förstår under vilka villkor kommunerna verkar och att samhället också består av skattebetalare. Dessa drabbas i kommunala sammanhang lika hårt av en kronas skattehöjning, oavsett om det är för att täcka svallvågorna av EU:s finanskris, kvalité och volymförändringar i skola vård och omsorg, sjunkande intäkter på grund av avflyttning, högre medelålder eller stigande arbetslöshet, samtidigt som de förväntas göra stora investeringar i skolor, äldreboenden, ny infrastruktur och arenabyggen. Man bör också komma ihåg att de flesta av landets kommuner inte har 76 000 invånare att fördela skattekronan på.
Det ideella arbetet i föreningslivet och speciellt inom idrottsrörelsen är helt ovärderligt. Många argumenterar på det sättet för att rättfärdiga satsningar på dessa arenor. Tyvärr är risken stor att det är just det småskaliga föreningslivet och ungdomsverksamheten som får stå åt sidan när klubbarna, ivrigt påhejade av personer som Lagrell, uppvaktar kommunpolitiker med krav på mångmiljoninvesteringar som måste genomföras NU, eller åtminstone så länge perioden i elitsammanhangen varar. De hänvisar till sitt förbund och deras krav för att få vara med i den aktuella serien och spela matcher hemma. Av Lagrell kunde vi just höra att Fotbollsförbundet likt Moment 22, hänvisar tillbaka till föreningarna. De många ideella ledarna, ungdomar och de små lokala idrottsplatserna förtjänar också att uppmärksammas. I syfte att stärka fotbollen investerar Kungsbacka kommun i nya konstgräsplaner. Det ger bättre förutsättningar för verksamheten och på sikt lägre driftkostnader. Alla är överens om att det är bra, men ändå är det svårt att argumentera för investeringen, just för att det får svåra undanträngningseffekter i den kommunala ekonomin när investeringen ska genomföras.
Jag önskar det fanns lite större förståelse hos de ideella ledarna i bredd- och elitklubbarna för hur en kommunal ekonomi fungerar och vilka krav som ställs på vad kommuner förväntas göra inom andra områden. Vad det exempelvis betyder för framtiden att vi även har en skola och barnomsorg av hög kvalité. Att alla ungdomar inte idrottar och att det även är viktigt med äldre personers hälsa och motion.
Balanskravet på kommunerna innebär att kapital- och driftskostnader för en nybyggd hall, eller fotbollsarena ska samsas med de ordinarie kommunala utgifterna i budgeten varje år. Att det kan innebära att annan verksamhet måste stå tillbaka, såvida inte skatten ska höjas för alla.
Nu rapporterar Agenda om allvaret i Eurokrisen. Det verkar som problemen i Europas länder med underbalanserade ekonomier inte angår oss. Ingenting är mer felaktigt!
Ola Johansson
Centerpartiet
torsdag 20 oktober 2011
C-politiker besöker Halmstads garnison
Centerpartiets riksdagsledamot från Halland Ola Johansson besöker fredagen den 21 oktober Halmstads garnison tillsammans med två riksdagskolleger, Kerstin Lundgren och Staffan Danielsson.
Kerstin Lundgren, Södertälje, är Centerpartiets utrikespolitiska talesperson. Staffan Danielsson, Linköping, är Centerpartiets talesperson i försvarspolitiska frågor.
Även Henrik Oretorp, kommunråd i Halmstad, och Stefan Bengtsson, regiongruppledare, deltar i besöket på inbjudan av Försvarsmakten i Halmstad.
Politikerna från Centerpartiet kommer att besöka Luftvärnsregementet (Lv6), Försvarsmaktens tekniska skola (FMTS) och Militärhögskolan Halmstad (MHS H).
Representanter för media inbjuds att delta i besöket mellan klockan 11.00 och 12.00.
Tid: Fredagen den 21 oktober kl 11.00-12.00.
Plats: Samling vid vakten Lv6.
Anmälan till Ola Johansson 070-622 23 18 senast kl 10.00.
____________________
För mer information:
Ola Johansson 070-622 23 18
Kerstin Lundgren, Södertälje, är Centerpartiets utrikespolitiska talesperson. Staffan Danielsson, Linköping, är Centerpartiets talesperson i försvarspolitiska frågor.
Även Henrik Oretorp, kommunråd i Halmstad, och Stefan Bengtsson, regiongruppledare, deltar i besöket på inbjudan av Försvarsmakten i Halmstad.
Politikerna från Centerpartiet kommer att besöka Luftvärnsregementet (Lv6), Försvarsmaktens tekniska skola (FMTS) och Militärhögskolan Halmstad (MHS H).
Representanter för media inbjuds att delta i besöket mellan klockan 11.00 och 12.00.
Tid: Fredagen den 21 oktober kl 11.00-12.00.
Plats: Samling vid vakten Lv6.
Anmälan till Ola Johansson 070-622 23 18 senast kl 10.00.
____________________
För mer information:
Ola Johansson 070-622 23 18
onsdag 19 oktober 2011
SJ SJ "Nye" vän
Märker att en av de gamla rubrikerna jag använt på denna blogg var en travesti på Stefan Demert och Jejja Sundströms gamla kärlekssång till SJ. Den skrevs redan på 1970-talet och uppenbarligen mot bakgrund av någon slags hatkärlek till en stor statskontrollerad verksamhet som även då lämnade en del övrigt att önska.
Jag hade idag förmånen att för första gången lyssna på SJ:s nye ordförande Jan Sundling och höra hans tankar för de närmaste tre åren. Intrycket är att han ganska snabbt identifierat företagets problem och omedelbart ämnar gå till botten med dem. Det utan att som sin företrädare högljutt skylla på andra.
Det är så enkelt som att sätta mål för den egna verksamheten och följa upp dessa på medarbetarnivå, samt att se till så de personer som sitter i ledningen har rätt attityd och är dedicerade uppgiften. Uppenbarligen har dessa grundläggande faktorer varit de som gjort att det som SJ borde vara bra på, nämligen att köra tåg på ett sådant sätt att de kommer fram i tid, är det de varit sämst på.
Lade också märke till att desperationen hos S, V och Mp ledamöterna ökade dramatsikt när det gick upp för dem att den nye ordföranden var fullt belåten med den resurstilldelning till järnvägen som är. Han betonade istället att det viktigaste är att det grävs för pengarna och att det är rätt saker som grävs, samt att det följs upp att det grävts kostnadseffektivt. Att den nye ordföranden är för avreglering och att den Svenska avregleringen till skillnad från den i Storbritannien och Nya Zeeland gjorts på rätt sätt. Att det viktigaste för ett gammalt monopolföretag som SJ är att visa att det går att vara lönsam och det utan att ha ihjäl konkurrenterna, utan tvärt om se till att de får ett utrymme. Att trängsel på spåren inte är ett problem utan en tillgång. "Har man en butik vill man väl att det ska vara mycket kunder". Och slutligen att höghastighetståg inte är en fråga så länge man har problem med den viktigaste faktorn, punktligheten. Frågan om höghastighetstågen besvarades med "Mitt problem är inte att det inte går fort nog till Göteborg, utan att vi inte kommer fram till Göteborg när vi ska."
Jag hade idag förmånen att för första gången lyssna på SJ:s nye ordförande Jan Sundling och höra hans tankar för de närmaste tre åren. Intrycket är att han ganska snabbt identifierat företagets problem och omedelbart ämnar gå till botten med dem. Det utan att som sin företrädare högljutt skylla på andra.
Det är så enkelt som att sätta mål för den egna verksamheten och följa upp dessa på medarbetarnivå, samt att se till så de personer som sitter i ledningen har rätt attityd och är dedicerade uppgiften. Uppenbarligen har dessa grundläggande faktorer varit de som gjort att det som SJ borde vara bra på, nämligen att köra tåg på ett sådant sätt att de kommer fram i tid, är det de varit sämst på.
Lade också märke till att desperationen hos S, V och Mp ledamöterna ökade dramatsikt när det gick upp för dem att den nye ordföranden var fullt belåten med den resurstilldelning till järnvägen som är. Han betonade istället att det viktigaste är att det grävs för pengarna och att det är rätt saker som grävs, samt att det följs upp att det grävts kostnadseffektivt. Att den nye ordföranden är för avreglering och att den Svenska avregleringen till skillnad från den i Storbritannien och Nya Zeeland gjorts på rätt sätt. Att det viktigaste för ett gammalt monopolföretag som SJ är att visa att det går att vara lönsam och det utan att ha ihjäl konkurrenterna, utan tvärt om se till att de får ett utrymme. Att trängsel på spåren inte är ett problem utan en tillgång. "Har man en butik vill man väl att det ska vara mycket kunder". Och slutligen att höghastighetståg inte är en fråga så länge man har problem med den viktigaste faktorn, punktligheten. Frågan om höghastighetstågen besvarades med "Mitt problem är inte att det inte går fort nog till Göteborg, utan att vi inte kommer fram till Göteborg när vi ska."
torsdag 13 oktober 2011
Ola Johansson, ver 1.2 (en uppgradering)
Jag vill först och främst meddela att jag nu efter ett år på Riksdagsplats 188 uppgraderar min ställning i och med att jag väljs som ordinarie i ett av de utskott som jag hittills varit ersättare i. Som ersättare i Civilutskottet har jag haft den uttalade rollen som Centerpartiets talesperson i bostadspolitiska frågor och frågor som berör plan & bygglag, mark- och vatten. Jag kommer nu att bli den ordinarie ledamoten för Centerpartiet och därmed få det yttersta ansvaret för allt som behandlas i Civilutskottet. Det är ”..ärenden om äktenskaps-, föräldra-, ärvda-, handels-, jorda- och utsökningsbalkarna och lagar som ersätter eller anknyter till föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena inte tillhör ett annat utskotts beredning.”
Låter det spännande? Visst! En del är ”Grekiska” även för mig, men det är bara att sätta tänderna i konsumentpolitik, bolagslagstiftning, civilrätt, m.m.
Min upphöjning är en indirekt följd av att Annie Lööf blivit partiledare. I går presenterade Centerpartiet vid en särskild presskonferens detta paket av förändringar. I mitt fall handlar det om att Lena Ek blivit miljöminister och valt att tillfråga ledamoten från Göteborg, Anders Flanking att bli Statssekreterare. Då lämnar han sin plats i Kulturutskottet som Per Lodenius från Stockholms län hett åstundat. Han lämnar sin plats i Civilutskottet till mig och jag får i min tur en ny ersättare i Rickard Nordin från Göteborg som övertagit Flankings plats. Cirkeln är sluten.
Jag behåller mina ersättarplatser i Trafikutskottet och i Socialutskottet, men eftersom jag nu är ordinarie i ett utskott, blir det med automatik så att jag ägnar mindre tid åt dessa båda. Det hindrar mig inte från att resa runt och studera sådan verksamhet och ta del av vad regeringen gör och medverka till att politiken blir bra, genom att delta i debatten i det öppna och i de slutna rummen.
Ola Johansson
Centerpartiet
Låter det spännande? Visst! En del är ”Grekiska” även för mig, men det är bara att sätta tänderna i konsumentpolitik, bolagslagstiftning, civilrätt, m.m.
Min upphöjning är en indirekt följd av att Annie Lööf blivit partiledare. I går presenterade Centerpartiet vid en särskild presskonferens detta paket av förändringar. I mitt fall handlar det om att Lena Ek blivit miljöminister och valt att tillfråga ledamoten från Göteborg, Anders Flanking att bli Statssekreterare. Då lämnar han sin plats i Kulturutskottet som Per Lodenius från Stockholms län hett åstundat. Han lämnar sin plats i Civilutskottet till mig och jag får i min tur en ny ersättare i Rickard Nordin från Göteborg som övertagit Flankings plats. Cirkeln är sluten.
Jag behåller mina ersättarplatser i Trafikutskottet och i Socialutskottet, men eftersom jag nu är ordinarie i ett utskott, blir det med automatik så att jag ägnar mindre tid åt dessa båda. Det hindrar mig inte från att resa runt och studera sådan verksamhet och ta del av vad regeringen gör och medverka till att politiken blir bra, genom att delta i debatten i det öppna och i de slutna rummen.
Ola Johansson
Centerpartiet
Juholt-affären, moralisk och politisk kompass saknas!
Annars är det mest turerna kring Juholt som det snackas om. Socialdemokratiska ledamöter springer ut från möten med mobiltelefonen och samlas i grupper för att diskutera. Personen som står i centrum (Håkan själv) och hans handlande, vill jag inte ha några synpunkter på. Jag tycker mest synd om alla hårt arbetande, ambitiösa och engagerade Socialdemokrater i landet, vilka liksom oss Centerpartister är präglade av en folkrörelsetradition, där det ideella samhällsengagemanget utgör grunden, även för oss som upphöjts till en position, där vi kan livnära oss på våra uppdrag, åtminstone så länge vi har dem. Visst finns det många förmåner. Tillgången till en övernattningsbostad för oss som har mer än 50 km till Riksdagen är en. Bostadsbidraget till dem som har lyckats ordna en egen bostad och får kostnadstäckning för den är en annan. Detta och möjligheten till reseersättning, fria tåg- eller flygresor till och från riksdagsuppdrag måste användas med stor försiktighet. Man kan utgå att det kollas upp, speciellt i samband med sådana här händelser. Tyvärr leder det till att förtroendet för politiker urholkas och vi skuldbeläggs kollektivt för att vara ett gäng fifflare. På facebook stack jag ut hakan inför mina 1000-talet vänner med att påstå att politiker nog fuskar mindre än genomsnittet. Vad tror ni?
När det gäller ledarkrisen som sådan så är det ju fler saker som påverkar. Det började väl i tveksamheten kring var S egentligen stod när det gällde Libyeninsatsen och nu senast gäller det vem som sanktionerat Morgan Johanssons utspel om medborgarskapet, något som Håkan Juholt tog kraftigt avstånd ifrån och lämnade ytterligare en partikamrat med ”rumpan bar”. Oredan kring budgeten och beslutet att inte ställa upp i Agendas partiledardebatt är exempel däremellan. Vad beror då allt detta på?
Ytterst handlar det nog om att Socialdemokraterna förlorat två val i rad. I partiet finns det fortfarande många som suttit i Regeringen och som, trots att de sitter kvar i Riksdagen, hamnat i kylan. Det finns åter flera som före Juholt valdes till partiledare varit påläggskalvar som satts på svältkur, medan andra fått komma in som kultingar under värmelampan. Dessa ledamöter som med stor bitterhet, kombinerat med låg arbetsbelastning, anser sig ha tid att läcka som durkslag, medan de slipar knivarna, redo att använda dem när tiden är mogen.
Ett annat resultat av valförlusten är att de länge befunnit sig vid ett politiskt vägskäl. Ska man förhålla sig till Regeringens politik, acceptera den ekonomiska verkligheten vi befinner oss i och likt man gjorde under Göran Perssons tid ta ansvar för utgiftstak och budgetdisciplin, eller ska man lova vitt och brett utan finansiering? Ska man bli ett parti som höjer bidrag och skatter i lika takt, eller ska man acceptera den jobbpolitik som Alliansen gjort till sitt signum? Ska man flirta med främlingsfientliga krafter och ta avstånd från arbetskraftsinvandring eller ska man följa Mona Sahlins mer liberala syn på det, på jämställdhet och HBT-frågor? Hur är inställningen till miljöpolitiken? Följer man metall- och industrifackens kärnkraftsvänliga linje, eller faller man in i Miljöpartiets mer fundamentalistiska hållning med årtalsexcersis? De har ingen aning, allra minst partiledaren. Hur skall då sossar ute i landet, eller i partistyrelse och riksdagsgrupp förhålla sig?
Socialdemokraterna vet, efter två raka valförluster, utanför regeringsmakten, inte vilket ben de skall stå på. Mona Sahlin förstod detta, men fick aldrig det mandat hon hade behövt för att föra sitt parti bestämt i någondera riktningen. Håkan Juholt har inte förstått att det är detta som är hans uppdrag. Den politiska kompassen är heller inte den enda han tycks sakna. Därför har han inte lyckats greppa styråran i tid. Med den utveckling vi ser nu kommer han aldrig att kunna göra det heller. Om han inte har avgått medan jag skriver detta, kommer han att göra det mycket snart.
Med revade segel driver nu (S)kutan mot fjärran klippiga stränder där de endera slås i spillror eller likt Robinson-deltagare ställs inför hårda prövningar, svältkost och successiv utslagning.
Ola Johansson
Centerpartiet
När det gäller ledarkrisen som sådan så är det ju fler saker som påverkar. Det började väl i tveksamheten kring var S egentligen stod när det gällde Libyeninsatsen och nu senast gäller det vem som sanktionerat Morgan Johanssons utspel om medborgarskapet, något som Håkan Juholt tog kraftigt avstånd ifrån och lämnade ytterligare en partikamrat med ”rumpan bar”. Oredan kring budgeten och beslutet att inte ställa upp i Agendas partiledardebatt är exempel däremellan. Vad beror då allt detta på?
Ytterst handlar det nog om att Socialdemokraterna förlorat två val i rad. I partiet finns det fortfarande många som suttit i Regeringen och som, trots att de sitter kvar i Riksdagen, hamnat i kylan. Det finns åter flera som före Juholt valdes till partiledare varit påläggskalvar som satts på svältkur, medan andra fått komma in som kultingar under värmelampan. Dessa ledamöter som med stor bitterhet, kombinerat med låg arbetsbelastning, anser sig ha tid att läcka som durkslag, medan de slipar knivarna, redo att använda dem när tiden är mogen.
Ett annat resultat av valförlusten är att de länge befunnit sig vid ett politiskt vägskäl. Ska man förhålla sig till Regeringens politik, acceptera den ekonomiska verkligheten vi befinner oss i och likt man gjorde under Göran Perssons tid ta ansvar för utgiftstak och budgetdisciplin, eller ska man lova vitt och brett utan finansiering? Ska man bli ett parti som höjer bidrag och skatter i lika takt, eller ska man acceptera den jobbpolitik som Alliansen gjort till sitt signum? Ska man flirta med främlingsfientliga krafter och ta avstånd från arbetskraftsinvandring eller ska man följa Mona Sahlins mer liberala syn på det, på jämställdhet och HBT-frågor? Hur är inställningen till miljöpolitiken? Följer man metall- och industrifackens kärnkraftsvänliga linje, eller faller man in i Miljöpartiets mer fundamentalistiska hållning med årtalsexcersis? De har ingen aning, allra minst partiledaren. Hur skall då sossar ute i landet, eller i partistyrelse och riksdagsgrupp förhålla sig?
Socialdemokraterna vet, efter två raka valförluster, utanför regeringsmakten, inte vilket ben de skall stå på. Mona Sahlin förstod detta, men fick aldrig det mandat hon hade behövt för att föra sitt parti bestämt i någondera riktningen. Håkan Juholt har inte förstått att det är detta som är hans uppdrag. Den politiska kompassen är heller inte den enda han tycks sakna. Därför har han inte lyckats greppa styråran i tid. Med den utveckling vi ser nu kommer han aldrig att kunna göra det heller. Om han inte har avgått medan jag skriver detta, kommer han att göra det mycket snart.
Med revade segel driver nu (S)kutan mot fjärran klippiga stränder där de endera slås i spillror eller likt Robinson-deltagare ställs inför hårda prövningar, svältkost och successiv utslagning.
Ola Johansson
Centerpartiet
tisdag 11 oktober 2011
Offentlig upphandling av livsmedel och krav på djurhållning
Under förmiddagens överläggningar på "Joint Committée meeting, National parliaments och European parliament" idag höll jag två anföranden, ett om den Digitala Inre marknadens möjligheter och vikten av att alla har tillgång till Internet och färdigheter att kunna använda sig av IT-tjänster. Mest uppmärksammat blev nog ändå det här anförandet, där jag beskrev hur svenska välmotiverade extraordinära krav på djurskydd och hälsa skapar svårigheter att genomföra offentlig upphandling på ett icke diskriminerande sätt, i avsaknad på en harmoniserad Europeisk djurskyddslagstiftning. Såhär löd talet (avskrivet mina anteckningar):
"Tack herr ordförande!
Den offentliga upphandlingen står för en betydande del av konsumtionen. Hur den offentliga sektorn handlar upp skickar tydliga signaler också till vanliga konsumenter om miljöval, ekologiska produkter, etik, arbetsvillkor och rättvis handel. Självklart är det viktigt att det sker med principen om likabehandling, icke-diskriminering, transparens, proportionalitet och ömsesidingt erännande för ögonen.
I Sverige är bara hälften av de livsmedel vi konsumerar producerade inom landet. Vi kan därför skicka en tacksamhetens tanke till bland annat de tyska och danska bönder som hjälper till så att svenska familjer har mat på bordet. Men vi är många som önskar att självförsörjningen av livsmedel vore större!
I Sverige har vi 9 miljoner innevånare. Inom den offentliga sektorn serveras 3 miljoner måltider varje dag till skolbarn, äldre och människor som vårdas på sjukhus. Även här är självförsörjningsgraden låg, trots att man vid offentlig upphandling uppmanar lokala producenter att lämna anbud.
Den svenska djurskyddslagen hör till de strängaste i Europa. Även om de flesta djur till slut hamnar på vår tallrik, vill vi att de ska hålla sig friska och kunna utöva sitt naturliga beteende så länge de lever.
Därför straffas lantbrukare som bryter mot djurskyddslagen av lokala myndigheter, samtidigt som samma myndigheter upphandlar livsmedel som fötts upp under betydligt sämre omständigheter än de svenska.
Med hänsyn tagen till principen om likabehandling och icke-diskriminering är det viktigt att lagarna alltjämt utformas så att extraordinära krav på djurskydd och hälsa kan ställas vid offentlig upphandling och att det på förpackningen går att härleda livsmedlets ursprung.
De Europeiska djurskyddslagarna är inte harmoniserade. Det är ändå viktigt att den offentliga upphandlingen också tar hänsyn till artikel 30 EG som innebär att man inte hindrar restriktioner som grundas på ett intresse att skydda djurs hälsa och liv.
Det nationella rättsläget inom det här området är oklart. Det har vi själva ett ansvar att rätta till, men det undertstryker vikten av en harmonisering även av djurskyddet för att komma åt en diskriminering som sker, helt inom ramen för EU:s direktiv och gällande lagstiftning, när det gäller offentlig upphandling.
Tack för ordet!"
Ola Johansson
Centerpartiet
"Tack herr ordförande!
I Sverige är bara hälften av de livsmedel vi konsumerar producerade inom landet. Vi kan därför skicka en tacksamhetens tanke till bland annat de tyska och danska bönder som hjälper till så att svenska familjer har mat på bordet. Men vi är många som önskar att självförsörjningen av livsmedel vore större!
I Sverige har vi 9 miljoner innevånare. Inom den offentliga sektorn serveras 3 miljoner måltider varje dag till skolbarn, äldre och människor som vårdas på sjukhus. Även här är självförsörjningsgraden låg, trots att man vid offentlig upphandling uppmanar lokala producenter att lämna anbud.
Den svenska djurskyddslagen hör till de strängaste i Europa. Även om de flesta djur till slut hamnar på vår tallrik, vill vi att de ska hålla sig friska och kunna utöva sitt naturliga beteende så länge de lever.
Därför straffas lantbrukare som bryter mot djurskyddslagen av lokala myndigheter, samtidigt som samma myndigheter upphandlar livsmedel som fötts upp under betydligt sämre omständigheter än de svenska.
Med hänsyn tagen till principen om likabehandling och icke-diskriminering är det viktigt att lagarna alltjämt utformas så att extraordinära krav på djurskydd och hälsa kan ställas vid offentlig upphandling och att det på förpackningen går att härleda livsmedlets ursprung.
De Europeiska djurskyddslagarna är inte harmoniserade. Det är ändå viktigt att den offentliga upphandlingen också tar hänsyn till artikel 30 EG som innebär att man inte hindrar restriktioner som grundas på ett intresse att skydda djurs hälsa och liv.
Det nationella rättsläget inom det här området är oklart. Det har vi själva ett ansvar att rätta till, men det undertstryker vikten av en harmonisering även av djurskyddet för att komma åt en diskriminering som sker, helt inom ramen för EU:s direktiv och gällande lagstiftning, när det gäller offentlig upphandling.
Tack för ordet!"
Ola Johansson
Centerpartiet
måndag 10 oktober 2011
Join committeé meeting om inre marknaden och den fria rörligheten etc
Ja då har man begått sin talardebut i EU-sammanhang. Det skedde i eftermiddag när jag representerade Civilutskottet på ett parlamentarikermöte med EU- och nationella paralamentsledamöter. Mötet handlar om den s k Inre marknaden och konsumenters rättigheter, den fria rörligheten för medborgare, offentlig upphandling och e-handel m.m.
Mötet är sådant att man med fördel talar svenska eftersom allting översätts och det betyder att fåtalet svenskar i lokaler är de enda som hör stakningar upprepningar och andningssvårigheter. Nu var det inte så farligt med det. Jag tog tillfället i akt att tala om Nybyggarlandet, när jag sade att Europa borde skapa en anda, där människors rörlighet bejakas och underlättas. Där de arbeten som erbjuds är vita och det finns avtal som reglerar pensionsrättigheter, sjukfrånvaro, semestrar, etc. Där det finns möjlighet att få vård om man blir sjuk och att denna rätt även gäller dina familj. Jag berättade att Sverige har en demografisk och även en geografisk utmaning som innebär att vi behöver bli fler i arbetande ålder som försörjer de som inte kan arbeta. Att entreprenörer och människor med drivkraft har möjligheter i Sverige, men att det också innebär förpliketsler mot familjerna, att barnen ska kunna gå i skola, respektive fru/man kan få ett arbete och man erbjuds Svenskundervisning introduktion och delaktighet. Detta gäller även immigranter från länder utanför Europa (tredje land).
Jag sätter också mitt hopp till ungdomar, för vilka nationsgränserna suddas ut via Internet och sociala medier. Här kommer vi in på utbildningssamarbete mellan Europas länder och möjlifgheten att skapa likvärdig utbildning för specialist- och yrkeskunskaper. Jag gav även exempel från hemkommunen Kungsbacka vars gymnasieskolor är duktiga på Europeiskt utbildningssamarbete i den Europeiska klassen för fordonselever (ECT). Den har jag nämnt tidigare i denna blogg. Det är också viktigt att den som har yrkeskunskaper och utbildningar som förvärvats i andra europeiska länder kan validera dem i det land de kommer till.
Jag blir inte mer långrandig än såhär, utan hoppas att jag kan ta mod till mig och tala lite om offentlig upphandling i morgon.
Ola Johansson
Centerpartiet
söndag 9 oktober 2011
Riksdagsmotinerna inlämnade, -en kort sammanfattning
Det är lite trist att inte ha nog med tid att lägga ut texten politiskt kring de 11 motioner som har mitt namn under sig under den allmänna motionstiden 2010/2011. Här under en sammanfattning, men först:
Jag skriver under tiden som Lena Mellin, Aftonbladet och Mats Knutsson, SVT sammanfattar intrycken efter partiledardebatten i SVT:s Agenda. Båda är överens om att Annie Lööf klarade sig bra och det tycker jag också hon gjorde. Hon har positionerat C i förhållandet till Sd och balanserade energipolitiken väl mellan å ena sidan Miljöpartiet och å andra sidan Folkpartiets kärnkraftskramare. Det är bra. Långt mycket bättre än vad Håkan Juholt presterar när han helt och hållet överlåter åt Miljöpartiet och Åsa Romson att företräda oppositionen. Och det skötte hon bra, tycker jag. Men så fick hon ju hela planhalvan för sig själv. Nu har Juholts vecka inte varit så bra, ändå är det något som säger mig att han kommer att få fler och sämre veckor framöver. Ska han sitta fram till valet så blir nog veckan efter det den i särklass sämsta.
Nu till motionerna vi tar dom i ordning och konstaterar att de alla finns att hämta på Riksdagens hemsida, här. Bakom den länken finner ni alla mina motioner, såväl de där jag är medundertecknare och de åtta som kommer från eget tangentbord.
ROT-avdrag för kulturbyggnader
Skriven tillsammans med Anders Flanking, handlar om att vi utöver möjligheten för privatpersoner ska kunna använda ROT-avdraget eller liknande möjlighet till avdragsrätt. Det betyder att du som äger en lantbruks- eller skogsfastighet ska kunna rusta upp byggnader som hör till gården. Det är ett sätt att stimulera människor att bättre ta vara på kulturarvet.
Resurstilldelningen till Friskolor och fristående förskolors lokalbehov
Den här har jag inspirerats till delvis utifrån ett problem som diskuteras här hemma i Kungsbacka, där fristående skolor upplever att de haft svårt att utvidga och utveckla sin verksamhet, därför att det utrymme att få ersättning som finns, utöver schablonkostnader i praktiken inte kan utnyttjas. Det handlar inte om att omfördela från offentligt ägda lokaler till enskilt ägda, men att öka transparensen och ge lika möjlighet att utvecklas och ändra verksamhetsinriktning. Till exempel att utvidga från förskole- till skolverksamhet.
Dansmoms
Här hittar jag inget dokument bakom länken. Motionen handlar om att även ge möjlighet till lägre moms för dans till levande musik. Om orkestern spelar utan dans som en konsert så är det kulturmoms. Likaså om dansen utförs av dansare medan publiken sitter stilla, då är det också kultur. Solveig Zander och jag tycker att det är lika mycket kultur när allting sker samtidigt och alla får lov att dansa. Det är dessutom bra för folkhälsan.
Punktbeskattningen av syntetiska drivmedel s.k. fackelgaser
Den här motionen var jag med på förra året, den här gången har jag lämnat in den tillsammas med Helena Lindahl. Det handlar om beskattningen av fackelgas från oljefälten som idag bränns och bidrar till växthuseffekten utan att göra någon nytta som drivmedel. Beskattningen är idag sådan att det inte är kommersiellt intressant att ta gaserna tillvara och göra syntetiska drivmedel av dem.
Stöd till samlingslokaler
Det är kanske ganska självklart att jag som ordförande i den största av landets samlingslokalorganisationer, Bygdegårdarnas Riksförbund talar om värdet av att dessa håller en hög teknisk standard och görs mera tillgängliga och attraktiva, som mötesplatser för kultur, samvaro och demokratiska samtal. Jag undertecknar tillsammans med en tidigare ordförande i samma organisation Kenneth Johansson.
Förbränning av animaliska biprodukter (läs hästgödsel)
Ännu en motion som springer ut en Kungsbackaproblematik. Jag har visserligen vid upprepade tillfällen bearbetat Miljödepartementet i frågan. Händer det inget snart blir jag kanske mer publik och ställer en fråga till nye ministern Lena Ek, som nog är väl bekant med de direktiv inom EU som försvårar att man ger miljötillstånd som är generella till denna verksamhet, som går ut på att göra hästskit till pellets och sedan elda den i uppvärmningssyfte.
Offentlig upphandling med miljökrav och djurskydd
Den tredje motionen som väckts ur en diskussion som förts i Kungsbacka. Det är faktiskt upphandlingschefen Pehr Helsing här som tipsade om att man borde se om det går att få en tydligare prövning som ger en konsekvent tillämpning av lagstiftningen. Det skulle göra det lättare för de kommuner (Kungsbacka är en) som vill ställa höga krav på djurskydd och hälsa, utöver miljökrav när de handla upp livsmedel. I motionen exemplifierar jag med två kommuner som prövats i högre instans med helt olika utslag trots likartade förutsättningar. Det osäkra rättsläget gör att uppahandlare drar sig för att ställa högre krav än man känner sig säker på att man får acceptans för.
Skydd mot Utvisning av LVU-barn
Läste i Göteborgsposten om en familj som utvisats till Azerbadjan trots grova misstankar om att barnen misshandlades i hemkommunen i Sverige av sin far. Misstankarna föranledde att de skyddas enligt Lagen om Vård av Unga, LVU. Fallet gjorde mig upprörd. jag vill att det prövas huruvida LVU ger tillräckligt skydd eller om Utlänningslagen behöver ändras i syfte att ge dessa barn samma rätt till skydd som andra barn som bor i Sverige och går i Svenska skolor. Här hängde Anders Flanking på. Vår andra motion tillsammans i år. Det blir ju inte fler eftersom han lämnar sin Riksdagsplats för att bli Statssekreterare åt Lena Ek.
Översyn av VA-lagen som medger annan vattenförsörjning än ledning i vissa fall
Denna motion kunde också komma från en Kungsbackaproblematik. Jag tänker på VA-saneringen i Ekekulleområdet, som kunde skett på annorlunda vis om denna motion vann gehör. Det handlar om att öppna för andra möjligheter till vattenförsörjning än via ledning i svårtillgängliga områden som bergig kustzon. Idén kom ursprungligen från en partikamrat i Kungälv Ove Wiktorsson, som skrev en motion till Centerpartiets stämma i Åre. Där vann den stämmans gillande och det föranledde mig att direkt motionera till Riksdagen i frågan.
Möjlighet att anställa människor med funktionsnedsättning på lönebidrag
Alla ska ges chansen att bidra efter egen förmåga och ingen ska hindras av ofördelaktig lagstiftning att ge människor den möjligheten. Det är andemeningen i den motion som skrevs av Per Åsling som jag medundertecknat. Det stämmer så väl med de intryck jag fick med mig efter att ha träffat medlemmarna i Riksföreningen Grunden förra torsdagen. Man vill inte känna sig utestängd från möjligheten till jobb. Av någon anledning som vi inte förstår får inte småföretag utan kollektivavtal anställa personer på lönebidrag. Det tycker vi man borde ändra på.
Häktet i Halland
Detta har det skrivits mycket om. Inte minst i Halmstads och i Kungsbackas tidningar. Många poliser och offentliga försvarare med biträden och även anhöriga lägger mycket tid och resurser på att köra fram och tillbaka till häktesplatser i hela Södra Sverige, där Hallänningar väntar på rättegång. Orimligt tycker vi Alliansföreträdare i Halland och skriver en gemensam motion, men initiativet till motionen kom faktiskt från mig.
Ja det var väl det hela. Välkomna att kontakta mig om ni har ytterligare idéer inför nästa omgång om ett år eller har frågor/synpunkter.
Ola Johansson
Centerpartiet
Jag skriver under tiden som Lena Mellin, Aftonbladet och Mats Knutsson, SVT sammanfattar intrycken efter partiledardebatten i SVT:s Agenda. Båda är överens om att Annie Lööf klarade sig bra och det tycker jag också hon gjorde. Hon har positionerat C i förhållandet till Sd och balanserade energipolitiken väl mellan å ena sidan Miljöpartiet och å andra sidan Folkpartiets kärnkraftskramare. Det är bra. Långt mycket bättre än vad Håkan Juholt presterar när han helt och hållet överlåter åt Miljöpartiet och Åsa Romson att företräda oppositionen. Och det skötte hon bra, tycker jag. Men så fick hon ju hela planhalvan för sig själv. Nu har Juholts vecka inte varit så bra, ändå är det något som säger mig att han kommer att få fler och sämre veckor framöver. Ska han sitta fram till valet så blir nog veckan efter det den i särklass sämsta.
Nu till motionerna vi tar dom i ordning och konstaterar att de alla finns att hämta på Riksdagens hemsida, här. Bakom den länken finner ni alla mina motioner, såväl de där jag är medundertecknare och de åtta som kommer från eget tangentbord.
ROT-avdrag för kulturbyggnader
Skriven tillsammans med Anders Flanking, handlar om att vi utöver möjligheten för privatpersoner ska kunna använda ROT-avdraget eller liknande möjlighet till avdragsrätt. Det betyder att du som äger en lantbruks- eller skogsfastighet ska kunna rusta upp byggnader som hör till gården. Det är ett sätt att stimulera människor att bättre ta vara på kulturarvet.
Resurstilldelningen till Friskolor och fristående förskolors lokalbehov
Den här har jag inspirerats till delvis utifrån ett problem som diskuteras här hemma i Kungsbacka, där fristående skolor upplever att de haft svårt att utvidga och utveckla sin verksamhet, därför att det utrymme att få ersättning som finns, utöver schablonkostnader i praktiken inte kan utnyttjas. Det handlar inte om att omfördela från offentligt ägda lokaler till enskilt ägda, men att öka transparensen och ge lika möjlighet att utvecklas och ändra verksamhetsinriktning. Till exempel att utvidga från förskole- till skolverksamhet.
Dansmoms
Här hittar jag inget dokument bakom länken. Motionen handlar om att även ge möjlighet till lägre moms för dans till levande musik. Om orkestern spelar utan dans som en konsert så är det kulturmoms. Likaså om dansen utförs av dansare medan publiken sitter stilla, då är det också kultur. Solveig Zander och jag tycker att det är lika mycket kultur när allting sker samtidigt och alla får lov att dansa. Det är dessutom bra för folkhälsan.
Punktbeskattningen av syntetiska drivmedel s.k. fackelgaser
Den här motionen var jag med på förra året, den här gången har jag lämnat in den tillsammas med Helena Lindahl. Det handlar om beskattningen av fackelgas från oljefälten som idag bränns och bidrar till växthuseffekten utan att göra någon nytta som drivmedel. Beskattningen är idag sådan att det inte är kommersiellt intressant att ta gaserna tillvara och göra syntetiska drivmedel av dem.
Stöd till samlingslokaler
Det är kanske ganska självklart att jag som ordförande i den största av landets samlingslokalorganisationer, Bygdegårdarnas Riksförbund talar om värdet av att dessa håller en hög teknisk standard och görs mera tillgängliga och attraktiva, som mötesplatser för kultur, samvaro och demokratiska samtal. Jag undertecknar tillsammans med en tidigare ordförande i samma organisation Kenneth Johansson.
Förbränning av animaliska biprodukter (läs hästgödsel)
Ännu en motion som springer ut en Kungsbackaproblematik. Jag har visserligen vid upprepade tillfällen bearbetat Miljödepartementet i frågan. Händer det inget snart blir jag kanske mer publik och ställer en fråga till nye ministern Lena Ek, som nog är väl bekant med de direktiv inom EU som försvårar att man ger miljötillstånd som är generella till denna verksamhet, som går ut på att göra hästskit till pellets och sedan elda den i uppvärmningssyfte.
Offentlig upphandling med miljökrav och djurskydd
Den tredje motionen som väckts ur en diskussion som förts i Kungsbacka. Det är faktiskt upphandlingschefen Pehr Helsing här som tipsade om att man borde se om det går att få en tydligare prövning som ger en konsekvent tillämpning av lagstiftningen. Det skulle göra det lättare för de kommuner (Kungsbacka är en) som vill ställa höga krav på djurskydd och hälsa, utöver miljökrav när de handla upp livsmedel. I motionen exemplifierar jag med två kommuner som prövats i högre instans med helt olika utslag trots likartade förutsättningar. Det osäkra rättsläget gör att uppahandlare drar sig för att ställa högre krav än man känner sig säker på att man får acceptans för.
Skydd mot Utvisning av LVU-barn
Läste i Göteborgsposten om en familj som utvisats till Azerbadjan trots grova misstankar om att barnen misshandlades i hemkommunen i Sverige av sin far. Misstankarna föranledde att de skyddas enligt Lagen om Vård av Unga, LVU. Fallet gjorde mig upprörd. jag vill att det prövas huruvida LVU ger tillräckligt skydd eller om Utlänningslagen behöver ändras i syfte att ge dessa barn samma rätt till skydd som andra barn som bor i Sverige och går i Svenska skolor. Här hängde Anders Flanking på. Vår andra motion tillsammans i år. Det blir ju inte fler eftersom han lämnar sin Riksdagsplats för att bli Statssekreterare åt Lena Ek.
Översyn av VA-lagen som medger annan vattenförsörjning än ledning i vissa fall
Denna motion kunde också komma från en Kungsbackaproblematik. Jag tänker på VA-saneringen i Ekekulleområdet, som kunde skett på annorlunda vis om denna motion vann gehör. Det handlar om att öppna för andra möjligheter till vattenförsörjning än via ledning i svårtillgängliga områden som bergig kustzon. Idén kom ursprungligen från en partikamrat i Kungälv Ove Wiktorsson, som skrev en motion till Centerpartiets stämma i Åre. Där vann den stämmans gillande och det föranledde mig att direkt motionera till Riksdagen i frågan.
Möjlighet att anställa människor med funktionsnedsättning på lönebidrag
Alla ska ges chansen att bidra efter egen förmåga och ingen ska hindras av ofördelaktig lagstiftning att ge människor den möjligheten. Det är andemeningen i den motion som skrevs av Per Åsling som jag medundertecknat. Det stämmer så väl med de intryck jag fick med mig efter att ha träffat medlemmarna i Riksföreningen Grunden förra torsdagen. Man vill inte känna sig utestängd från möjligheten till jobb. Av någon anledning som vi inte förstår får inte småföretag utan kollektivavtal anställa personer på lönebidrag. Det tycker vi man borde ändra på.
Häktet i Halland
Detta har det skrivits mycket om. Inte minst i Halmstads och i Kungsbackas tidningar. Många poliser och offentliga försvarare med biträden och även anhöriga lägger mycket tid och resurser på att köra fram och tillbaka till häktesplatser i hela Södra Sverige, där Hallänningar väntar på rättegång. Orimligt tycker vi Alliansföreträdare i Halland och skriver en gemensam motion, men initiativet till motionen kom faktiskt från mig.
Ja det var väl det hela. Välkomna att kontakta mig om ni har ytterligare idéer inför nästa omgång om ett år eller har frågor/synpunkter.
Ola Johansson
Centerpartiet
tisdag 4 oktober 2011
Budgetoro i Riksdagen
På tåget till Stockholm igår (som för övrigt började med först en taxiresa från Kungsbacka C till Göteborg C på grund av försenat Öresundståg och som sedan fortsatte med Buss från Göteborg C till Alingsås på grund av signalfel i Floda) samasades jag med ledamöter från den Socialdemokratiska Riksdagsgruppen på väg till ett extrainsatt gruppmöte som skulle bekräfta det Socialdemokratiska budgetalternativet. Det vore på sin plats att få någon vecka på sig att debattera detta i media utifrån att det faktiskt finns något att diskutera och inte bara behöva bemöta påståenden från Håkan Juholt om att den av regeringen framlagda budgeten är "icke politik". Ännu så länge slår det bara tillbaks på honom själv. Ännu så länge har Socialdemokraterna "icke-presterat" när det gäller den egna skuggbudgeten, men hela partiet är ju en skugga av sitt forna jag. De tidigare ekonomiskpolitska talespersonerna rör sig som "vandrande vålnader" i Riksdagens korridorer, medan nya förmågor trippar fram i deras skugga.
I helgen kunde vi läsa i GP att ledamöterna Gunilla Carlsson och Monica Green, S, vill att "krogmomsen" (deras ord) ska användas till att satsa på järnvägen istället. Kan konstarera att vi förutsatt att den sidan vunnit valet fått se just restaurangmomsen sänkas, eftersom det var ett gemensamt förslag i den rödgröna valplattformen. Nu blev det ju Gud ske lov inte så. Det är uppenbart att det på den sidan inte förekommer något som helst samlat alternativ i någon fråga. Det är lite av en happening vem som stödjer vem och det kan lika gärna vara Sd som ställer sig bakom S som någon annan. Men av repekt för de forna samarbetsparners i Muiljöpartiet kanske s-kvinnorna kunde vara lite mer försiktiga i sitt sätt att såga en reform som förväntas ge många nya jobb åt ungdomar och invandrare, samtidigt som en hårt pressad bransch får möjlighet att utvecklas i det micromatvärmande landet Sverige.
Miljöpartiet lade fram delar av sin skuggbudget på dagens debattsida i Göteborgsposten. Miljöpartisterna drivs av samma höga ambitioner som Centerpartiet, men saknar tilltro till den gröna ekonomin. Hur förklarar man annars att de varje gång det talas om satsningar på förnybar energi också förs fram krav på stöd av olika slag. Vi har en utbyggnad av Vindkraft i landet som slår alla rekord, detta utan att staten tillför en enda krona. Lise Nordin drömmer om att bonden ska få ökad lönsamhet på gården med ett eget vindkraftverk. Ja! Vi är för ökad lönsamhet på Sveriges lantbruk, men Miljöpartiets politik har hittills gått ut på mer krångel och ekonomisk press på primärproduktionen. Detsamma gäller synen på trafikens utsläpp. Istället för att premiera den bästa tekniken och se till att den som släpper ut betalar, vill de straffbeskatta avstånd, lägga pengar på att konvertera gamla uttjänta bilar och att staten ska äga bilfabriker.
Regeringen satsar 5 miljarder av det totala reformutrymmet (15 miljarder) på järnväg och annan infrastruktur och 5,3 på Miljöpartiets egen sänkning av restaurang och cateringmomsen. Miljöpartisterna vill satsa ännu mera, trots att det saknas ekonomiskt utrymme och trots att Trafikverket med det de får redan har tillräckligt. Detta kommer jag at återkomma till i ett svar i GP under onsdagen (förhoppningsvis). Om man ska ta till sig något av det Miljöpartiet föreslår är det i så fall synen på ROT, där de verkar vilja ge avdragsrätten till material istället för till arbete. Det kan vara värt att räkna på inför kommande budgetar. Det behövs incitament för satsningar på miljonprogrammets bostäder. Lägre energikostnader borde vara nog drivkraft i sig, men problemen uppstår när husägarna vill sätta upp kostnaden för upprustningen på hyresgästerna och bruksvärdesprincipen hindrar det. Vi får ett moment 22, där ingen vill betala. Skatten på bostäder behöver ses över så vi får rätt drivkrafter att bygga nytt och renovera. Men ytterligare statliga subventioner är nog även Miljöparitet emot idag.
Så snart dimmorna lättat kring de olika skuggbudgetarna kommer vi att se vad som återstår av den Rödgröna profilen. Inte så mycket misstänker jag. Vad är till exempel Socialdemokraternas inställning till hushållsnära tjänster och RUT-avdraget.
Den som lever får se, medan vi väntar på att "don Quijote" Juholt med slokande mustasch och väpnaren "Sancho Panza" Waidelich ska bli färdiga att attackera väderkvarnarna i skymningen.
I helgen kunde vi läsa i GP att ledamöterna Gunilla Carlsson och Monica Green, S, vill att "krogmomsen" (deras ord) ska användas till att satsa på järnvägen istället. Kan konstarera att vi förutsatt att den sidan vunnit valet fått se just restaurangmomsen sänkas, eftersom det var ett gemensamt förslag i den rödgröna valplattformen. Nu blev det ju Gud ske lov inte så. Det är uppenbart att det på den sidan inte förekommer något som helst samlat alternativ i någon fråga. Det är lite av en happening vem som stödjer vem och det kan lika gärna vara Sd som ställer sig bakom S som någon annan. Men av repekt för de forna samarbetsparners i Muiljöpartiet kanske s-kvinnorna kunde vara lite mer försiktiga i sitt sätt att såga en reform som förväntas ge många nya jobb åt ungdomar och invandrare, samtidigt som en hårt pressad bransch får möjlighet att utvecklas i det micromatvärmande landet Sverige.
Miljöpartiet lade fram delar av sin skuggbudget på dagens debattsida i Göteborgsposten. Miljöpartisterna drivs av samma höga ambitioner som Centerpartiet, men saknar tilltro till den gröna ekonomin. Hur förklarar man annars att de varje gång det talas om satsningar på förnybar energi också förs fram krav på stöd av olika slag. Vi har en utbyggnad av Vindkraft i landet som slår alla rekord, detta utan att staten tillför en enda krona. Lise Nordin drömmer om att bonden ska få ökad lönsamhet på gården med ett eget vindkraftverk. Ja! Vi är för ökad lönsamhet på Sveriges lantbruk, men Miljöpartiets politik har hittills gått ut på mer krångel och ekonomisk press på primärproduktionen. Detsamma gäller synen på trafikens utsläpp. Istället för att premiera den bästa tekniken och se till att den som släpper ut betalar, vill de straffbeskatta avstånd, lägga pengar på att konvertera gamla uttjänta bilar och att staten ska äga bilfabriker.
Regeringen satsar 5 miljarder av det totala reformutrymmet (15 miljarder) på järnväg och annan infrastruktur och 5,3 på Miljöpartiets egen sänkning av restaurang och cateringmomsen. Miljöpartisterna vill satsa ännu mera, trots att det saknas ekonomiskt utrymme och trots att Trafikverket med det de får redan har tillräckligt. Detta kommer jag at återkomma till i ett svar i GP under onsdagen (förhoppningsvis). Om man ska ta till sig något av det Miljöpartiet föreslår är det i så fall synen på ROT, där de verkar vilja ge avdragsrätten till material istället för till arbete. Det kan vara värt att räkna på inför kommande budgetar. Det behövs incitament för satsningar på miljonprogrammets bostäder. Lägre energikostnader borde vara nog drivkraft i sig, men problemen uppstår när husägarna vill sätta upp kostnaden för upprustningen på hyresgästerna och bruksvärdesprincipen hindrar det. Vi får ett moment 22, där ingen vill betala. Skatten på bostäder behöver ses över så vi får rätt drivkrafter att bygga nytt och renovera. Men ytterligare statliga subventioner är nog även Miljöparitet emot idag.
Så snart dimmorna lättat kring de olika skuggbudgetarna kommer vi att se vad som återstår av den Rödgröna profilen. Inte så mycket misstänker jag. Vad är till exempel Socialdemokraternas inställning till hushållsnära tjänster och RUT-avdraget.
Den som lever får se, medan vi väntar på att "don Quijote" Juholt med slokande mustasch och väpnaren "Sancho Panza" Waidelich ska bli färdiga att attackera väderkvarnarna i skymningen.
måndag 3 oktober 2011
Konservativa byggherrar eller regelkrångel
På torsdag hålls det tredje frukostmötet på temat "Litet bo jag sätta vill". Medverkar gör en excentrisk byggherre från Torslanda, Woyland Wallin. han har visat att det går att bygga billigt och bra, men känner sig motarbetad av tjänstemän och politiker i sin hemkommun Göteborg, där han äger mark. Det är de stora som gynnas säger han. Vi får träffa Dan Engström, adj. professor vid Chalmers och Teknisk expert på det stora byggföretaget NCC. Hans tes är att byggföretagen kan vara effektivare, men att fler borde anamma idén att bygga mera industriellt.
Som ytterligare bränsle på debatten läser vi i DN idag om att det överklagas för mycket och att arkitekturen ofta bär för långt. Läs gärna här.
Jag har låtit skriva en motion till Riksdagen som går ut på att även begränsa den tid som Läns- och regeringsrätt har på sig att hantera överklagande. Skälet till att motionen skrevs var att Centerstämman beslutade så förra helgen och eftersom vi är snabba och lyssnar på medlemmar så blir detta nu ett riksdagsinitiativ. Den stora mängden överklaganden visar på två saker. Det som planeras är alltför vidlyftigt och utmanande för att accepteras av flertalet. Därför protesterar de och försöker med alla till buds stående medel stoppa. Människor präglas av attityden "Not in my backyard". Detta blev en lantlig idyll, en kulturbygd i samma ögonblick som jag flyttade hit. Nu får ingen mer bosätta sig här och störa "min" utsikt.
Det leder mig till nästa svåra fråga: Vem är det som äger utsikten?
Är ni intresserade av att komma på frukostmötet i Kungsbacka på torsdag den 6 oktober kl 7.30 - 9.00, ska ni anmäla er senast tidsdag till kungsbacka@centerpartiet.se. Tips på fler att inbjuda skickas till samma adress, eller kontaktar ni mig på ola.johansson@riksdagen.se
Ola Johansson
Centerpartiet
Som ytterligare bränsle på debatten läser vi i DN idag om att det överklagas för mycket och att arkitekturen ofta bär för långt. Läs gärna här.
Jag har låtit skriva en motion till Riksdagen som går ut på att även begränsa den tid som Läns- och regeringsrätt har på sig att hantera överklagande. Skälet till att motionen skrevs var att Centerstämman beslutade så förra helgen och eftersom vi är snabba och lyssnar på medlemmar så blir detta nu ett riksdagsinitiativ. Den stora mängden överklaganden visar på två saker. Det som planeras är alltför vidlyftigt och utmanande för att accepteras av flertalet. Därför protesterar de och försöker med alla till buds stående medel stoppa. Människor präglas av attityden "Not in my backyard". Detta blev en lantlig idyll, en kulturbygd i samma ögonblick som jag flyttade hit. Nu får ingen mer bosätta sig här och störa "min" utsikt.
Det leder mig till nästa svåra fråga: Vem är det som äger utsikten?
Är ni intresserade av att komma på frukostmötet i Kungsbacka på torsdag den 6 oktober kl 7.30 - 9.00, ska ni anmäla er senast tidsdag till kungsbacka@centerpartiet.se. Tips på fler att inbjuda skickas till samma adress, eller kontaktar ni mig på ola.johansson@riksdagen.se
Ola Johansson
Centerpartiet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)