Tradition, tro och demokrati

Kungsbackas medeltida historia intresserar många, även mig. Mycket av det vi gör idag har gamla traditioner. Det påstås ju att vi nu när regioner bildas förändrar det system som en gång Axel Oxenstierna hittade på. Ja inte åt oss Hallänningar då, för vi var ju vid den tiden Östdanskar, tillsammans med Blekingar och Skåningar. Håller på och läser en bok om just detta.

Vi brukar ju ibland i Sverige ondgöra oss över religiös extremism. Framförallt är vi rädda för vad stater som styrs av religiösa lagar, av mullor, ayatollor och andra religiösa personer kan hitta på med våra västerländska seder. Detta har ju varit det traditionella sättet att styra samhället i den muslimska världen sedan Muhammeds dagar. Vi tycker illa om när kvinnor i sådana (och även här i sverige, förstås) länder döljer sitt hår och armar, men glömmer gärna bort vår egen historia i det avseendet. När jag var liten skulle en kvinna som gick till kyrkan ALLTID ha något på huvudet. Min frus mamma fick inte gå till kyrkan förrän lång tid efter att hon fått barn för det ansågs orent att ha blivit mamma. "Kyrktagning" kallades seden då hon åter gavs tllträde till det religiösa rummet. Under den tidigare delen av förra århundradet skulle kvinnor alltid bära ett huckle, -en sjalett (Det var så vi kallade slöjor här på den tiden) på huvudet.

Vi gick till kyrkan idag på Kyndelsmässodagen, eller Jungfru Marias kyrkogångsdag (Kyrktagningen kvinnans återkomst till kyrkan efter att ha varit "oren" efter barnafödandet var alltså den tradition som firades i svenska kyrkor idag den 8 februari 2009!).

I tisdags hde vi förmodligen den sista kyrkstämman i Gällinge församling. Traditionen att ha kyrkstämma, eller sockenstämma är gammal. Ända sedan medeltiden har det religiösa samhället styrts av sockenmän och kyrkvärdar. För inte speciellt länge sedan var kyrka och samhälle samma sak. Det var med biskopars (påvens) nåd som kungar utsågs. Föst med kommunallagen i slutet av 1800-talet delades den kyrkliga och sekulära styrningen av samhället upp, men långt in i det förra seklet var det sockenstämman som styrde skolan lokalt. Själv utsågs jag till kykostämmans ordförande för några år sedan och det är ett hedersuppdrag, men med blygsam arvodering. Tisdagens stämma var den tredje jag kallade samman till på två mandatperioder. Kyrkstämman är fram till idag det normala styresleskicket i församlingar med mindre än 500 medlemmar.

Kyrkomötet har beslutat, med knapp majoritet och med väldigt lite diskussion och förankring att kyrkstämman skall avskaffas. Med det beslutet tvingas små församlingar förrätta val av kyrkoråd genom direktval av kyrkoråd, eller genom direktval av kyrkofullmäktige som i sin tur väljer kyrkoråd (styrelse). Så länge en församling kan tillsätta förtroendevalda till kyrkoråd eller fullmäktige kan den existera, annars måste den upphöra och slås samman med någon annan större församling. Om inget annat beslut fattas, bestämmer stiftet att kyrkofullmäktige skall utses, men om en kyrkstämma före den 1 mars beslutar annorlunda så räcker det med diretval till kyrkoråd, med krav på färre ledamöter (minst 8) och därmed lättare att besätta.

På det sättet vill kyrkan centralt göra det lite krångligare för små församlingar som Gällinge, Idala och Förlanda att existera. Stämman är öppen för alla medlemmar att komma till mötet, diskutera och besluta. Den 20 september i år är det kyrkoval och då ges alla medlemmar i Gällinge möjlighet att med valsedel rösta på vilka man vill se i sitt kyrkoråd. I bästa fall finns det flera valsedlar att välja på och kanske kommer man att kunna kryssa för de personer man helst vill se valda. Frågan är vad som är bäst ur demokratisk synpunkt om någon nu efterfrågar det. Kyrkovalet är viktigt, men vi vet att det engagerar få. Vad vi också vet är att Sverigdemokraterna satsar hårt på EU-valet och kyrkovalet som en förpostfäktning för de allmänna valen 2010 och att organiserade kvinnorästmotståndare och de som är emot att homosexuella par vigs i kyrkan också vill få ökat inflytande i stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Hur det är i enskilda församlingar kan vi bara spekulera i. Själv har jag respekt för människors relgiösa tro och övertygelse, men tycker att det måste finnas en öppenhet att anpassa sig till det moderna samhället när det gäller värderingar och sedvänjor. Vi har ju slutat med kyrktagningen, eller har vi det?

Oavsett vilken helg det är så står kyrkan för något centralt i människors liv. Kontinuitet och trygghet. Jag gillar det på något sätt även om mycket av det som predikas från västsvenska predikstolar kan provocera. Om man vill något med den svenska kyrkan ska man rösta den 20 september. Det bortglömda valet.